En natt vaknade mamma av att någon spelade piano ute i vardagsrummet. Stel av skräck bad hon pappa att undersöka vem det var som bestämt sig för att underhålla dem med en konsert.
Pappa möttes av synen av en uppskrämd katt som satt på pianot med uppspärrade ögon. Kattstackaren förstod inte alls varför det lät så dant när han satte ner sina fina tassar.
Så tolkade vi det först, i alla fall. Men nu har jag sett den faktiska anledningen till att han såg så rädd ut. Naturligtvis var det nedanstående fenomen han bevittnade. Inte trodde han att han var Mozart, inte. (Åtminstone hoppas jag inte det, för han hade helt fel sorts tassar för att lyckas i branschen.)
Själv hade jag skrikit av skräck om jag såg pyttemänniskor som hoppade omkring på mitt piano.
Pappa möttes av synen av en uppskrämd katt som satt på pianot med uppspärrade ögon. Kattstackaren förstod inte alls varför det lät så dant när han satte ner sina fina tassar.
Så tolkade vi det först, i alla fall. Men nu har jag sett den faktiska anledningen till att han såg så rädd ut. Naturligtvis var det nedanstående fenomen han bevittnade. Inte trodde han att han var Mozart, inte. (Åtminstone hoppas jag inte det, för han hade helt fel sorts tassar för att lyckas i branschen.)
Själv hade jag skrikit av skräck om jag såg pyttemänniskor som hoppade omkring på mitt piano.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar