Bra idé: lära pappa att älska filmen "Rat race" lika mycket som jag gör (det vill säga: nästan sjukligt mycket, på gränsen till stängd avdelning-mycket).
Dålig idé: lära pappa att älska "Rat race" lika mycket som jag, så att han sitter på tåget, i mitt sällskap, i en full vagn, bland många människor, och gör samma grimaser som Rowan Atkinson's karaktär i filmen gör när han åker tåg.
Folk glodde. Jag försökte låtsats som att jag var hans personliga assistent som tog med stackars lille dementa gubben på en tågtur en vanlig vardag för att förgylla hans lilla liv.
Det gick sådär. Jag skrattade alldeles för mycket åt honom för att verka trovärdig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar