torsdag 13 augusti 2009

Mötet

Språkproblemet verkade oöverkomligt. Min danska är obefintlig, förutom några väl valda svordomar och allmänt fula ord, och de ville jag inte använda. Hon var så söt och oskyldig.

Dock var det inte svårt att förstå vad hon ville när hon bestämt ställde ner sin halvt urdruckna flaska bredvid mig. Jag skulle smaka. För att vara snäll låtsades jag smutta lite och gav tillbaka den. De följande sju, åtta gångerna tog jag bara flaskan och gav tillbaka den när hon tittade åt ett annat håll. Men hon var otroligt bestämd, måste jag säga, och accepterade inte ett nej, varken med svenskt eller danskt uttal.

När hon inte jobbade på att få mig att dricka hoppade hon ner på marken och grävde i den med ivriga händer. Bara hon kunde få smuts under naglarna, riva runt i marken med full energi och bli så lycklig över rätt träbitar som i hennes ögon var stenar. Hon fyllde mina händer med bitarna och väntade sig att jag skulle bli glad. Jag log och beundrade. Hon stoppade ner några bitar i syrrans väska, för att vi skulle ha dem som minne.

Jag hade flip flop-skor; blå, med stora, fina blommor och pärlor. Dem föll hon för. Hon gick iväg med dem och ville inte lämna tillbaka dem. Till sist fick jag dem ändå. Trots att jag inte kunde kräva tillbaka dem på danska.

Hon vinkade när hon gick. Trots språkbekymmer, skostöld och dryckestvång var det ett möte jag kommer att minnas och vårda ömt.

Det var den sötaste lilla treåriga danska jag sett.

Inga kommentarer: