Inom vissa aspekter blir jag aldrig helt mogen. (Ledsen, mamma och pappa.)Jag säger till exempel fortfarande att jag ska äta fjärtsoppa när jag ämnar inmundiga ärtsoppa. (Ja, det var ett väldigt medvetet drag att använda sig av lite mer formell svenska där på slutet.) (Funkade det? Fick jag tillbaka lite respekt nu?)
Bordsskick lärde jag mig tidigt, liksom att kunna föra konversationer på olika nivåer i olika sammanhang. Skulle jag exempelvis bli serverad ärtsoppa på en något finare middag, så skulle jag givetvis inte ställa mig upp på bordet och dansa tango mellan tallrikarna och hojta "ro hit mer fjärtsoppa då, så lakanen fladdrar inatt!". Möjligtvis om jag fått i mig lite för mycket punsch till soppan. Nejdå. Då skulle jag självklart, med ett belevat tonfall på rösten, säga: "tack, jag tar gärna lite mer av den underbara ärtsoppan". Eventuellt skulle jag till och med artikulera tydligt, kanske med lite knorr på r:et för att visa att jag minsann kan föra mig.
När killen jag dejtar bjöd på ärtsoppa med punsch sade jag inte heller att jag gärna ville äta fjärtsoppa med honom. Jag vet inte vad ni tycker, men jag kände att det nog inte skulle vara särskilt attraktivt. Och jag ville ju gärna fortsätta dejta honom.
Fast... jag kan nog inte lova att jag slutar säga fjärtsoppa.
Det leder ju till det. Faktiskt. Man kan lika gärna slänga med konsekvensen av intagandet av maten när man nämner rätten.
Fjärtar man så fjärtar man, liksom. Alla vet att man gör det av ärtsoppa.
Fjärtsoppa. Hihi.
2 kommentarer:
Hellu...Ramlade in på din blogg när jag egentligen Googlade ett korordsord...Fan vet hur det gick till...Men hur som haver! Du är ju lika "sjuk" som jag...Tack för många asgarv!!!
Marazzo.
Hej, vad kul att du hittade hit :) Tackar ödmjukast, det är alltid lika roligt att kunna glädja någon, särskilt någon som är lika härligt "sjuk" som man själv är :)
Skicka en kommentar