Spökena hemma hos mina föräldrar visade prov på sin humor.
Jag stod i duschen och tänkte på film. The Others ploppade upp i mitt huvud.
- Rätt ballt gjort av andarna, tänkte jag.
Då släcktes badrumsljuset helt plötsligt av sig självt. (Nej, lampan var inte sönder. Jag kunde tända ljuset igen direkt efter.)
Briljant.
torsdag 16 september 2010
söndag 5 september 2010
Paradistjejer
Undrar hur många som fortfarande tror på att tjejer är oskyldiga, söta varelser. Jag hoppas att de flesta kan se att alla människor är individer och att man, enligt min åsikt, inte kan binda olika egenskaper till könet.Anledningen till att jag funderar är dels lite samtal jag haft på sistone, dels att jag sett på Paradise Hotel. I det programmet får i alla fall jag en väldigt... speciell... insyn i hur vissa människor (ja, jag betonade det, för handlingar och egenskaper kan inte bindas till könet, som sagt) beter sig. Ett gäng sköna människor får åka till Mexiko på semester och intrigerar för att vinna pengar. Pakter, sex, bråk... det här programmet har nog allt som dokusåpor brukar ha.
Ju mer jag har sett, desto mer förvånad blir jag. Tjejerna slänger ur sig riktigt fula ord, om och till varann. De snackar skit. Speciellt spännande tyckte jag att det var att se att en kille som hade sex med två tjejer samma natt kom undan med det eftersom den ena tjejen valde att ta tillbaka honom och istället ösa ur sig riktigt fula saker om den andra tjejen.
Hallå? Ska man inte som en vanlig, vettig människa istället ge sig på den som var otrogen? Eller?
(Bildkälla; bilden är från Mexiko, men jag vet inte exakt var Paradise Hotel inspelades.)
onsdag 1 september 2010
Trögbullen
Eftersom jag är sjukt nyfiken på andras kärleksliv så får jag väl i rättvisans namn dela med mig lite av mina egna erfarenheter.Tro nu inte att ni får alla smaskiga detaljer. Ooh no. Ni får hålla till godo med vad jag känner för att berätta.
1. Cafédejt. Han har på sig kostym, jag har t-shirt och shorts. Ajdå. Han lutar sig fram och tittar på mig. Sedan spenderar han tiden, och då menar jag hela tiden, med att säga: "Säg något. Haha. Säg något. Säg något." Jag är ganska hyfsad på att fylla ut pinsam tystnad, men desto mindre bra på att babbla på beställning. Vad ville han att jag skulle säga? Rabbla upp Sveriges konungar i följd? Berätta om alla sjukdomar jag haft? Kanske hålla ett spontant tal om aluminiumfoliens införsel på den svenska marknaden? Underbart. Till sist hade vi kanske suttit och räknat varandras leverfläckar och ritat roliga gubbar runt dem om jag inte hade gjort slut på mitt lidande och artigt tagit farväl.
2. Krogen med några kompisar. Jag satt med några killkompisar och pratade om kärlek. Jag ville veta vad den ene killen hade för tjejsmak, så jag bad honom spana in en tjej.
- Okej, svarade han och fortsatte titta på mig.
- Men spana in en tjej då!
- Ja, svarade han och fortsatte titta på mig.
- Alltså, kolla på en tjej här som du tycker är het, försökte jag förtydliga.
- Ja, sa han och fortsatte titta på mig, leendes.
- Men spana på... ahaaa!
Tro mig, jag rodnade mest över att det tog så lång tid för mig att fatta, inte för att han tyckte att jag var hans typ av tjej.
måndag 30 augusti 2010
Dagens låt
De av er som känner mig bättre, vet varför jag valt den här.
Ni andra får helt enkelt njuta av en underbar sång.
Ni andra får helt enkelt njuta av en underbar sång.
söndag 29 augusti 2010
fredag 27 augusti 2010
Rat race
Bra idé: lära pappa att älska filmen "Rat race" lika mycket som jag gör (det vill säga: nästan sjukligt mycket, på gränsen till stängd avdelning-mycket).
Dålig idé: lära pappa att älska "Rat race" lika mycket som jag, så att han sitter på tåget, i mitt sällskap, i en full vagn, bland många människor, och gör samma grimaser som Rowan Atkinson's karaktär i filmen gör när han åker tåg.
Folk glodde. Jag försökte låtsats som att jag var hans personliga assistent som tog med stackars lille dementa gubben på en tågtur en vanlig vardag för att förgylla hans lilla liv.
Det gick sådär. Jag skrattade alldeles för mycket åt honom för att verka trovärdig.
Dålig idé: lära pappa att älska "Rat race" lika mycket som jag, så att han sitter på tåget, i mitt sällskap, i en full vagn, bland många människor, och gör samma grimaser som Rowan Atkinson's karaktär i filmen gör när han åker tåg.
Folk glodde. Jag försökte låtsats som att jag var hans personliga assistent som tog med stackars lille dementa gubben på en tågtur en vanlig vardag för att förgylla hans lilla liv.
Det gick sådär. Jag skrattade alldeles för mycket åt honom för att verka trovärdig.
torsdag 26 augusti 2010
Naken
Om inte jag får igång min egen, snabba dator igen snart så kommer jag inte att överleva. Det går inte att blogga på en antik dator heller, den hänger sig bara jag skriver "fis" i adressfältet :(
Förstår ni hur naken man känner sig när man inte har dator? Jag känner mig... halv.
Vad gjorde jag innan datorn fanns? Hade jag ett liv?
Förstår ni hur naken man känner sig när man inte har dator? Jag känner mig... halv.
Vad gjorde jag innan datorn fanns? Hade jag ett liv?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)