Antingen feberhallucinerar jag, eller så har jag upplevt något märkligt. I en vanlig mataffär, dessutom. (Är man singel så är man, då blir man tvungen att släpa sig till affären oavsett sjukdom.)
Två skumma tecken. Exakt vad de är tecken på vet jag inte än, men det känns inte som "jorden går under om exakt 76 timmar och en pissekvart"-tecken.
Först av allt: en man stod och fotograferade en hylla med mensskydd. Ur olika perspektiv och vinklar. Han hade inte arbetskläder på sig, så han tillhörde förmodligen inte personalen. Alltså var han nog en helt vanlig snubbe som tagit med sig kameran in i affären för att fotografera mensskydd. I flera minuter.
Därefter: medan jag var upptagen med att betala mina varor tog någon sig tid att plocka ner dem i plastkassen. Sedan gick människan. Bara sådär. Andra stod intill mig och packade ner sina egna varor medan jag såg ut som ett stort fån där jag tittade efter den som packat och kollade ett par gånger att det verkligen var mina grejer (och bara mina grejer, inget stöldgods som slunkit ner heller). Jag vet inte vem som gjorde det eller varför (det var inte någon annan som fick den förmånen), men det var väl bara att ta kassen och gå. Ja, tack då, vem du än var.
Ja. Nu kanske det inte alls är tecken på något annat än att världen är knasig. Men ändå.
Två skumma tecken. Exakt vad de är tecken på vet jag inte än, men det känns inte som "jorden går under om exakt 76 timmar och en pissekvart"-tecken.
Först av allt: en man stod och fotograferade en hylla med mensskydd. Ur olika perspektiv och vinklar. Han hade inte arbetskläder på sig, så han tillhörde förmodligen inte personalen. Alltså var han nog en helt vanlig snubbe som tagit med sig kameran in i affären för att fotografera mensskydd. I flera minuter.
Därefter: medan jag var upptagen med att betala mina varor tog någon sig tid att plocka ner dem i plastkassen. Sedan gick människan. Bara sådär. Andra stod intill mig och packade ner sina egna varor medan jag såg ut som ett stort fån där jag tittade efter den som packat och kollade ett par gånger att det verkligen var mina grejer (och bara mina grejer, inget stöldgods som slunkit ner heller). Jag vet inte vem som gjorde det eller varför (det var inte någon annan som fick den förmånen), men det var väl bara att ta kassen och gå. Ja, tack då, vem du än var.
Ja. Nu kanske det inte alls är tecken på något annat än att världen är knasig. Men ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar