Jag ringde hem för att berätta att killen jag fallit för är underbart söt - håll i er nu, det här är äkta kärlek - för han köper prinskorv till mig, som jag kan äta när han är på jobbet.
(Eh... prinskorv är gott och jag tycker väääldigt mycket om det. Andra kvinnor charmas av choklad, vilket också är gott, men för mig är det prinskorv som gäller.)
(Jag skulle nog till och med kunna gå långt för att få prinskorv ifall det tog slut i affärerna. "Aha, ligga sa du? Sjuhundra spänn eller ett knippe prinskorv. Hosta fram det nu.")
När jag strålande hade berättat det fick jag höra:
- Vad gulligt! Och hur lång tid tog det innan du friade?
Alltså... nog för att jag kanske friar till folk lite för ofta och av konstiga anledningar, men det här...
En halv minut tog det. Om ni nu ska vara så nogräknade.
2 kommentarer:
Nä, det va inte bra det här, trodde vi var gifta...ja nån korv får du då inte av mig, kanske dags för skilsmässa alltså? Fast jag måste få godkänna honom först ;) puss din fd fru
Gumman, klart vi är gifta, men vi har ju ett öppet förhållande ;) Jag vill minsann godkänna din sötnos också ;) puss, din fru för evigt <3
Skicka en kommentar