Skumt

Helgrapporten blev något försenad på grund av... nä, det har ni ju inte med att göra. Fast det berättar jag förmodligen någon gång ändå.

I alla fall. Här kommer den nu.

Trettioårsfest i lördags. Riktigt god middag, roligt spel, härliga människor. Hålligång från sex på kvällen till... till... tills jag lade mig när grannen gick upp för att koka morgonkaffe, när nu det var.

Mina söta vänner bestämde sig för att retas med mig. Nu när jag börjat bli mig själv igen och åter debuterat i sällskapslivet (till allas förskräckelse, jag vet) är jag visst riktigt lättlurad vad gäller alkoholeffekt och sunt förnuft.

När vi gick mot krogen förvånades jag över att se små, vita, fluffiga moln flyga omkring på vägen en bit fram. Sedan dök ett större moln upp också. Jag kunde för mitt liv inte förstå vad det var för något.

- Hörrni, vad är det där för nå't? frågade jag tjejerna och gav tillbaka flaskan med cider som vi delade på, för den händelse att jag snedtänt på något skumt vis.

- Vaddå?

- Jamen, de där vita grejerna på vägen. Ser ni inte dem?

- Vilka vita grejer?

(Här trodde jag att jag skulle vända på klacken och be båda att eskortera mig till sin arbetsplats, där de tar hand om människor som har problem, så att säga.)

- Men hallå, de där vita grejerna som flyger omkring på vägen! Är det bara jag som ser dem? Sluta nu, de där stora fluffsakerna! Kolla, där flyger det ett igen!

- Eeh... det finns inga vita grejer på vägen...

- Va?!! Ser ni inte den där stora mokkablängen som lattjar omkring på vägen som en dammtuss?! Är det bara jag?!

- Det är snö.

- Jaha, dåså... (Wait for it...) ... snö?! Men det är ju juli?

Vid det laget var jag övertygad om att någon hade spetsat vår cider rejält. Tills jag hörde hur de höll på att kissa på sig av skratt och till sist lyckades få fram att det var skum. Någon hade hällt skum i fontänen.

Där skulle tjejerna visa prov på sina lustigheter igen tyckte de, så de vände sig till en förbipasserande man och sade att det väl ändå inte kunde vara skum i fontänen?

- Nähähähähihi, kullarakkastoimannakkalustikolvahahahaha.

- Aaaaaallrighty then, svarade de och vi skyndade vidare.

Bara i Katrineholm, flickor och pojkar... bara i Katrineholm.

Helgens kommentar:

- Varför hade ni katten i frysen?!

- Ja, den var ju över arton år...