Håkan

Tillåt mig presentera en polare. Detta är Håkan.

Egentligen är han mest tjenis med mamma och pappa, för han bor i området kring deras hus, men jag inbillar mig att han gillar mig också när jag är hemma.

Pappa älskar sina vilda fåglar. Han matar dem med nyttigheter efter konstens alla regler året om och fixar fågelbad åt dem också. Ibland (läs: varje dag) tigger de till sig ostbitar, utöver de frön, bröd, äpplen och allt annat fågelgott som redan finns. De sätter sig vid köks- eller vardagsrumsfönstren, och knackar väldigt intensivt på rutan för att påkalla vår uppmärksamhet. Sedan tar de en ostbit ur handen när man öppnar dörren. Några av dem är lite blygare och behöver lite lockande.

Inte Håkan, inte.

Han sitter gärna kvar på handen och kikar lite på en innan han flyger iväg med sin ostbit. Ibland flyger han in genom den öppna dörren, när vi vädrar, för att hitta någon som kan mata. Pappa har berättat att han satt sig på kanten till datorskärmen och väntat på honom. Tydligen har han också flugit in i sovrummet och satt sig på mamma när hon vilade middag i lugn och ro. Han skämdes inte alls.

You go, Håkan. Jag gillar dig.