fredag 19 december 2008

Not quite a player yet

Pojkvän säga:
- Du kan spela på medium nu. Här är tre låtar. Ugh.
Bojjan säga:
- Jag kommer att döda dig efter två och en halv, är du medveten om det?
Bojjans händer säga:
- Fakk jo, du kommer inte att ha tillräckligt med känsel kvar i oss för att kunna genomföra ett mord.

Här sitter jag alltså nu och skriver med hjälp av tungan.

Någon sorts skill ska man ju ha.

onsdag 10 december 2008

To... from... to... Scullie with love

- Grattis på födelsedagen i efterskott , Ingeborg! Här får du en svart keps med en råläcker svart dödskalle på.
- Åh, tack, Ingeborg, det var alldeles för generöst!
- Du har rätt... men jag hittar inte tillbaka till det danska köpcentrat så du får behålla den.

måndag 8 december 2008

Din dumme stue-birk!


Vi börjar med det viktigaste: kan någon tala om för min hobbysvåger att det inte är rekommenderbart att väcka någon med en trumpet? En fruktan för sitt psykiska välbefinnande är inte att leka med. Hittills under min vistelse hos sötnosarna har jag vaknat före honom, tack och lov. Förmodligen är det min kroppps inställda försvar, efter tidigare erfarenheter med grytlocksbangning och sirensignaler intill örat. Problemet är att han, innan jag kom hit, gladeligen meddelade att han köpt en trumpet till min ära och att han dessutom såg fram emot att chikanera mig när jag väl var vaken. Jag är för gammal för sådant här (utbrast vår romanhjältinna medan hon spanade över axeln och fortsatte springa framåt i sina praktiska högklackade skor, utan att frukta att ramla omkull dels på grund av synnerligen dumma skor, dels på grund av att hon var dum nog att springa samtidigt som hon vänder huvudet bakåt)!


Nu kan vi fortsätta med den lilla trevliga återgivelsen av ett Danmarksbesök i decemberväder.


Jag kom, jag såg, jag segade.


Visserligen har jag och syrran sprungit runt i ett köpcentrum, druckit smoothies och fingrat på läckra kläder, men mest har vi umgåtts, alla tre. Och sett på serier och filmer.


Jag har delat sovrum med storbildsteven, som jag kommer ruskigt bra överens med, trots att den envisas med att visa danska program. Fasoner! Mina försök att övertala den att visa program som åtminstone har svensk text återupptas imorgon dag.


Dessutom delar jag rum med en benjaminfikus (som inte heter Benjamin). Den står alldeles intill min madrass, och roar sig nattetid med att luta sig ner över mitt ansikte, så att jag vaknar till när jag vänder mig om och ser något odefinierbart hänga över mig.


- Aaaaah! Jaha, det var bara en fikus.


Femton minuter senare:


- Gaaah! Jaha, det var bara... zzz.... plantaaaah! Jaha, det var bara.... zzz....


Man kan visserligen gå upp och flytta madrassen. Men då måste man ju anstränga sig.


Och jag är inte så smart heller.

torsdag 4 december 2008

SJ...


Åh, SJ...

Jag var på plats i god tid, liksom de andra drygt sextio passagerarna.

19.00 skulle tåget lämna stationen. Två minuter innan försvinner informationen - tavlan (vad kallas det? Avgångsinformationstjosan?) var blank. Marginaljustera
Några hade redan gått över till spåret mitt emot. De sade att man fick välja spår, trean eller fyran, vilket var intressant eftersom tåget skulle gå från spår fem och två andra tåg skulle avgå från dessa spår, enligt informationen.

När informationen försvann från tavlan, försvann passagerarnas lugn. Alla (utom jag, såklart, eftersom jag har stenhård koll på allt när jag reser, hittar som en inföding överallt och alltid bibehåller mitt lugn... *host, host*) började mumla. Himla lattjo, man kunde plocka ihop lite olika ord från diverse konversationer till nya innebörder. "Jag... har... kanske... spårat... ur... fyra... eller... fem... gånger"... Ett underskattat nöje vid förseningar. Snart hördes en trevlig kvinnoröst.

- På grund av ett trasigt tåg som fastnat på spår fem kommer SJ:s regionaltåg 2150 till Norrköping, Linköping med ordinarie avgångstid 19.00 att avgå från spår fyra istället för fem. Alltså spår fyra, inte fem, för SJ:s ordinarie tåg till Norrköping och Linköping. SJ:s regionala tåg bla bla bla bla till Eskilstuna och Sala kommer att avgå först från det spåret. Alltså SJ:s regionaltåg till Eskilstuna och Sala, som kommer att avgå från spår fyra, med ny beräknad avgångstid 19.02. Det kommer alltså att avgå först. Därefter kommer SJ:s regionaltåg 2150 till Norrköping, Linköping att avgå, och det beräknas vara mellan fem och åtta minuter försenat. Men först inkommer alltså tåget till Eskilstuna och Sala, till spår fyra.

Nu när julen närmar sig vill SJ gärna bjuda resenärerna på en liten julklapp: förvirring.

Precis när jag tagit mig till det spåret hördes den trevliga kvinnorösten igen.

- SJ:s X2000 till Göteborg, med ordinarie avgångstid 17.16, har ny beräknad avgångstid: 19.06.

Samtliga Göteborgsresenärer som var modiga nog att stå kvar (och som förhoppningsvis inte stått där i närmare två timmar) gav upp en suck.

På mitt spår kom först tåget mot Sala.

Sedan rusade ett annat tåg förbi.

Därefter hördes den trevliga, nu något pressade, kvinnan igen.

- SJ:s X2000 mot Göteborg, med ordinarie avgångstid 17.16, har nyss lämnat Stockholm. SJ:s regionaltåg mot Norrköping och Linköping kommer att avgå cirka 19.10 från spår fyra, inte fem.

Klockan var då 19.11, men vem är kinkig av sig när det är så skönt att stå och njuta av ett kyligt vinterväder? Och varför skulle X2000 inte kunna ta sig från Stockholm till Katrineholm på fyra minuter?

När mitt tåg äntligen närmade sig fick jag ta del av kvinnorösten igen (jag tror vi är bästisar nu, jag och tågbruttan):

- SJ:s X2000 till Göteborg, ordinarie avgångstid 17.16, kommer att avgå från spår tre med ny beräknad avgångstid till 19.22.

Såhär i adventstider vill SJ upplysa sina resenärer om den rätta innebörden av ordet "advent".

tisdag 2 december 2008

This just in: kakmonster på väg till Danmark


Familjen är väldigt bra att ha.


Syrran ringde igår och frågade vad jag vill ha i födelsedagspresent av henne och hennes pojkvän.


- Jaa... en resa till Danmark, kanske? Så jag kan gå på julmarknaden på Tivoli?

- Kan du komma i helgen eller är det för tidigt?


Ja, jag känner mig bortskämd, jag lovar.


Idag fick jag smaka på kakdeg (innan middagen! Det är härligt att fylla vuxen!) och så har jag fått löfte om att få baka julkakor ikväll också.


Mmm, nybakade kakor. Med mjölk.


Det är inte synd om mig.


Alls.

måndag 1 december 2008

Fullkomligt fantastisk födelsedagsfest!


Jag blir nästan avundsjuk på mig själv när jag tänker på hur underbar min födelsedagsfest var igår!

Det är ingen hemlighet att jag har väldigt fina vänner och en otrolig pojkvän. Kombinera dem och lägg till min födelsedag så blir det himmelskt!

Det blev tacos, fika med hemgjorda lussekatter (A, A och K hade fixat dem) och förfest med dricklekar som hette duga (nej, det hette de väl inte, men jag vet inte vad de kallas egentligen). Det var mycket att hålla koll på och grymt skoj! Försök till exempel själva att undvika att säga både "du" och "jag" när ni spelar, dricker och lattjar så kan ni tänka er hur många straffklunkar det blev ;)

Och... och...

*svimmar nästan vid återblicken*

....presentöppning!

Mina vänner och min älskling känner mig verkligen, för jag fick bara presenter som passar mig perfekt :)

Jag fick: Dalziels död av Reginald Hill, Tusen strålande solar av Khaled Hosseini (från min underbara sötis <3), style="font-style: italic;">Life Swap av Jane Green, champagne, Låtar med klös - Sissikattens partymix och (från J, älsklingen och A gemensamt) personliga presentkort.... förstår ni att jag är överlycklig?

*fjortisutbrott av glädje med massor av skutta, hoppa, hojta och se allmänt drogpåverkad ut*

*sådär, nu är jag tillbaka igen*

De gröna, sköna, personliga presentkorten utnyttjade jag flitigt under kvällens gång. Ni skulle bara veta hur coolt det är att få alla att sjunga för en när man är på krogen, eller få några sköna tequilashots, eller makten att få någon att dricka fem klunkar ur en annan persons glas, eller nackmassage från valfri Karin, eller att få kräva en rolig historia när man känner att man behöver skratta, eller att få grabba någons stjärt och kunna visa upp kortet och se oskyldig ut när man gjort det.

Alla borde dessutom få presentkorten "folkets jubel vid valfritt tillfälle" och "ego-minut från alla" - de gör underverk för självförtroendet kan jag lova!

Att en främmande kille gjorde ett gästinhopp på krogen när jag utnyttjade kortet "få en dansuppvisning av villiga personer" var en oväntad, och sketarolig, bonus.

Skulle förresten inte förvåna mig om hela partygänget blir rikskändisar efter våra snygga moves när vi hade en liten danceoff. Mmm-hmmm, vi snackar stjärnor här!

(Nej, ni får inte se bilderna. Herrejösses, jag vill ju inte att ni ska bli tokkära i oss.)

Kvällen var helt magisk och jag känner mig så uppskattad och älskad! Tack, kära, underbara vänner, och min otroliga pojkvän, för att ni gav mig en fantastisk födelsedagsfest!

<3

(Gullisar... jag har fortfarande kvar några av presentkorten... var beredda, darlings!)

torsdag 27 november 2008

Allmänt lost


Håller ni inte med mig om att det är rätt lustigt att jag, som har Sveriges största lokalsinneshandikapp (= går vilse på IKEA), blir ihop med en kille som är från Göteborg?

Hello, storstad.

Ironi.

Varför kunde jag inte falla för någon från Småby i Pyttehåla?

Nu ska jag bara försöka lära mig ett par viktiga saker för att klara mig i stan när jag är där.

Först och främst: det är fullständigt logiskt att man säger "hallå, eller". En konversation ska alltså inte inledas på följande sätt:

- Hallå, eller.
- Hallå eller vaddå??

För det andra ska man se sig om fyra gånger, springa över gatan för glatta livet och böna till skyddshelgonen för fotgängare att man inte blir påkörd av en spårvagn när man tar sig från punkt A till punkt B.

Och för det tredje, om man heter Ingeborg, så ska man lära sig att skilja på punkt A och punkt B och allt däremellan. Så slipper man fälla snygga kommentarer som:

- Jag tror att jag hittar nu! Yay! Eh... var är jag?

Guitar Hero-maner är vi allihopa, allihopa...

Jag har precis lärt mig att spela (och älska) Guitar Hero ordentligt.

Det är farligt att bli tillsammans med en kille som är grym på Guitar Hero och som dessutom låter en leka hur mycket man vill med hans spel när han är i skolan och pluggar sig och är duktig.

De senaste dagarna har jag spelat, spelat, spelat och till och med drömt att jag spelat om nätterna.

På väg hem ikväll lyssnade jag på musik. Varenda låt blev pluppifierad i min hjärna - jag kunde bara tänka på hur låtarna skulle ha sett ut om jag hade spelat dem i Guitar Hero.

Hej, jag heter Ingeborg och jag är pluppoman.

Men jag tror inte att jag blir som den här killen. Jag kan nämligen inte cykla särskilt fort.

tisdag 25 november 2008

Maow!



Söt



Sötare



Sötigast

måndag 24 november 2008

Kåt... eh... quote of the day

Här försöker man vara råball och så har man en alldeles för cool pojkvän.

Jag gör en riktig killer pose mot dörrposten, lägger av en yo-nickning och säger med tillräckligt mycket stänk av jag-kommer-från-en-härjad-förort-men-har-egentligen-närpolisen-på-snabbuppringning-i-mobilen:

- Wassuuup.

Bara det borde ju egentligen göra att han fattar korven med ett fast grepp...

Va?

Nej...

Hot dogs, människor, hot dogs! Vi lagar faktiskt kvällsmat. (Alltså: han lagar och jag hjälper till med små insiktsfulla kommentarer såsom "Oooh... bubblor i vattnet... små bubblor från ingenstans... waaaaow...")

Det borde alltså göra att han fattar korven med ett fast grepp och säger:

- Maten kan vänta, älskling... jag måste få kyssa dig som du aldrig blivit kysst förut!

Sedan slänger han korven åt fanders (nja... åt D, tekniskt sett, eftersom hans rum är alldeles intill... men sådana små detaljer kan man ju inte tänka på när man ska fånga läsarnas intresse) och kysser mig tills jag blir knäsvag.

Men nej, han är alldeles för cool. Säger jag "wassuuup" blir svaret:

- My cock!

Suck. Jag måste balla till mig.

söndag 23 november 2008

Zpännande znabbis

I en lägenhet någonstans i Sverige:

- Stop it, you're snoring me!

*tystnad*

- Zzzz...

To be continued...

måndag 17 november 2008

Sweet dreams


Ibland är det mindre roligt att ha hört nyheter om avlyssningslagen.

När man sover, till exempel.

Tänk er själva.

Här ligger man i lugn och ro och drömmer sig bort. Sedan övergår drömmen till att bevakningskameror följer varje steg man tar och när de får reda på att man sagt eller gjort något olämpligt så kommer det stora stenblock som man måste springa undan eller krossas av.

(För det kan inte ha varit konsekvenserna av att ha sett Asterix och Obelix-filmer och läskiga filmer med ett intelligent dator-/övervakningssystem. Näpp.)

Då föredrar jag drömmen jag hade natten till idag, då jag och några kompisar var på en spelning med Lukas Rossi. Grym spelning, men jag kan visst inte få till allt ens i drömmarna - självklart satt jag ganska långt bak och hade svårt att se honom.

Sedan kan vi gärna glömma bort den lilla detaljen att han passerade mig på hotellet vi bägge befann oss i och att jag försökte dra ett krystat skämt för att få hans uppmärksamhet. För i drömmarna är man väl bara råcool, eller hur? Man har ett perfekt alter ego.

Men nej... Det är ju jag (som ni hört ett par gånger vid det här laget). Klart som fanken att jag är mitt vanliga, knäppa jag även i drömmarna. Bläsch.

lördag 15 november 2008

Frånvaro av läraransvar?

Det här får mig att rysa. Av flera anledningar.

För det första: har det gått så långt i dagens samhälle att man måste skicka pedofilvarningar till föräldrar?

För det andra: hur kan det vara så att en lärare inte lägger märke till att en elev inte kommit till skolan förrän den andra dagen hon är borta? Speciellt efter att skolan skickat ut en sådan varning...

För det tredje: hur kommer det sig att läraren ringer först vid middagstid för att höra var eleven befinner sig, efter att hon fått information från de andra eleverna om att hon inte var i skolan dagen innan heller?

Låt mig förklara varför jag ryser.

Eftersom skolan skickat ut en varning om att en dömd pedofil rör sig i området och att föräldrarna därför borde prata med sina barn om att inte prata med främlingar bör man kunna anta att barnet ifråga är väldigt ungt. Låg- eller mellanstadieåldern, kanske.

Barnet lämnas i skolans vård. Skolan skickar ut en varning om pedofiler. Så långt allt väl, eftersom det visar att skolan bryr sig om sina elever som de har ansvaret för under skoltid.

Sedan börjar skolans kompetens halta lite, i mitt tycke (ja, skolan - läraren är anställd på skolan och alla anställda där fungerar som en enhet). En lärare ska ha koll på alla elevers närvaro. Dels för att läraren ska föra frånvarostatistik, dels för att läraren ska kunna se hur barnet mår (eventuella problem i hemmet och så vidare). Således är det inte alls okej att läraren upptäcker att eleven inte är i skolan förrän vid andra dagens frånvaro. Redan den första dagen ska läraren, om han eller hon inte fått in en sjuk- eller frånvaroanmälan, ringa till föräldrarna för att se vad frånvaron beror på. Det är ruskigt galet att läraren får höra av de andra eleverna att barnet inte varit i skolan dagen innan heller. Jag reagerar också på att läraren ringde vid middagstid, när barnen slutar skolan klockan ett. Nu vet jag ju i och för sig inte vid vilken tidpunkt frånvaron upptäcktes, och heller inte vilken tid som är middagstid för bloggskribenten, men såvitt jag vet är middagstid runt sen eftermiddag eller kväll. Borde läraren inte ha ringt tidigare än så?

Dessutom skriver den bekymrade föräldern att hon cyklat till skolan för att tala om för fröken vad hon kände när det gäller detta, men: "Kändes ändå inte riktigt som om hon fattade allvaret."

Fröken borde skämmas vid det laget och definitivt ha tagit föräldern på stort allvar. Här skickar skolan ut en seriös varning för pedofiler och så tar hon inte sin lärarroll och sitt ansvar i och med denna på större allvar än så. Ja, jag vet att jag inte var med vid mötet de hade. Men att föräldern får den här känslan efter samtalet är dåligt nog.

Inte nog med att det finns pedofiler (och mycket annat hemskt) som barnen kan råka ut för, nu kan man visst inte lita på att alla lärare håller koll på barnen de har ansvar för...

Törs jag verkligen skaffa barn...?

(Innan ni biter mig: ja, jag vet att man inte ska dra alla lärare över en kam och att det finns många kompetenta och ansvarskännande lärare. Jag vill bara inte bli förälder till det barn som råkar ut för konsekvenserna av läraren som är undantaget som bekräftar regeln, så att säga...)

fredag 14 november 2008

Blod, svett och tårar


Uh-oh...

Planen var att jag skulle bli klar med två uppgifter idag.

Kaxig som jag är, sa jag åt mamma att om jag inte var klar med dem när hon skulle höra av sig ikväll så fick hon tvinga i mig blodpudding (hat-päckel-mat nummer ett) nästa gång jag åker hem.

Jag misslyckades.

Nu svettas jag vid tanken på att få ner bara någon tugga av vidrigheten.

Tyck synd om mig!

onsdag 12 november 2008

Kärelikärkär


Nämen, hur ska det här gå?

Jag är sådär otroligt jättejättejätteförälskad. Sådär så det pirrar i hela kroppen (ursäkta mig, jag skulle gärna skriva att det pirrar i magen, men för mig är det så att om det pirrar i magen så är jag sketahungrig). Ja, ni vet säkert hur det är... Jag kan komma på mig själv med att sitta på bussen och tänka tillbaka på något vi gjort tillsammans, medan jag stirrar oseende rakt fram, bara drömmer mig bort... ända tills jag upptäcker att personen som sitter mitt emot mig ger mig en ganska skrämd och misstänksam blick för att han/hon undrar varför jag sitter och fixerar honom/henne med blicken samtidigt som jag fyrar av ett flinande, fånigt leende.

Varför älskar jag Minake?

För att han får mig att må så bra och gör mig galet lycklig. Det är det snabba svaret.

(Varning för riktigt förälskat babbel nedanför denna parentes. Nej, men allvarligt. Om du är singel och inte alls lycklig med att vara det, så ska du sluta läsa nu. Nu, sa jag ju! Okej, skyll dig själv. Kom inte och säg att jag inte varnade dig.)

(Sista chansen nu, även för er som faktiskt är en halva som tillhör en annan halva.)

(Nu är det på ert eget ansvar!)

För att han får mig att känna mig som en fullkomlig människa, en vacker kvinna, en söt person, en gullig tjej, en smart typ, en fin flickvän...

För att han är bäst på att få mig att skratta. Åt mig själv och annat.

För att han skryter om mig ibland, för saker jag själv inte alls tycker är så bra, men som efter hans omdöme gör att jag tänker annorlunda om mig själv.

För att han förstår tjejers oförklarliga chokladbehov och gör sig besväret att fixa chokladpudding åt mig. Pudding som jag kan äta utan att känna mig tjockisdum.

För att jag bara behöver känna hans armar om mig för att andas ut från resten av omvärlden.

För att han skickar de mest romantiska sms jag någonsin fått, och för att jag känner att han verkligen menar det.

För att han är så söt när jag smeker hans hår när vi sover, eftersom reaktionen blir att han ler och stönar lite lätt i sömnen.

För att han inte tycker att jag är dum när jag faktiskt är det, utan kommer med världens gulligaste ursäkter och förklaringar till att jag är det, så att jag inte ska känna mig dum eller obekväm.

För att han ger mig ärliga komplimanger.

För att han är så bra på så mycket, och läskigt allmänbildad, så det är en rolig utmaning att spela frågesportsspel med honom.

För att han är målmedveten och driven och satsar på att få det han vill ha.

För att han låter mig öva filmkyssar på honom.

För att han vill spela strip-Guitar Hero med mig.

För att han är mån om att få mig att känna mig älskad och riktigt uppskattad, och tillfreds med mig själv och med oss.

För att han gett mig den finaste och mest intelligenta komplimangen jag någonsin fått; att mina ögon är som nebulosor.

För att han kan säga: "Spela tv-spel ett tag nu, älskling, så går jag ut i köket och gör frukost åt oss." Och när frukosten är klar, så ser jag att han ansträngt sig för att göra en måltid jag kommer att gilla.

För att han vill hålla om mig och pussa på mig, och gärna låter mig göra pussattacker på honom när jag känner för det.

För att jag känner att jag är fem år lika mycket som tjugosex år i hans sällskap, och det på ett bra sätt.

För att han gjort att jag äntligen kan känna att det finns en anledning att tro på killar igen.

För att han ser på tjejfilm, utan att gnälla, med mig.

För att han får mig att känna att jag vill leva mitt liv med honom och ingen annan.

För att han och jag är lika knäppa.

För att han skrattar åt mina skämt. Och viktigast av allt: han gillar min blogg! ;)

För att han får mig att känna att han är stolt över att ha mig som flickvän, och för att jag är ruskigt stolt över att han valt mig.

För att jag varje dag är förvånad över att jag haft turen och lyckan att få träffa honom och ständigt förvånad över att han inte gav upp om att få mig när jag själv gett upp om mig och kärleken.

Oj, jag kan fortsätta för alltid...

Sa jag förresten att han är väldigt sexig, har fantastiska ögon som jag aldrig tröttnar på att titta in i, är bäst i sängen (inte bara på kuddkrig), är väldigt intelligent, grym på många olika spel, generös och godmodig, vänlig och öppensinnad, manlig på ett positivt sätt, social och omtyckt, helt enkelt allmänt bäst?

Sorry... men så är det faktiskt.

Förstår ni nu att jag undrar hur det här ska gå?

Jag kan ju liksom bara typ tänka på honom, asså. Tihihi. Tihihihihihihi.

Tihi.

torsdag 23 oktober 2008

Pangpang

Den som känner mig blir inte särskilt förvånad över att hitta en vattenpistol på min hatthylla.

Självklart ligger den alldeles intill mina snyggoväskor.

Var skulle den annars vara?

måndag 20 oktober 2008

Minake

"En kvinna gick i skogen när hon plötsligt snubblade över något, som vid närmare påseende visade sig vara en sån där gammaldags oljelampa. Och när hon gned den, så kom naturligtvis en ande fram.
- Får jag tre önskningar nu? frågade hon.
- Nej, svarade anden. På grund av de dåliga tiderna och devalvering och global konkurrens och sån skit så får man bara EN önskning nuförtiden. Nå, vad ska det vara?
- I så fall vill jag ha fred i Mellanöstern, sa kvinnan och halade fram en karta. Ser du kartan här? Jag vill att de här länderna ska sluta slåss med varandra.
Anden kastade ett öga på kartan och utbrast:
- Men jösses, damen! De där länderna har ju fajtats i tusentals år! Tror inte det går att göra något åt det. Jag är bra, men inte SÅ bra! Önska nåt annat.
Kvinnan tänkte en stund och sa sedan:
- Jag har aldrig lyckats träffa rätt man. En omtänksam och kärleksfull man, som är hänsynsfull, kan laga mat och som står för hälften av hushållsarbetet, som är trogen och en bra älskare och inte tittar på sport hela tiden. Kort sagt, en idealisk livskamrat.
Anden var tyst en stund och suckade sedan:
- Få se den där jävla kartan igen..."

Jag träffade rätt ande...

Minake :*

fredag 10 oktober 2008

Horoskop

Dagens österländska horoskop i Metro:

"Tuppen 1981: Du kan få tid att vila."

Tillåt mig småle.

Efter att ha jobbat 8.30-20 kom jag hem. Vila då, kanske?

Jag möttes av högljudd kinesisk karaokekväll i allrummet.

Vila, var det ja.

lördag 4 oktober 2008

Stopp vi skulle ha... tant Agda

"D: ja nej men jag kanske är lite äcklig. Farbror Gunnar med håriga öron och ull på bröstet. Sitt lammkött. Värmeljus och sexpack vid ICA. Äldre människor behöver också kärlek. Tant Agda med nitbälte om tuttarna för att vi är rock. Hänger och slänger hoppar och far. Peta in en pinne i brasan. Stopp vi skulle ha mer brännvin."

När jag festar och tycker att något vi säger eller gör är ovanligt lattjo så brukar jag anteckna det i mobilen för att kunna blogga om det senare.

Jag har inte kommit på vad ovanstående exempel betyder än.

Men det var en sjuttsingens rolig fest!


torsdag 2 oktober 2008

O vicket party!

Fortfarande förundras jag över hur jag kunde höra:

- Och du måste komma på haschparty!

Min kära kompis sade egentligen:

- Och du måste komma på Halloweenparty!

Hihihohohaha. Det hade blivit en rejäl fest, minsann.

Bu!

- Ja hej det här var B från H's praktik.
- Hej?
- Vi tog ju några prover när du var här...
- *svälj* Ja?
- Ja, vi fick ju inte tillräckligt med blod för alla prover, du var ju ganska svårstucken. Jag trodde ju att de skulle kunna trolla med det blod de fick, det brukar gå ibland, men de behöver lite mer. Så jag tänkte höra om du kan komma igen?

Gosh... När jag gick därifrån sist sade de att de bara skulle ringa om proverna visade något som var fel.

Nej, jag blev inte alls rädd när de ringde nu.

Stilla dig, mitt lilla hjärta. Lugn och fin.

tisdag 30 september 2008

Normala saker när du bor i korridor

  1. Spermaliknande kladd på vaskrensaren i det gemensamma köket.
  2. Du vaknar 05.22 av att några efterfestare som raglar förbi utanför ditt fönster skriker "Me gusta, hola hola hoooooolaaaa" till någon på tredje våningen i huset mittemot.
  3. När du har efterfest mitt i natten kommer plötsligt en total främling ut från ett av rummen och ber om en kondom.
  4. Åldersuppfattningen raderas. Du kan hångla oskyldigt med någon på en korridorsfest bara för att upptäcka att han/hon inte kan följa med er till krogen för att han/hon inte har åldern inne än.
  5. Efter varje helg är containrarna utanför huset fyllda av sönderknullade möbler.
  6. Brandlarmet i ditt rum kan gå igång utan synbar anledning lite när som helst under nätterna.
  7. Innerdörren är försvunnen, i köket blinkar epilepsiframkallande lysrör, soffan i allrummet är från sjuttiotalet och är lagad ett par gånger med spik och hålls i upprätt position med hjälp av gamla telefonkataloger, i förrådet kan man hitta ölburkar från sextiotalet och lappar från "korridorens husmor", från micron kan man plocka ihop en buffé för fem personer av matresterna, "urban legend"-berättelserna som cirkulerat kring en trettio år gammal ost i en ostkupa visar sig vara sanna, en oöppnad mjölkförpackning som ska fylla ett år står i tryggt förvar i ett av köksskåpen, silverfiskarna har sin egen koloni i grytskåpen, självlysande fläckar av okänt ursprung på väggarna i ditt rum ger dig bra nattorientering efter vilda utekvällar, någon galen granne använder sitt rum som kombinerad soptipp och försökslaboratorium...
...och du är galen nog att längta hem när du åker bort.

lördag 20 september 2008

Förbannat också

Förbannelsen vilar över mig.

Be mig inte förklara vilken förbannelse det är. Jag har ingen aning.

Men ni som kan räkna ut saker: hur stor är chansen att någon kastar ut en medaljong från tredje våningen av ett hus så att den hamnar i mitt ansikte precis då jag går förbi på gatan nedanför?

(Jag säger ju att vissa saker bara händer mig.)

När ni kan svaret på det kan ni ge er i kast med det här räkneproblemet också: hur stor är chansen att jag viker upp persiennerna i mitt rum, halv fyra på morgonen, för att se vad allt oväsen som väckt mig beror på, precis samtidigt som mitt förbonkade ex promenerar förbi?

Va? Va? Va?

Förbannelse, I tell you.

fredag 19 september 2008

Plingeling tycker om...

...att blåsa bubblor i ett glas med nyttig (!) chokladsmoothie.

Massa mycket.

tisdag 9 september 2008

Se

Jag betraktar stillsamt scenerna.

Kvinnan som med svårighet drar sin stora väska, gammal och ensam, märkt av livets alla vemodigheter och glädjeämnen. Hennes strumpa har hasat ner lite, som en symbol över hur hon själv sakta kanar nedför livets slutskede, sorgsamt betraktande de som fortfarande bubblar över av livsglädje.

Tonåringarna som springer mot tåget, fulla av livslust och övermod, på väg in i vuxenvärlden med stora steg. Liksom tåget de jagar för att hinna med, avgår tonårslivets sista skeden om någon minut, och de rusar fram utan att se tillbaka för att fånga det sista av det bästa.

Den lilla valpen som skuttar efter varje passerande människa, som fortfarande håller den oskuldsfulla lekfullheten och tron på människan inom sin lena lilla kropp.

Det äkta paret som kollar upp vilken vagn de ska åka med i tåget och ropar till varandra som om inget annat fanns i deras egen värld, där de drar interna skämt högljutt och kärleksfullt.

Den isolerade människospillran, sittandes på sin hårda bänk dag ut och dag in, med förhoppning att överleva natten, drogfylld in i sista blodåder för att dämpa de röster och syner som bara finns innanför hans egen dimtäckta blick. Han som ingen och alla ser.

Alla människor.

Allt liv.

Fem minuters tacksamhet över att jag får leva.

fredag 5 september 2008

Oh I do wish

Någon som är korsordsexpert?

"långt stånd" ville jag skriva "önskedröm" men det ska visst bara vara tre bokstäver.

torsdag 28 augusti 2008

Ni har överskridit saldot

"Vi är som känslomässiga kreditkort som inte påtankas när vi själva behöver det.
Utan folk tar bara ut på kortet hela tiden utan att sätta in något på det."

K gav nog den bästa beskrivningen av mig och henne som gjorts på länge.

Klockrent.

lördag 23 augusti 2008

Ooops

Idag hade jag något kanonroligt att publicera.

Verkligen genomtänkt också. "Seinfeld" kombinerat med Kant, ungefär.

Men det försvann nyss för jag tänkte på hur himlans bra jag är.

Sorry.

torsdag 21 augusti 2008

How to keep the love of a girl


"In short, a man who wants to keep the love of any girl, whatever she may be, ugly or beautiful, must observe this commandment of mine, and he should remember it always and consider it very precious: let him give any girl to understand that he cannot protect himself against her, so dumbfounded and amazed is he by her beauty and worth, for there is no woman, however good she may be, old, young, worldly or cloistered, no lady so religious, however chaste of body or soul, who does not take delight in hearing someone go about praising her beauty. No matter how ugly she may be called, one should swear that she is more beautiful than a fairy; one may do so securely, since she will easily believe him, for every woman, I know well, thinks of herself as one so beautiful, however ugly she may be proven, that she is indeed worthy to be loved."

Ur "Le Roman de la Rose" av Guillaume de Lorris och Jean de Meun

Fundera på om ni instämmer i det som skrivs.

Jag låter er gissa eller googla på när den är skriven.

...

Nå?
Just det.

onsdag 20 augusti 2008

Barnsligt kul

Om man får hem ett erbjudande om att gå med i en barnfilmklubb, då behöver man inte få åldersnoja, eller hur?

tisdag 19 augusti 2008

Inre reflektioner

Det var intressant att få vara med i tv. Bägge gångerna. Men jösses vad skrämmande det var att se sig själv!

Jag har, sedan jag sett bägge inslagen, diskuterat en sak livligt med mig själv. Mitt inre jag har fått ha stort tålamod med mig.

- Vad tjock jag ser ut!!!
- Men du är ju tjock.
- Vilken nedrig dubbelhaka! Jag har väl inte alls så stor haka!
- Jo, lilla vän, det har du faktiskt. Det är inget de lagt på.
- Men jag gick ju ner i vikt!
- Ja, men du är fortfarande tjock, förstår du.
- Men jag ser ju helt grotesk ut!
- Då får du väl göra något åt saken, eller vad tror du själv?
*Mitt vanliga jag muttrar något ohörbart innan nästa kommentar*
- Tror du någon går på att kameran lägger på 90 kg...?
*Mitt inre, mer logiska, jag ger upp*
-Suck... ja, absolut. Vi säger så.

måndag 18 augusti 2008

Nollning

Nollningen är i full gång. Självklart är det skoj att välkomna nya studenter till stan och till utbildningarna. Men det kan vara ganska jobbigt att bo i Ryd under den här tiden. Särskilt om man bor på nedre botten och det är fest i stort sett varje kväll. Folk går förbi mitt fönster och skriker och sjunger, någon ställer sig precis intill mitt fönster och hojtar på någon som bor på våningen ovanför (tack så hemskt lite), några ställer sig och röker i närheten... Phu.

Men härom dagen var jag väldigt, väldigt mycket kär i nolle-p.

Mitt på dagen hörde jag ståhej och när jag kollade ut genom fönstret skådade jag en grupp killar, enbart iförda kalsonger, som gick förbi och sjöng och skrålade. En av dem spelade gitarr och använde den som skydd för sina privata delar.

Jag trillade nästan ut ur fönstret när jag dreglande följde dem med blicken. Han hade en riktigt het rumpa... mmmm....

Välkommen till stan. Och till mig. När som helst.

fredag 15 augusti 2008

Panelhöna

Tydligen skötte jag mig helt okej igår. Jag blev nyss inbjuden till att delta i en paneldebatt i TV.

Jösses...

torsdag 14 augusti 2008

Tv

Jaha, då har man blivit intervjuad för ett tv-inslag också.

Hoppas att det blir bra. Jag vill ju inte se alldeles galen ut när det gällde ett så pass allvarligt ämne.

Håll tummarna för mig.

onsdag 13 augusti 2008

I'm baaaack


Såhär tänkte jag:

efter en jäkla massa strul med jobb och privata kontakter, behövde jag vila. Rejält. Vila, annars blir det sammanbrott.

Alltså har jag vilat.

Nu är jag tillbaka. Utvilad, peppad och på köpet nyklippt och nyfärgad.

Den här gången blir ni inte av med mig så lätt.

fredag 1 augusti 2008

Rocka cool

"Vi går på San Marino och kollar på karaoken. Jag köper cider till dig och stylar dig rocka cool."

Tjofaderittan!

måndag 21 juli 2008

Insikt

Jag har kommit på en rolig grej.

Snygga killar går också att prata med!

En del kan man till och med ragga på!

Det var som fanken.

måndag 14 juli 2008

Revenge of the tomatoes


Hört på bussen:

- ... så han åt och typ kommenterade köttet och sa "vad mört och fint det är", innan han fick reda på att det var människokött.
- Ah, men har du sett Stekta gröna tomater?
- Nä?
- Där slaktar dom nån och...
- Tomaterna?
- Va? Nä...


söndag 13 juli 2008

Spännande handling

I helgen har jag varit väldigt glad att jag inte jobbar på Hemköp i Ryd.

Igår slet kassörskorna som djur. Trots detta var det långa köer. Vissa av oss tog det med ro och insåg att en kö är en kö är en kö, andra var tvungna att uttrycka sitt missnöje. En rökare ville ta sig förbi ett äldre par för att köpa ett paket cigaretter lite snabbt och bad dem att få gå före, men nekades, då kvinnan sade: "Det borde lära dig att inte röka." Word! Innan dess sade rökaren högt och tydligt: "En del är lyckliga och har hjärtattacker, andra får dö av abstinens!"

En kvinna framför mig i kön idag drog upp några kort när hon skulle betala. Följande dialog utspelades härnäst:
- Det här är Hemköp... du har ett ICA-kort där.
- Jaha, det är inte samma, alltså?

Goddag yxskaft...

fredag 11 juli 2008

Me like


Skådespelarinsatsen i Eight Below är bland det bästa jag har sett.

Då talar jag naturligtvis om de fantastiska hundarna.

Men de mänskliga skådespelarna får också med beröm godkänt.

onsdag 9 juli 2008

Sjuk vård

Inget ont om svensk sjukvård generellt. Vi har ett fungerande system och jag är glad att bidra med skattepengar till det. Det känns tryggt att alla kan få den vård de behöver.

Men. Och det här är ett stort men.

När jag följer med min hjärtsjuke pappa till akuten, då han har två totalt igensvullna ben (mer hjärtproblem, eller en propp, eller något helt annat?) och mycket smärta, då vill jag inte sitta i ett väntrum i fem timmar. En snabb koll med EKG, temperatur och blodtryck, genomfördes. Blodtrycket var inte alls bra, undertrycket var illa. Lägg till att han redan har hjärtproblem, har genomgått en by pass-operation och får kärlkramp titt som tätt.

Fem timmars väntan till han får lägga sig i en sal, p.g.a överbelastning och intagningsstopp. En extra timmes väntan på att få träffa läkaren. Totalt sex timmars väntetid för en hjärtsjuk man, med dåligt blodtryck och hög smärta.

Det är inte godkänt.

Och jag är medveten om att det inte är personalens fel att det blir intagningsstopp och att de är överbelastade. Problemet ligger i nedskärningar; ett konstant tvång att spara pengar inom vården.

Jag är mycket tveksam till hur berörda beslutsfattare i dagens samhälle tänker då det gäller sjukvården. Det håller inte. Varken för personal eller vårdtagare.

Skärpning!

Jag vill se de utlovade förbättringarna inom vård och omsorg. Bring it. Nu.

fredag 4 juli 2008

Specialerbjudande

En sak jag och mina kolleger skrattade åt igår:

Salong Blow and Cut.

Sug på den, ni.

tisdag 1 juli 2008

Ring geistbusters!

Idag har jag ringt till företag.

Branschinriktning idag: hälsokost, alternativ behandling och medicin, frisörer, massage, akupressur, akupunktur, spa och solarium, dentalservice, ergonomer, frisk- och hälsovård, homeopati, kroppsvård. (Med ett kort undantag för hotellverksamhet också, men det övergav jag.)

Det roliga med att ringa till alla olika verksamma företag inom dessa områden i olika län var dels att upptäcka nya behandlingar som jag aldrig hört talas om, dels att det fanns specifik inriktning listat på många av företagen och där kunde man se diverse lustiga sammansättningar.

Kanske "programmering och nätverkstjänster för PC, personalvård och företagsgymnastik" är något för dig? Vill ni anlita dem? Gör tio armhävningar medan jag uppgraderar era datorer!

Måhända "ingenjör, maskineri, massage"? Kroppen fungerar som en maskin, ska jag tala om för dig...

Vad sägs om "frisörer, hårvård, tandläkare"? Dagens erbjudande: rotfyllning samt hårfärgning.

Min kollega fick knappt presentera sig innan en väldigt speedad kvinna utbrast i ett: "Jag vill inte ha! Jag vill inte ha! Jag har min egen så'n!" (Lustigt, eftersom det inte ens var inom samma bransch.)

Dagens höjdpunkt för min del var ändå när jag presenterat produkten för en kvinna och skulle gå vidare till inspelning och registrering. Då säger hon:
"Jag mår inte så bra... jag har tappat min geist. Du får återkomma."

Aj aj.

måndag 30 juni 2008

Feed me

- So what was it tonight? Fish, pasta or pizza?
- Haha... pizza... and you? Salad and meat? French fries?
- No fries today! You realize that we are sad, pathetic people who make the same kind of food all the time?
- Yes. But it's all about imagination. Maybe you could put your meat on my pizza.
- Ah! And you can decorate it with pasta! And fish! And maybe we could put some lovely french fries on it, like a decoration, small towers!

Vi är inte bara patetiskt upprepande vid matlagning. Vi är dessutom äckliga.

lördag 28 juni 2008

Why don't you give me a call

Finns det inte telefonsvararfunktion på bloggarna? "Hej, du har kommit till Ingeborgs blogg. Jag är för tillfället upptagen med att se hur många gäspningar det tar innan käken går ur led, men lämna din kommentar så skriver jag så fort jag kan."

När jag ändå är inne på telefonsvarare kan jag ju säga att jag funderar på att byta meddelande på min. I mitt jobb kommer jag rätt ofta fram till relativt ordinära telefonsvararmeddelanden. Om man inte räknar paret som spelade in när de hade sex samtidigt som de flåsade fram att de inte kunde prata just nu...

En kille hade en rätt skön inställning. Han sade helt enkelt: "Hej, du har kommit till J. Jag är förmodligen inte inne just nu..." (sedan lade jag på för att ta nästa samtal så jag hörde inte resten). Den ska jag sno, känner jag.

"Hej, du har kommit till Ingeborg. Jag är förmodligen inte hemma just nu, och eftersom jag antagligen inte är det så borde du nog lämna ett meddelande som jag eventuellt svarar på. Om jag kommer hem. Och om det är jag."

torsdag 26 juni 2008

O sole mio

Studentområden töms på folk under sommaren. På sätt och vis är det skönt att kunna sova mer eller mindre ostört om nätterna, men vissa saker saknar jag.

Var är Operamannen?

Jag har inte behövt några konserter eller spelningar. Han underhåller mer än gärna.

Akustiken mellan husen är förvånansvärt fantastisk, kan jag meddela.

Jag hade hört honom ett par gånger utan att ha sett honom, och jag trodde att han bara var en full student på väg hem från HG.

Ack, så jag misstog mig.

En skön vinterafton, då jag lutade mig ut genom fönstret och samtalade med någon som skulle komma att bli min pojkvän, gick Operamannen förbi. Obekymrad inför omvärlden drog han av en pojkbandslåt inför våra förvånade uppsyner. Sedan stannade han, vände sig mot oss och frågade: "Hörde ni någon sjunga?"
"Ja..."
"Undrar vem det kan ha varit? Skumt."
"Mm, helskumt."

Därefter vände han sig om och fortsatte sjunga.

Halleluja-moment.

tisdag 24 juni 2008

<3


K säger: Tycker du kan flytta hem igen

Älskar dig, sötokusin.

Nu är det sommar (som ni ser på våra coola outfits, såklart)...

Lätt att jag vill leka med dig, hjärtat.




måndag 23 juni 2008

Håkan


Tillåt mig presentera en polare. Detta är Håkan.

Egentligen är han mest tjenis med mamma och pappa, för han bor i området kring deras hus, men jag inbillar mig att han gillar mig också när jag är hemma.

Pappa älskar sina vilda fåglar. Han matar dem med nyttigheter efter konstens alla regler året om och fixar fågelbad åt dem också. Ibland (läs: varje dag) tigger de till sig ostbitar, utöver de frön, bröd, äpplen och allt annat fågelgott som redan finns. De sätter sig vid köks- eller vardagsrumsfönstren, och knackar väldigt intensivt på rutan för att påkalla vår uppmärksamhet. Sedan tar de en ostbit ur handen när man öppnar dörren. Några av dem är lite blygare och behöver lite lockande.

Inte Håkan, inte.

Han sitter gärna kvar på handen och kikar lite på en innan han flyger iväg med sin ostbit. Ibland flyger han in genom den öppna dörren, när vi vädrar, för att hitta någon som kan mata. Pappa har berättat att han satt sig på kanten till datorskärmen och väntat på honom. Tydligen har han också flugit in i sovrummet och satt sig på mamma när hon vilade middag i lugn och ro. Han skämdes inte alls.

You go, Håkan. Jag gillar dig.

söndag 22 juni 2008

Mettucin

Att vara sjuk är inte alls roligt.

Jag har varit sjuk väldigt ofta, ända sedan jag var liten.

När jag hade problem med halsen, vilket jag hade i mååånga långa år, fick jag (läs: mina stackars föräldrar) diverse förslag på olika kurer.

En läkare rekommenderade att mina föräldrar skulle pallra upp sängen ordentligt och lägga upp mig på många kuddar så att jag kunde andas bättre. Innan jag fick en stoppkudde vid fötterna var det skojigt att glida neråt i sängen.

Någon annan tyckte att jag borde äta glass. Glass kyler ner halsen.

Den läkaren är fortfarande min favvodoktor. Någonsin.

Trots att jag egentligen borde äta rätt numera och fortsätta gå ner i vikt, känns det ändå fantastiskt bra när mamma säger: "Ät glass!". Jag är ju faktiskt ensam. Och sjuk. Visserligen bara förkyld, men ändå... och om mamma säger... och läkaren sade att...

Glass it is!

Tack, kära doktorn!

Nu: chokladglass i stora lass.

Måste ju kyla halsen.

Fast jag inte har ont i den.

Chokladglass är bra för hostan...?

torsdag 19 juni 2008

Ja, dä ä dä!


Jag är inte den som är den.

Här bjuder jag på en idolbild (samlingen tillhör min kompis J, den lyckliga flickan!).

Notera den sexiga stilen i kombination med suget i blicken och den fyndiga titeln.

Åååh, Pugh.

Månne det rasslar i äggstockarna på kvinnfolket nu?

Hur man blir av med en kille på tio sekunder

En söt kille sade nyss att han har lust att åka till mig och ta hand om mig nu när jag är förkyld.

Bojjan säger: Det hade varit riktigt mysigt...
Bojjan säger: Men... men... då måste jag ju duscha! Och byta pyjamas! Det går ju inte! :S

Ja, hur var det nu med pojkvänsbristen?

Smiiidigt, Ingeborg. Smidigt.

onsdag 18 juni 2008

One of those days...

Feber till och från, syndromkänningar, astmakänningar, hosta, söndersnuten näsa. Synd om mig. Jaa, väldigt syndigt om mig till och med.

Förbonkat också. Varför kan jag inte vara en romantisk drömkvinna i en tantsnuskroman? Blek (trots detta med hallonröda läppar, of course) men tapper. Liggandes på en bädd av sidenlakan, uppallrad på behagliga dunkuddar, iförd ett vitt spetsnattlinne, håret kammat till perfektion så det flyter ut som mjuka vågor från kuddarna. Med något vattnig blick klipper jag med ögonfransarna mot mina ömsinta beundrare som är redo att rida efter mer hjälp, badda min panna med sidennäsduken om det behövs, fläkta mig eller läsa högt för mig ur lämpligt verk (inte för uppskakande). Lite vatten sjunker varsamt ner mellan mina läppar, men föda - o, ve! - det tyar jag icke!

Inte då. Jag har ju för fasen inte ens lyckats skaffa mig en pojkvän som kan tycka synd om mig. Jag går minsann omkring själv med smutsig trollfrisyr av sjunde graden (d.v.s: folk skulle kunna få för sig att jag råkat ut för en smärre elchock) och piper som en felstämd orgel, hostar rakt ut och snyter näsan röd. Vatten hinkar jag i mig. Jag vill ha choklad! Och hungrig är jag fanken fortfarande. Tyvärr. Men eftersom ingen pojkvän finns i synfältet, redo att handla och laga mat åt mig, massera mig, fixa mjukisnäsdukar istället för Eldorado toapapper, mata mig med chokladglass och förse mig med skvallertidningar, så får jag gå till affären själv.

Precis då jag svurit fasansfullt kvinnligt över att vara singel vid ett tillfälle som detta och dragit på mig lämpliga kläder och skor (vad matchar en illröd näsa? Hallå, Blondinbella och alla andra trendiga bloggare, livsnödvändigt stylingtips, tack!) och dessutom lyckats ta mig utanför ytterdörren möter jag mitt ex. Mr "Jag vill flytta ihop med dig och ha en framtid tillsammans, fast nä, jag ångrade mig, vad fick dig att tro att jag älskade dig, jag har aldrig varit lycklig tillsammans med dig". Aaah, ödets ironi. Gnäller man över utebliven pojkvän så straffas man direkt. Uppenbarligen.

Och så fotbollen till på köpet.

Suck.

Det är en sådan dag idag.

Förkylt

Skulle börja på mitt nya jobb idag men det blev förkylt. Bokstavligt talat.

Samtliga bruttor som delade tält under festivalen blev förkylda. Och vi hånglade inte ens med varandra. Mina misstankar riktas mot mannen med megafonen, som klev omkring på campingen och gastade en hel natt. Han spred säkert diverse sjukdomar när han ändå var igång och störde nattfriden. Mm. För det kan inte bero på att A redan var smått förkyld och att det var iskallt när vi lade oss, och dessutom fuktigt.

Kändes som om jag inte borde gå till jobbet. Dels för att jag kunde smitta de andra, dels för att telefonförsäljare redan är hatade nog utan att jag måste ringa och snora och väsa fram med sexigt hes psychoröst: "Hej, bitt nabn är Igebog och jag ringer från X". Sympatisälj, kanske?

Njae.

tisdag 10 juni 2008

Festival

Road trip, festival, festa, kanonmusik, snygga peops, sköna peops, festivalhångel, muuusiiik,
skönt sällskap, värsta grymma tjejgänget, vattenkrig, öl...

Eat this, hombres, nu drar jag till Hultan!

måndag 9 juni 2008

In your dreams, Freud

Skum dröm härom natten.

Jag hade en penis. Sedan blev jag visst upphetsad, med märkbart resultat. Det enda jag tänkte då var tydligen: "Ojdå, det stämmer visst att allt blod strömmar från hjärnan så man inte kan tänka normalt." Jag minns också att jag saknade min egen, vanliga, utrustning, för det var så tråkigt att bara sitta och dra.

Ledsen, Freud.

Penisavund är nog inget jag lider av.

torsdag 5 juni 2008

Skål!


Woooooooh, bartömning!

Gör om den brudskålen om ni kan.

onsdag 4 juni 2008

Blåsning

Här sitter jag i lugn och ro och kämpar med sista tentan... minding my own business (okej då, jag kanske lade näsan i blöt hos några andra också... men bara nästippen)...

Helt plötsligt knallar LiTHe Blås förbi med buller och bång. Mycket vacker marschmusik. Färgglada och granna. Jag lutade mig ut genom fönstret och njöt av upptåget.

LiTHe roligt var det faktiskt.

Teeväää

Följande uttalades av programledaren för Lyckochansen på TV 3 (när det hette så, nu är det visst något annat namn det går under):

”Nu har halva tiden gått... vilket betyder att halva tiden är kvar. Du kan bli den lyckliga vinnaren... eller vinnarinnan!”

Varför ser du på tv så ofta, Ingeborg?

För att det är så allmänbildande.

tisdag 3 juni 2008

Öga för öga...

Jag vet att jag ligger hundra år efter alla andra, vissa gånger.

Idag såg jag att många kämpar för att hålla Michael Vick i fängelse. Jag kan inte säga annat än att jag är på deras sida. Först nu har jag hört talas om det här fallet och jag darrar i hela kroppen av ilska och upprördhet.

Varför ett vanligt fängelse, förresten? Jag är inte för dödsstraff. Men i det här fallet känner jag att jag är väldigt mycket för "öga för öga, tand för tand"-principen.

Stäng in honom tillsammans med andra djurplågare. Svält dem. Hetsa dem. Misshandla dem. Sedan kan vi ju hetsa dem mot varandra och låta dem slåss. Vi får väl se hur länge Mr Vick håller.

Om han överlever kan vi ju slå ut hans tänder och dra av hans naglar, kanske krossa käken också. Vi vill ju inte att han ska bita andra djurplågare när de vill bestiga honom.

måndag 2 juni 2008

Vädret says

För en kort tid sedan (närmare bestämt den sextonde maj) tvingades jag hämta ett par vantar att ha när jag satt vid en uteservering och drack öl. Det var så attans kallt så man frös händerna av sig när man höll i ölglaset.

Nu har tjejerna börjat ta fram sina tuttvisar-toppar.

Som sagt: fuck you, sade Vädret.

Om någon dag snöar det säkert.

söndag 1 juni 2008

I väntan på Godot... eller tåget.

En intressant konversation som jag hade för några dagar sedan:

- Heeey mfrfeft this country!
- Sorry...?
- You're a very cute woman.
- Thanks.
- So what are you doing?
- Studying.
- Ah, you're a smart girl, then?
- I sure hope so. So, what do you do?
- I travel around this country and get drunk.
- Ah. Someone's got to do that, too, I guess.
- You speak American?
- I don't think so. Never been there.
- What are you reading? Let's see! (Mannen tar tag i mina papper med smutsiga fingrar.) Read some for me!
- But it's in Swedish? And I need to learn this.
- No. You read, and I can give you comments.
(Han var väldigt bestämd, så jag läste ett litet stycke för honom. Om bokmänniskor och litteraturkritiker.)
- Continue. I liked it.
- Sorry... I have to study. And read this silently.
- Djupt.
- Pratar du svenska?
- Sööööderkille, sörru.
- Varför pratar du brittiska, då?
- Because I can. I sprechen Deutsch, too. (Ursäkta om det är felstavat. Jag pluggade franska i skolan.) Kan ge'rej kommentarer på texten på vilket språk du vill.
Lite småtjafs följde. Jag försökte övertyga honom om att jag måste få plugga ifred. Till sist skakade han min hand till farväl och började gå iväg.
- Försökte ju få dig att bli en avslappnad Norrköpingstjej, ju. Men då går jag väl hem och SOVER istället!
- Mm. Men tack för att du försökte.

Skönt att få pendla. Det är så roligt att möta människor på tågstationen.

fredag 30 maj 2008

Fett dåligt

Det var då själva sjutton att jag jämt ska glömma bort att jag är tjock.

"Nä, det är lugnt, jag kan snöra på mig skorna om fem minuter, tar väl högst tre att gå till Nerköp och möta A. Luugnt. Jag kan lägga på ett lager mascara till. Det går på fem röda."

Jo tjena.

Sedan får jag ju likt förbannat kuta som om jag hade polisen efter mig och nästan ramla omkull halvvägs på mina slarvigt knutna skosnören medan jag flänger fläsket åt alla håll och kanter i ett försök att komma snabbare framåt.

Schnyggt.

Helg nu, mathafakkas!

torsdag 29 maj 2008

Sko din framtid

Mina skor är ganska intressanta.

Nu menar jag ju inte bara att de är så sjukt snygga att man kan bli skofetischist.

Såhär är det.

När jag kliver ur dem och skyndar mig till annat, brukar de kunna hamna lite hur som helst mot varandra. På sistone har jag sett att min dag faktiskt brukar kunna formas efter hur mina skor står.

Jo. Det är så.

Jag vet, det hade varit lite coolare om jag var en sådan som kan spå vädret i kycklingben eller se framtiden an i en tekopp, eller kanske till och med leta vatten med en träklyka.

Men det är ju jag. Då blir det ju som det blir.

Någon ska väl kunna spå sin dag efter sina skor.

Om de stått tätt intill varandra, lite prydligt sådär, och sett ordnade ut, då har jag haft en effektiv dag. När de gömts i var sitt hörn av hallen så har dagen varit allmänt kaos. När de, skamligt nog, legat på varandra (och gjort små babyskor, förmodligen) så har någon eller några raggat på mig.

Därför är jag lite nervös inför morgondagen, när jag ser hur jag lyckades trampa av mig skorna idag.

Eh.. kommer jag att dra i någon och vara ett plåster? Ska jag dra vidare med nya uppgifter? Kommer jag att kliva på mig själv med mina ambitioner? Kommer jag att känna mig uppdragen eller uppbunden? Vem kommer jag inte att kunna släppa taget om?

Men, som sagt, det är ju jag. Skorna är dessutom lite svettiga eftersom det var stekande sol idag.

Alltså: imorgon kommer en svettig och illaluktande typ att dra i mig.

Jag avvaktar med spänning.

tisdag 27 maj 2008

Bekännelse

Hej, jag heter Ingeborg och jag jobbar extra som telefonförsäljare.

Puh.

Skönt att få det ur sig.

måndag 26 maj 2008

La Divina Commedia 2008

Märklig omgång av schlagerfestivalen i år, måste jag säga.

Bakgrundssångerskor med lösskägg? Två barnprogramledare från mardrömsland kombinerat med zombiebrudar i full bröllopsutstyrsel? Pirater som dansar loss och ser läskigt, överdrivet snälla ut, som om de planerar att attackera dig bakifrån i ett kuddkrig med noppiga och kliande yllekuddar? Spice Girls-kopior med Bette Midler i gänget? Skridskodans? En man, prydd med Günther-mustasch och Elvis-peruk, med leksaksgitarr som han klinkar på för fullt i inledningen av sången medan ett gäng lättklädda tjejer ser allmänt coola ut intill honom, för att sedan dansa någon skum blandning av Macarena, Las Ketchup- och robotdansen? Grammofon-scratchning utförd av en gammal gubbe som rappar under namnet 75 Cent och viftar tufft nonchalant med käppen? Kampen mellan gott och ont porträtterat som om det utspelas på en väldigt avancerad sexklubb? "I'm not easy but I'm true"? En kvinna som sjunger att fred kommer, medan hon har en riktigt förbannad min? Finsk rockopera? Jösses Amalia...

Jag var i alla fall inte ensam om att bli förvirrad av bidragen. En kär vän uttryckte sig, något konfunderad, om vinnarlåtens olika inslag: "Det syntes inte på låten att han var världsmästare i skridskor!"

För att inte tala om pausunderhållningen... jag blev nästan övertygad om att jag hade fått något starkare i min dricka. Exempelvis en kombination av ett flertal olika spritsorter blandat med knark utom denna värld. Nu hade jag ju varken det ena eller det andra, men det kändes verkligen som det när akten kom igång. En ren mardrömshallucination framkallat av extrema droger. Ompa ompa-musik, en barfotaman som log skumt medan han sjöng och spelade, blå- och rödklädda dansare som hoppade omkring och genomförde svårtolkade danser med bestämda blickar (storväxta smurfar från yttre rymden), folkdräktsprydda, mogna kvinnor som hyschade hysteriskt med resoluta fingrar mot publiken vid vissa partier i låten och en psykedelisk färgblandning i bakgrunden som kombinerades med sjuttiotalets flower power-blommor som snurrade hypnotiserande... Först betraktade jag det med skräckblandad förtjusning och fällde några klatschiga kommentarer. Sedan satte effekten av framträdandet in och jag började bli rädd. Men jag kunde inte slita blicken från det. (Ungefär som när man till sin egen förskräckelse inte kan undvika att se när en överviktig människa med för låga byxor lutar sig framåt och avslöjar myntinkastet, fast man vet att man inte vill se det egentligen.) Lättat pustade jag ut när det verkade vara över och jag kunde känna att jag var vid liv, utan droger i kroppen. Då började det självklart om igen... det var visst en snygg paus inom låten. Vid andra tillfället då de satte igång igen trots att tortyren verkade vara överspelad slängde jag mig i armarna på en kompis och grät hysteriskt eftersom jag var övertygad om att jag inte skulle bli av med hallucinationen. Jag var beredd att offra mitt högra öra för att få slippa uppleva mer. (Tänkte ta en lilltå först, men det kändes för futtigt och hur skulle jag då se ut i mina snygga flip flops i sommar? Ett saknat öra kan man täcka över med håret. Dööh.)

Och vem plockade programledarna som var verksamma i green room? De kändes lite grann som programledare för morgonshower på reklamradiokanaler, fast på speed. Hoppande, skuttande, skrikandes i munnen på varandra, evigt leende. Hysteriskt skojsiga lustigheter på den andres bekostnad och framme vid nästa punkt eller person innan någon hinner förstå vad fasen som pågår.

Kanske betyder det här att jag är för gammal för schlagerfestivalen numera. Hur nu det går ihop. Hittills har jag i alla fall inte yttrat ett enda "det var bättre förr" (snarare "ta booort, ta boooort, vad har jag gjort för ont i denna grymma värld för att förtjäna en tusenfalt plågsam död?").

Nästa år får vi skippa någon så avancerad som Perelli. Jag har redan en vision för det ultimata tävlingsbidraget:

vikingar iklädda läderstring som dansar modern hambojazz på rullskridskor.

Given vinnare.

söndag 25 maj 2008

Las Vegas


Fredagen bjöd på oväntade nöjen.

Det visade sig vara Las Vegas-tema på krogen. Fullt ut. Till och med en inhyrd Elvis-imitatör.

Jag och A rockade loss till "Devil in disguise", men när han spände blicken i min under en kärlekssång så ville jag gömma mig bakom en av bartendrarna som gled förbi i smoking.

Scary.

Men kul.

Viva Las Vegas!

fredag 23 maj 2008

Stylist, javisst!


Ikväll fick jag fria händer att styla min kompis A.


Vi ska nämligen ut och tokfesta på HG (studentkrog) i stan.


Jag ville ha henne i punkrockstil, med attityd. Lite modern touch. På bilden syns det inte så väl (om ni inte klickar på den och förstorar), men det är svarta nätstrumpbyxor hon har till kjolen.


Tycker ni att jag lyckades?

onsdag 21 maj 2008

Lilla dumstrut

När en av mina killkompisar ser på sin katt, som har tratt efter en operation, och kärleksfullt kallar henne för fåntratt, då skrattar jag.

Bara så ni vet.

tisdag 20 maj 2008

Lyssna till mer än bara mig, för jag är inte nog

Musik är en stor del av mitt liv. Dessvärre menar jag då inte innebörden att jag kan väldigt mycket om det och kan göra väl genomtänkta sammankopplingar mellan Håkan Hellström, tidig trubadurlyrik och Björn Afzelius, utan helt enkelt att jag lyssnar mycket på musik. Ofta kan en låt säga mycket mer till mig i olika situationer än dialogen med en annan människa kan.

Klart att jag är stolt över att jag fick hoppa in som trummis i ett punkrockband ett kort tag (hell yeah!) men jag blir nog inte den rockstjärna jag egentligen är född att vara (käften, det vet ni att jag är). Jag kan ha attityden, men förmodligen får jag förlika mig med tanken att jag inte är bra nog. Groupies får jag skaffa på ett annat sätt, supa som en rockstar kan jag ändå om jag känner för det.

Ibland undrar jag vem som är mest tankfull; de som skrivit låtarna eller jag som sätter ihop dem, länk efter länk, låt efter låt, till en ny mening. Inte ens de hade kunnat få ihop allt jag sammankopplar låtarna med.

Den där är festa.
Den där är "skriv en så'n till mig"/flickvänsdröm.
Den där är energi när jag är på väg någonstans.
Den där, den är bussresa till nåt skönt ställe.
Den där, den är lyckopiller.
Den där, den är tröst till en kompis.
Den där, den är Katrinehöölmsfesta.
Den där, den är skaka rumpa.
Den där, den är "så'n vill jag vara!".
Den där, den är poesi.
Den där, den är förfest, feelgood och allmänt "weeih!".
Den där, den är på repeat hela vägen mellan Katrineholm och Stockholm, och tillbaka.
Den där, den är fundera på livet.
Den där, den är sitta bakom trummorna i replokalen och ha skitkul (jag var ball, ska ni veta).
Och så vidare.

Och de som kanske bara ville spela gitarr.

måndag 19 maj 2008

Totalt puckad

Jaha, hockeyn... ja ja..

När det gamla goa gänget bodde här i korridoren brukade killarna se elitserie-matcherna tillsammans. Jag och E ville vara med och kolla några gånger. Och det fick vi. Till en början. Sedan började killarna säga att vi inte fick vara med för "tjejer förstår sig inte på hockey".

Jösses vad vi bråkade. Fram och tillbaka.

Det spelade ingen roll att de hade rätt när det gällde mig, att mina kunskaper om hockey sträckte sig till att det är två mål, ett gäng killar eller tjejer, och en puck. När de kläckte ur sig saker som: "Tjejer kollar bara på spelarnas rumpor!" (förklara gärna för mig hur man ska kunna få en bra skymt av rumpan när de har på sig utrustningen), så tände jag på alla cylindrar. Då blev det bråk. Och jag skulle se. Till sist backade killarna lite och kunde erkänna att tjejer kan se på hockey och att några tjejer är riktigt intresserade av det och duktiga.

I år, när LHC mötte HV71 (säg något om slutresultatet så slår jag er!), så fick jag vara med grabbarna på deras hockeykvällar två gånger. Det gick faktiskt bra, fastän jag inte är så insatt.

Övriga matcher såg jag med en tjejkompis, utom sista matchen, då jag satt på en fest. Och jag är inte så lite glad över att killarna inte var med den gången då jag, irriterad över ena kommentatorns partiska uttalanden, lyckades kläcka ur mig följande:

- Ni ska fan inte bli kommentatorer om ni inte kan hålla käften!

Den, ni.

Tjejer kan visst.

Ingeborg kan inte.

Inte så mycket, i alla fall.

söndag 18 maj 2008

Sova sova säng säng säng

Studentområde:

väckas av fyllefestdeltagare på våningen ovanför som hoppar och hojtar till tonerna av "(I can't get no) Satisfaction" av The Rolling Stones.

Oberört somna till ljudet av att de uppenbarligen får satisfaction trots allt.

Rock Sensation


Typ såhär:

Bra sällskap. Problem med tekniken. Regn och kyla, så jag fick gå hem och hämta kofta, vantar, mössa och min fina Kompis-halsduk. God hamburgare. "I kill you!"-blick på taskigt exragg till icke närvarande kompis. (Ja, jag gör sådant. På riktigt.) Trängas på bänkar. "Jag pluggade Y... Y som i 'lyxprostituerad'." Prata med söt kille under kvällen... kille som visst hade flickvän. Ännu mer problem med tekniken, så kvällens huvudattraktion hann spela tre låtar varav sista låten avbröts, för att tillståndet för att föra oväsen gått ut. Dansa till alternativ musik inne på HG, eller som jag gärna ville kalla det när det kombinerades med blinkande strålkastarljus: epilepsi-framkallande musik. En vanlig låt, varav rusning till dansgolvet, följd av en alternativ låt, varav... inte lika stor rusning. Tapastallrik från baren för tjugofem kronor (mumsigt och mättande). "Jaha, har du tjej? Jamen då kan du gå." (Jaha då, det var minsann jag som sade det. Vem annars?) Mycket ögongodis, icke frivilligt framkallad diet. Öl. Roliga blickar.

Kvällens kommentar: "Nice att sitta mellan två bänkar. Känns som att sitta på utedass."

Typ så.

(Härifrån kommer bilden. Där ska det visst publiceras vimmelbilder från aftonen.)

onsdag 14 maj 2008

Det där med utrikiska

Språkproblem schmåkproblem. Jag skulle kunna göra som min syster gjorde när hon var i Danmark första gången.

Visserligen var hon barn och inte längre än en hög med äpplen, men ändå. Jag får inte vara för kräsen med metodvalet.

Familjen var vid vattnet och gosade sig på familjevis. Pappa fiskade upp en sjöstjärna och lade den på en sten. Min syster var oerhört fascinerad av den och bestämde sig för att vakta den när pappa dök ner i vattnet igen.

Sagt och gjort. När så en liten dansk pöjk kom fram och ville ta med sig den fina sjöstjärnan reagerade min syster blixtsnabbt.

- Du får inte ta den. Den är pappas!

Pojken tassade iväg, bara för att återkomma sekunderna efteråt med samma avsikt.

- Hör du inte vad jag säger, den är pappas!

Plötsligt insåg min syster att hon ju faktiskt var utomlands. Han kanske inte förstår vad hon säger! Hon satte bestämt händerna i sidan och utbrast högt, tydligt och småsurt:

- Jag kan också utrikiska! AJ LAVV JO!

Sjöstjärnan var i säkerhet. Glada turister runt omkring log förnöjt åt det lilla svenska charmtrollet.

Jag är fullständigt övertygad om att jag kommer att få se samma reaktioner om jag gör likadant när en dansk kille tilltalar mig nästa gång. Eller...? Hm.

måndag 12 maj 2008

Me so happy, me just smile

Redan under mitt första besök här, i vuxen ålder, blev jag kär. Jag hjärta Danmark.

Ett problem bara: den förbonkade danskan.

Nej, det spelar ingen roll att "danska är som svenska fast med tio kilo gröt i munnen" (om du pratar svenska med mig när du har fullt av gröt i munnen så kommer jag inte att fatta det heller, om jag ens klarar av att se dig prata när gröten geggar runt i käften på dig).

Jag. Fattar. Inte.

Viss danska kan jag hänga med i (det var visst från en speciell del av Danmark). Men Köpenhamnsdanskan tappar jag bort mig i. Flera gånger under den här resan har jag fått se söt och dum ut och köra med "det är bara att le och hålla med"-metoden.

Sist jag var här kände jag mig lite kaxig. Om alla andra svenskar kan förstå så kan väl jag? SÅ blond är jag inte från början. Med övermod i kroppen klev jag fram till kassan på McDonald's och beställde en cola. Det gick som smort. Tills den söte kassören sade någonting om "bong". Wtf?! Jag försökte fatta och vi gjorde ett antal försök att nå fram till något som skulle kunna likna ömsesidig förståelse, men till ingen nytta. Rodnande klev jag från kassan med min cola i handen sedan han skrattande sagt "dumme svensker".

Ållrajt. Så dum är jag inte två gånger. Sedan dess pratar jag engelska och tvingar min syrra att översätta om någon tilltalar mig på danska. Smidigt och bra.

Om man inte går på Medeltidsmarknad tillsammans. Antar att det blev lite tröttsamt att behöva översätta åt mig hela tiden. När vi skulle se en strid mellan otroligt läckra killar i tidstypiska rustningar så vände sig killen som höll i det hela mot mig.

Här är vad jag hörde: Do deer i lillae oundertöej!
Här är vad syrran hörde: Du der i lilla undertøj!
Här är vad hon kunde ha varit vänlig nog att översätta det med: Du där i lila underkläder!

Men inte då. Istället pekade hon bara på mig när han fortsatte att se åt vårt håll, medan jag stod där och fånlog eftersom jag inte förstod att han tilltalat mig (jag hade dessutom ett lila linne, vilket i och för sig enligt dåtidens standard rimligtvis borde ha ansetts vara underkläder, men som jag kanske inte riktigt avsåg att det skulle uppfattas som då jag tog på mig det). Han fortsatte att se mot mig, och nu direkt på mig, och bekräftade hennes pekande med ett "ja just du där, i lila underkläder och rött silkesband". Sedan ansåg han väl att alla försök att kontakta den där knasiga varelsen som bara log som en ren idiot och skrattade förmodligen var fruktlösa, och började förklara för alla andra vad som gällde. Och jag fortsatte att le och se dum ut.

För första gången på riktigt länge önskade jag att jag vore blondin igen, så att jag åtminstone hade haft folks fördomar att gömma mig bakom.

lördag 10 maj 2008

God Morgen

Danmarksväckning:

det tilltänkta offret (läs: undertecknad) ligger på sin madrass och sussar sött. Den Danske Marodören smyger fram och lägger sin mobiltelefon på hennes kudde. Han tassar försiktigt tillbaka några steg, till sin hemtelefon. Därefter ringer han förnöjt upp sin mobil, som försetts med ringsignalen "polissiren".

Marodören beaktar gladeligt den fina lilla process som uppstår då offret hoppar upp i sängen och stirrar sig vilt omkring, beredd att fly och/eller slåss, och fläktar med armarna. Glädjen blir stor hos Den Danske Marodören och hans flickvän (Den Skadeglada Systern) då de får njuta av offrets morgonrufs och påsiga ögon under dylika omständigheter, och desto större då offret halvdöd faller tillbaka i sängen för att lugna sitt rusande hjärta, mumlandes med grötig röst: "Ni borde spärras in. Någonstans där man slänger nyckeln."

Denna väckning anses vara snäppet mildare än grytlocksväckningen (Marodören står på betryggande avstånd och smäller grytlock mot varandra, käckt ropande "Stå op! Solen skinner!!").

Men bara aningens mildare.

fredag 9 maj 2008

...and she's off


Biljetterna är bokade.

Musiken är fixad.

Kläderna är packade.

Lätt reselektyr finns i väskan.

"Copenhagen refugee" är i öronen.

Time to go.

Copenhagen, baby!

torsdag 8 maj 2008

Raptus regaliter

Vi befinner oss på en solig och mysig uteplats. Tre glada vänner samtalar om vardagliga ämnen.

Plötsligt börjar allt spåra ur. En av tjejerna gör ett försök att imitera en av de andras skratt. Skrattet kan jämföras vid lätet hos en brunstig älgko. Precis då hon högljutt härmar detta avancerade skratt cyklar ett fagert manligt exemplar av den mänskliga rasen förbi. Effekten av brunstljudet blev väl inte riktigt vad hon hade kunnat hoppas på, då han skrämt kastade en blick åt hennes håll och trampade fortare i sin iver att undkomma de skrattfrustande, dreglande, söta monstren.

Därefter var inget sig likt vid den lugna lilla uteplatsen. Vännerna började med ett sjukdomsjämförelsekrig. När den ena lade fram att hon har problem med sina höfter, stoltserade nästa med att hon har astma och den tredje funderade febrilt på hur hon skulle klå det. Hennes vänner granskade henne med utmanande blickar och hennes hjärna arbetade på högvarv. Då infann sig den välkomna snilleblixten.

- Jag har herpes! skrek hon högt och lyckligt ut.

Triumfen varade dock inte så länge när hon, med hjälp av sina kära vänners vänligt hysteriska fnissanfall, insåg hur det hade låtit och att hon dessutom delat denna information med hela kvarteret. Något mer lågmält försökte hon förklara att det faktiskt var munherpes.

Skadan var redan skedd. Nu fanns det, till grannarnas skräckfyllda olycka, ingen återvändo till det normala.

Utrop såsom exempelvis "Men dra inte i mitt armhår, herpeskvinna!" var sedan den stunden varken ovanliga eller tystlåtna.

Här skämdes det inte. Alls.

Grannarna konstaterade för sig själva att de minsann skulle tänka sig för både en och två gånger innan de gav sig till att dricka eftermiddagskaffe på sina uteplatser nästa gång.