Kärelikärkär

Nämen, hur ska det här gå?

Jag är sådär otroligt jättejättejätteförälskad. Sådär så det pirrar i hela kroppen (ursäkta mig, jag skulle gärna skriva att det pirrar i magen, men för mig är det så att om det pirrar i magen så är jag sketahungrig). Ja, ni vet säkert hur det är... Jag kan komma på mig själv med att sitta på bussen och tänka tillbaka på något vi gjort tillsammans, medan jag stirrar oseende rakt fram, bara drömmer mig bort... ända tills jag upptäcker att personen som sitter mitt emot mig ger mig en ganska skrämd och misstänksam blick för att han/hon undrar varför jag sitter och fixerar honom/henne med blicken samtidigt som jag fyrar av ett flinande, fånigt leende.

Varför älskar jag Minake?

För att han får mig att må så bra och gör mig galet lycklig. Det är det snabba svaret.

(Varning för riktigt förälskat babbel nedanför denna parentes. Nej, men allvarligt. Om du är singel och inte alls lycklig med att vara det, så ska du sluta läsa nu. Nu, sa jag ju! Okej, skyll dig själv. Kom inte och säg att jag inte varnade dig.)

(Sista chansen nu, även för er som faktiskt är en halva som tillhör en annan halva.)

(Nu är det på ert eget ansvar!)

För att han får mig att känna mig som en fullkomlig människa, en vacker kvinna, en söt person, en gullig tjej, en smart typ, en fin flickvän...

För att han är bäst på att få mig att skratta. Åt mig själv och annat.

För att han skryter om mig ibland, för saker jag själv inte alls tycker är så bra, men som efter hans omdöme gör att jag tänker annorlunda om mig själv.

För att han förstår tjejers oförklarliga chokladbehov och gör sig besväret att fixa chokladpudding åt mig. Pudding som jag kan äta utan att känna mig tjockisdum.

För att jag bara behöver känna hans armar om mig för att andas ut från resten av omvärlden.

För att han skickar de mest romantiska sms jag någonsin fått, och för att jag känner att han verkligen menar det.

För att han är så söt när jag smeker hans hår när vi sover, eftersom reaktionen blir att han ler och stönar lite lätt i sömnen.

För att han inte tycker att jag är dum när jag faktiskt är det, utan kommer med världens gulligaste ursäkter och förklaringar till att jag är det, så att jag inte ska känna mig dum eller obekväm.

För att han ger mig ärliga komplimanger.

För att han är så bra på så mycket, och läskigt allmänbildad, så det är en rolig utmaning att spela frågesportsspel med honom.

För att han är målmedveten och driven och satsar på att få det han vill ha.

För att han låter mig öva filmkyssar på honom.

För att han vill spela strip-Guitar Hero med mig.

För att han är mån om att få mig att känna mig älskad och riktigt uppskattad, och tillfreds med mig själv och med oss.

För att han gett mig den finaste och mest intelligenta komplimangen jag någonsin fått; att mina ögon är som nebulosor.

För att han kan säga: "Spela tv-spel ett tag nu, älskling, så går jag ut i köket och gör frukost åt oss." Och när frukosten är klar, så ser jag att han ansträngt sig för att göra en måltid jag kommer att gilla.

För att han vill hålla om mig och pussa på mig, och gärna låter mig göra pussattacker på honom när jag känner för det.

För att jag känner att jag är fem år lika mycket som tjugosex år i hans sällskap, och det på ett bra sätt.

För att han gjort att jag äntligen kan känna att det finns en anledning att tro på killar igen.

För att han ser på tjejfilm, utan att gnälla, med mig.

För att han får mig att känna att jag vill leva mitt liv med honom och ingen annan.

För att han och jag är lika knäppa.

För att han skrattar åt mina skämt. Och viktigast av allt: han gillar min blogg! ;)

För att han får mig att känna att han är stolt över att ha mig som flickvän, och för att jag är ruskigt stolt över att han valt mig.

För att jag varje dag är förvånad över att jag haft turen och lyckan att få träffa honom och ständigt förvånad över att han inte gav upp om att få mig när jag själv gett upp om mig och kärleken.

Oj, jag kan fortsätta för alltid...

Sa jag förresten att han är väldigt sexig, har fantastiska ögon som jag aldrig tröttnar på att titta in i, är bäst i sängen (inte bara på kuddkrig), är väldigt intelligent, grym på många olika spel, generös och godmodig, vänlig och öppensinnad, manlig på ett positivt sätt, social och omtyckt, helt enkelt allmänt bäst?

Sorry... men så är det faktiskt.

Förstår ni nu att jag undrar hur det här ska gå?

Jag kan ju liksom bara typ tänka på honom, asså. Tihihi. Tihihihihihihi.

Tihi.