En tjyyyyv

I lugn och ro stod jag i duschen. Sjöng lite svenska sånger högt så att grannarna skulle få njuta.

Då hörde jag ljud från vardagsrummet. Prassel och fnitter. Lite dämpat, men ändå tydligt. Jag frös till is i det varma vattnet. Snabbt drog jag en handduk om kroppen och klev ut.

Min blick fastnade på ett gäng människor som åt upp chipsen som fanns kvar på vardagsrumsbordet. Utan att skämmas tog de för sig. Jag blev riktigt chockad och tänkte att det kan inte vara sant, ingen bryter sig väl in genom balkongen hos någon bara för att få äta lite chirre!

Jag jagade bort dem och skrek att de var stygga danskar, riktigt stygga. De skrattade bara.

Chipstjuvar mitt på blanka dagen. Horribelt!

Nej, jag tror inte heller att min syster kommer att gå på den här historien. Men jag jobbar på det. Jag kan ju liksom inte säga att jag åt upp chipsen för henne när hon var på jobbet.