Förutom att det här är världens gulligaste hund (detta uttalande är baserat på några mycket vetenskapliga studier) (inte) har hon en charmig personlighet. Det är min kusins hund och jag är läskigt avundsjuk på henne (kusinen, alltså, inte hunden, jag vill helst inte jobba som fågelhund).Ibland är hon lite ivrig när vi går på promenad. Då drar hon och kämpar för att jag ska hänga med. Särskilt i uppförsbackar. "Duu gååår fööör lååååångsamt tjoooockis" säger hon med en menande blick och drar när vi traskar på. Snabbt ökar tjockisen tempot lite, för tänk om det är en kråka att skälla på där framme? Den vill vi inte missa.
Till Ea's stora glädje går vi nästan alltid förbi hockeyhallen i stan och där finns det snöhögar - året om! De är roliga att slänga sig i och riktigt gräva in lite snö i öronen. (Jag har testat själv - de har hög snökaningsfaktor och får fyra snöbollar av fem.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar