Klappa händerna när du är riktigt glad

Sitter hemma hos killen jag dejtar. Han är på jobbet. (Jag är kvar av helt självklara anledningar; jag är pirrig i honom, han har världens skönaste säng, jag är en bra kudde för honom när han ska sova, han har en dunk saft och jag kan utnyttja honom när han kommer hem.) Jag tittar på lite filmer och webb-tv.

Jösses, vilken tur att han inte är här, säger jag bara. Kom på mig själv med en pinsam grej. Osexigt.

Här skrattar jag åt roliga klipp. Det känns normalt.

Sedan sitter jag och klappar i händerna alldeles för mig själv, åt roliga klipp.

Det känns inte alls normalt.

Vem klappar i händerna åt roliga klipp i sin ensamhet?

Jo, jag, tydligen. Jag sitter som en flinande tok, frustskrattande (sexigt i sig) och bubblig av fniss, och så klappar jag i händerna när någon säger något roligt. Applåderar manusförfattarnas genialitet.

Som om de skulle höra det?

Herrejösses. Någon borde ta ett allvarligt snack med mig.