Självkänsla

Hört under släktmiddagen i julhelgen:

- Jo, jag har gått ner i vikt.

- Ja, arslet har blivit mindre.

- Ja, det har jag!

Kära Tomten

Nästa jul, skulle du möjligtvis kunna låta bli att ge pappa ett paket innehållande en leksakspistol som man kan skjuta skumgummiskott med?

Jag får snart nervsammanbrott av att bli beskjuten. Det är ganska jobbigt att inte kunna röra sig obekymrat i huset utan att pappa hoppar fram bakom dörrposterna och skjuter skumgummiskott på en.

Tack, Tomten!

PS: För övrigt gör du ett jättejättebra jobb och jag önskar mig en slangbella till nästa år. DS.

Ett helt vanligt samtal

Ringer hem till mamma och pappa. Mamma svarar.

- M. (Alltså, hon heter mer än bara M såklart. Mamma är inte M i James Bond-filmerna. Fatta vad sjukt det hade varit.)

- Vet jag väl, jag slog ju numret.

- Jaså, du klarade det alldeles själv?

- Mmm, alldeles utan hjälp faktiskt.

- Jaha, ska jag ringa hem till dig då? (Min telefon muppar sig som sagt.) För jag antar att du ville något också?

- Näe, jag bara provade att ringa igenom min telefonlista. För att kolla ifall folk svarar när jag ringer, liksom.

När grannen kommer

Några häftiga personer har jag delat korridor med genom åren. Två av dem flyttade nyss, dessvärre, så nu kommer jag inte att få rusa ut för att bevittna stötsäkerhetstester av hjälmar i allrummet eller öppna dörren för att låna ut filmer till en kille med cyklop, glasögon och ögonmask på sig (han har det på sig ibland för att han känner sig trygg då, sade han).

Min vän N har dock mer... ska vi säga udda?... personer i sin korridor. En kille som har högljutt sex på tisdags- och torsdagsnätter och som, till hennes stora lycka, tydligen låter som om han har något sorts anfall när han kommer.

Denne kille lyckades också med konsten att överraska min kompis när hon kom ut från toaletten mitt i natten en gång. Där stod han, full som attan, i hennes hall. Han hade öppnat alla garderobsdörrarna och vände sig mot henne och frågade vad sjutton hon gjorde där. Sedan pekade han på hennes garderober och frågade varför i hela världen det var fullt av kläder där. Och så ville han absolut gå in i hennes rum "för att gå ut en sväng" - varpå min kompis frågar om han hade tänkt hoppa ut genom fönstret då, kanske? "Nej, nej, jag vill bara gå ut säger jag ju! Vad gör du här?"

Han trodde att han befann sig i korridorsköket. Vilket förklarar hans förvåning över att hitta underkläder och sådant i köksskåpen.

Hon har börjat låsa sin dörr nu. Undrar varför...?

Christer Cool!

Plötsligt skäms jag inte längre för hur fel jag hörde till "Jag är en vampyr".

Gå in på den här sidan och skratta lite med oss stackare som hör lite som vi själva vill.

Omtanken var varm, i alla fall

Samtal mellan två grannar. Den ene räcker över en öl till den andre.

- Ölen är ju kall! Hämtade du inte den från ditt rum?

- Jo, så kallt har vi på rummet.

- Coolt!

- Mm. Ölen hålls kall, men så blir man också förkyld hela tiden.

Welcome to the jungle

Nu är jag kungligt trött på hur mina grannar sköter köket.

Varje gång det flyttar in nya grannar försöker vi få till en köksordning som fungerar. Vi har provat köksregler, rullande köksschema, köksslavar... you name it. Men varje år faller det platt.

Varje gång har jag också provat nya metoder för att nå fram till de små liven. Jag har varit snäll. Jag har varit pedagogisk. Jag har varit tålmodig. Jag har varit sur. Jag har varit bestämd. Och det funkar aldrig.

Nu till våren när det kommer nya småttingar direkt från mammas sköte till lejonnästet korridoren tänker jag vara diktator istället. (De som hängt kvar här sedan tidigare får lyssna på mig vare sig de vill eller inte - jag råkar vara stamäldste här, nämligen.) Jag ska spänna blicken i dem och morra fram:

"Välkomna till verkligheten, kids. Här i hålan sköter vi oss själva. Det innebär att ni måste diska och hålla rent. Jominsann. Jag har några regler. För det första: när jag diskar, då diskar ni, och ni diskar varje gång däremellan också. Faktum är att innan ni ens funderar på att andas på ett bestick så diskar ni det. För det andra: när ni använt något och diskat det efter er, då ställer ni tillbaka det p.r.e.c.i.s där ni tog det. Vi förvarar inte tallrikar på era hatthyllor, under era sängar eller i era frysfack. Jag vill inte leta efter kökssaxen i grytskåpet eller efter en ren kastrull under soffdynorna. För det tredje: rör aldrig mina grejer. Jag tänker inte bli bestulen igen och därför lånar jag inte heller ut något igen. Skulle ni ändå glömma den här regeln och låna något från mig så att jag inte hittar det själv när jag behöver det, då får ni plikta. Vi snackar payback i natura. Inte sex, för det är jag så bra på så att ni kommer att ha bort mina grejer med flit. Oooh no, vi pratar om att ni betalar med pungkulorna eller äggledarna ifall min mixer försvunnit igen när jag ska göra min morgonsmoothie. Kroppsdelar försvinner om mina grejer försvinner. Capisce?!"

Söndag

Idag är en sådan dag då jag helst bara vill ägna mig åt *censur* eller göra något väldigt okomplicerat.

Som att titta på den här. Om och om igen.

Bojjantastic!

Ville roa mig innan tacokvällen med A så jag gick in på Sloganizer.

Nu börjar jag få storhetsvansinne.

Men hey! Do it with Ingeborg. Bäst hittills. Kanonbra krogslogan, eller hur? Den får ni gärna sno.

Kick ass with Ingeborg!

Always the real thing, always Bojjan.

Think different, think Bojjan.

Mvh/
er mycket ödmjuka Bojjantastic bloggare

(Bojjan rocks!)

Hursa?

Igår rånades en bank i Katrineholm. Imorse satt jag och läste lokaltidningens rapportering om händelsen. Mamma frågade om det stod något om rånet i tidningen.

- Mmm, rånarna hade en stulen Mazda. Flyktbilen, alltså.

- Va? Hade rånarna en stulen matta i bilen??

- Absolut, mamma! Du har löst det! Aladdin är rånaren!

Och han får gärna vara ett rovdjur i sängen

Jaha, dags att kasta sig ut på singelmarknaden igen.

Just nu vill jag gärna ha en okomplicerad kille, som vet vad han vill ha. Han får gärna smälta in i omgivningen men visa sig när det behövs. Lite kamouflerad sådär, så att han passar in i olika sammanhang och miljöer. Och den här gången ska han verkligen få jaga mig, jag ska inte ge efter så lätt.

Ska han vända mina känslor ut och in så de blottas för omvärlden, riva sönder dem och få mig att blöda, som mina ex hittills gjort, så kan han göra det på riktigt. Ska man göra det, så ska man göra det ordentligt, som det brukar sägas.

Lite som den här snubben, då. Rätt okej förebild måste jag säga.

KNFS

Tittade på mitt kvitto när jag kom hem från affären idag. Jag hade bland annat köpt en korg med plommon.

På kvittot stod det med som: "Frukt/Grönt KNFS".

Vad menas med det?

Är det ett dolt sätt att kritisera min fruktsmak? "KnasFruktSort!"

Eller är det möjligtvis så att kassörskan såg mitt hår och tänkte ge mig en varning i all välmening innan jag visade mig ute igen? "Obs KNULLRUFS" ville hon kanske egentligen skriva, men hon förkortade det till "KNFS" för att inte råka ut för otrevligheter ifall jag skulle komma och klaga på det senare.

Vem vet?

Spänningen är oliiiiidlig, folks.

Loofah!

Inte så kul för dig, kanske, J, eftersom din pojkvän tipsade mig om den här (vilket gör att jag alldeles själv utan någon hjälp från någon alls kommit fram till att du nog redan sett det här), men den är för bra för att inte dela med sig av.

Tjejkväll

Helkväll med tjejerna: middag på hg, förfest med dans till 90-tals-låtar, Strawberry Daiquiri, fuck the dealer, mer dans och sköj på hg.

Idag masserar jag nacken med jämna mellanrum eftersom vi också headbangade till Nirvana på förfesten. Klart värt det! Så himla rolig kväll!

Cravings

Småskrattandes läser jag om andra bloggares cravings. Allt från den senaste väskan från någon kändisdesigner till en inbjudan till någon cool fest. Någon har haft cravings efter glass också.

Förtjust väntade jag på min egen första craving sedan jag lärt mig att man ska skriva om det.

Gravad lax.

Jo, tyvärr. Min första craving kom alldeles nyss och jag vill absolut ha gravad lax. Oklart varför.

Varför kan jag aldrig vara normal?

Murder on the dancefloor

- Sitt inte och var ledsen över det här nu. Du förtjänar bättre. Och så frågar du A om ni inte ska gå på krogen och slå halsen av nå'n. Nej! Slå armarna om halsen menar jag ju!

Mamma har visst en bra metod att bota krossade hjärtan med.

Imorgon säger jag definitivt till pappa att inte låta henne se några kriminalserier på ett bra tag.

Herregud.

Dagens rätt

Krossad fiskbulle i förnedringssås.

Hjärta dig

Berättade för söstra mi vad som hänt.

- Betyder det att det finns en liten syster som behöver ompyssling just nu?

- Ja, men jag vet inte om jag är ett särskilt roligt sällskap för tillfället...

- Men du är aldrig särskilt roligt sällskap, gumman, så du behöver inte vara orolig ;)

Älskade, älskade syster. Du vet hur du ska få mig att le när jag mår dåligt! Vad skulle jag göra utan dig? <3

Enough is enough

Att se på skräckfilm är ett bra sätt att hålla sig alert på, tänkte jag igår kväll. Strunt samma att jag är så lättskrämd, hur jobbigt kan det vara när man sitter i sitt eget rum i lugn och ro ? Borde till och med jag klara.

Några minuter senare var jag fullt uppe i skräckfilmen. Satt vid datorn för att kunna chatta lite samtidigt som filmen rullade. Filmbelysningen var på för att ge rätt stämning (visst låter det helt fantastiskt? Är väl ingen som behöver veta att det innebär att släcka sjuttiotalslampan i taket till förmån för en trasig skrivbordslampa i ett hörn av rummet så att det blir lite mer dämpad belysning) och det var riktigt ruskigt.

Plötsligt rörde sig något under datorbordet och jag hoppade till och pep ynkligt.

Sedan såg jag vad det var.

Min fot.

Jag blev alltså rädd för min egen fot när jag bytte ställning i fåtöljen.

Snabbt ersattes skräckfilmen av Casper - det snälla spöket.

Bu - inte buhu

Mumien-maraton och fruktsmoothie.

Här ska inget krossat hjärta få ta över.

Så fanken heller.

Nu glömmer jag hjärtesorg för en stund.

Eriksgata

Jaha, just nu ska den skandinaviska grejen vara blonda killar som heter Erik.

Eric i True Blood.

Erik i Idol.

Han måste väl vara på gång för export?

Konstigt annars.

Mes!

Jösses. Jag måste öva upp mina fula ord igen. Efter ett tag hos mamma och pappa står det helt still när jag behöver säga något riktigt fult.

Som nu, till exempel. Min telefon är dum och låter mig inte ringa till folk (för då kanske jag har ett liv) utan bara ta emot samtal (så att alla telefonförsäljare kan göra sitt jobb, för det tycker den är viktigt). Då vill jag ju kunna svära till ordentligt när jag försökt ringa någon och möts av denna nonchalans från telefonen. Jag dunkar ner telefonen hårt i bordet (tänk er gärna att det görs i någon häftig film-manöver-anda) och utbrister i ett kraftigt:

- ÅÅH! Telefonmupps....telefon!

Men hallå? Som om det där är det värsta man kan kalla en bråkig telefon.

Här behövs fula ord-övning, märker jag.

På med actionrullarna.

Hello-ween

Här kommer man hem till korridoren och märker att man hade kunnat köra världens Halloween-grej. En av grannarna tittar ut från sitt rum, ser chockat på mig och utbrister:

- Ingeborg! You're alive! (Ja, ja, jag var visst borta ett tag.)

Hade ju kunnat se blek(-are) ut och och väst fram:

- Nooo I'm nooooot.... boooooooh!

Samtidigt som jag spärrar upp ögonen och går med sega, spökiga steg mot henne. Fatta skrämselmöjligheten!

Men jag är ganska snäll ändå, så jag bara log och bekräftade att jag var ett levande exemplar av Homo Sapiens Studentus fortfarande.

Jag menar, vem åker till Linköping, Sweden från Tyskland för att bli tjenis med svennisspöken.

Hade hon däremot sagt: "Ingeborg! You're an elk!" så hade jag kunnat vara bussig och imiterat en älg. Och skaffat fram ett älgbajsörhänge eller något annat exotisch åt henne.

Kladdig sport, det där

Pappa tittar på fotboll medan vi pratar i telefon.

- Oh! En bicycleta en decimeter ifrån mållinjen!

- Vem kleta' på mållinjen? frågar jag förvirrat.

Ursäkta, jag hör som jag gör.

Hur gammal påstår ni att jag är, sade ni?

Inom vissa aspekter blir jag aldrig helt mogen. (Ledsen, mamma och pappa.)

Jag säger till exempel fortfarande att jag ska äta fjärtsoppa när jag ämnar inmundiga ärtsoppa. (Ja, det var ett väldigt medvetet drag att använda sig av lite mer formell svenska där på slutet.) (Funkade det? Fick jag tillbaka lite respekt nu?)

Bordsskick lärde jag mig tidigt, liksom att kunna föra konversationer på olika nivåer i olika sammanhang. Skulle jag exempelvis bli serverad ärtsoppa på en något finare middag, så skulle jag givetvis inte ställa mig upp på bordet och dansa tango mellan tallrikarna och hojta "ro hit mer fjärtsoppa då, så lakanen fladdrar inatt!". Möjligtvis om jag fått i mig lite för mycket punsch till soppan. Nejdå. Då skulle jag självklart, med ett belevat tonfall på rösten, säga: "tack, jag tar gärna lite mer av den underbara ärtsoppan". Eventuellt skulle jag till och med artikulera tydligt, kanske med lite knorr på r:et för att visa att jag minsann kan föra mig.

När killen jag dejtar bjöd på ärtsoppa med punsch sade jag inte heller att jag gärna ville äta fjärtsoppa med honom. Jag vet inte vad ni tycker, men jag kände att det nog inte skulle vara särskilt attraktivt. Och jag ville ju gärna fortsätta dejta honom.

Fast... jag kan nog inte lova att jag slutar säga fjärtsoppa.

Det leder ju till det. Faktiskt. Man kan lika gärna slänga med konsekvensen av intagandet av maten när man nämner rätten.

Fjärtar man så fjärtar man, liksom. Alla vet att man gör det av ärtsoppa.

Fjärtsoppa. Hihi.

Men mina örhängen är ju blå?

- Röstade du i senaste valet?

- Ja.

- Får jag gissa vad du röstade på? Jag tror du röstade på Miljöpartiet.

- Hurså?

- Du har grönt på dig. Jag är skitbra på att gissa så'nt.

Ja. Mina grannar är ganska sköna ibland.

Jag är inte alltid snäll

Jag tycker att den här reklamen är lite elak, faktiskt.

Bara för att jag är stor måste jag väl inte vara snäll hela tiden?

Går jag omkring och säger "är man liten och svag måste man vara omtänksam"? Nä, just det.

It's not a pizza-ster

När vi hade beställt pizza härom kvällen fick pappa ett varsel. Plötsligt sade han:

- Ringde det inte på dörren?

Han gick till dörren och öppnade den. Samtidigt som han gjorde det kom pizzabudet in på gårdsplanen.

Andra människor får varsel om olyckor, dödsfall eller giftermål. Min pappa får varsel om att pizzan närmar sig.

Hoppas att jag ärver den förmågan.

Wohoo!

Vad skådar mitt norra öga?

TV 4 visar en av mina absoluta favoritfilmer någonsin inatt! Perfekt när man förfestat och är i gasen fortfarande och avvaktar eventuell efterfest.

Tjejligan. Så underbar.

Pappa hyrde den till mig och min syster när vi var tonåringar. Han är en väldigt underbar pappa, som har introducerat mig till många härliga filmer. Dels hyrde han den här, dels hyrde han Stolthet och fördom åt oss, gissa om han blev extra populär då? Eventuellt var det en ren överlevnadsstrategi i och med att han hade två tonårsdöttrar i hemmet. Men jag tror att det mest är för att han älskar oss.

Nej, nu ska jag göra två flugor på smällen (så säger man visst) och slänga mig i sängen och se på film medan jag väntar på att höra om sköningarna ska ha efterfest eller ej. (Jag sällade inte till krogen, jag ville inte riskera astmaanfall eftersom jag fortfarande är hostig.)

Allsång på den?

Ey, råttan!

Hörrni, dammråttorna!

Jag dammsög faktiskt förra veckan.

Tycker det är fruktansvärt ohyfsat av er att gadda ihop er igen så fort.

Han hade i alla fall tur med vädret

En dansk man som ofta hade rest till Sverige i affärer när han var yrkesverksam berättade för mig och syrran att det gick ganska bra att kommunicera med människor i Stockholm med omnejder, eftersom man talar tydligt där, medan det var svårt i Skåne. (Konstigt nog.)

Någon gång hade han frågat en skåning om tiden.

Svaret:

- Ja, det är fint väder.

Hade det hänt mig så hade jag förmodligen fortsatt konversationen såhär:

- Det stämmer. Ska jag anta att du har soluret ute på gården?

Tecken

Antingen feberhallucinerar jag, eller så har jag upplevt något märkligt. I en vanlig mataffär, dessutom. (Är man singel så är man, då blir man tvungen att släpa sig till affären oavsett sjukdom.)

Två skumma tecken. Exakt vad de är tecken på vet jag inte än, men det känns inte som "jorden går under om exakt 76 timmar och en pissekvart"-tecken.

Först av allt: en man stod och fotograferade en hylla med mensskydd. Ur olika perspektiv och vinklar. Han hade inte arbetskläder på sig, så han tillhörde förmodligen inte personalen. Alltså var han nog en helt vanlig snubbe som tagit med sig kameran in i affären för att fotografera mensskydd. I flera minuter.

Därefter: medan jag var upptagen med att betala mina varor tog någon sig tid att plocka ner dem i plastkassen. Sedan gick människan. Bara sådär. Andra stod intill mig och packade ner sina egna varor medan jag såg ut som ett stort fån där jag tittade efter den som packat och kollade ett par gånger att det verkligen var mina grejer (och bara mina grejer, inget stöldgods som slunkit ner heller). Jag vet inte vem som gjorde det eller varför (det var inte någon annan som fick den förmånen), men det var väl bara att ta kassen och gå. Ja, tack då, vem du än var.

Ja. Nu kanske det inte alls är tecken på något annat än att världen är knasig. Men ändå.

Men hallå?

Nähä, hörrni. Jag är faktiskt förkyld. Menar ni att jag måste ge mig ut och jaga er för att ni inte kommenterar ett inlägg?

Fy vad nedrigt.

Jag vill hosta och tycka synd om mig själv. Inte ragga kommentarer.

Tänk lite på det, va. Mmhmmm.

As seen on TV

Vilka tv-serie-favoriter har ni?

Själv kan jag inte leva utan Gossip Girl (jag återgår till något sorts fjortisstadium och fnissar tonårsförälskat så fort Chuck dyker upp), One Tree Hill, NCIS, Bones, Extreme Home Makeover, Cold Case, Ghost Whisperer, Ugly Betty, House och Fringe. Jo, förresten, jag skulle nog kunna leva utan dem, men bara på ren och skär överlevnadsnivå (typ: "här har du ett laxben att suga på och på bladet därborta finns två daggdroppar, ransonera till morgondagen och ta lite bark att göra ren tänderna med för du stinker apbajs"). Hur kul vore det?

Tipsa mig gärna om andra bra serier (åh, vad jag kommer att känna mig dum om jag inte får några kommentarer alls nu. Då får jag ju ringa och hota folk jag känner med att jag kommer att sprida dansk ost i deras garderober, nysa på deras smörgåsar, sno batterierna till alla fjärrkontroller, hänga tavlorna snett, blöta alla deras strumpor och underkläder varje morgon innan de vaknar och hälla ut morgonkaffet ifall de inte skriver någon kommentar, och det vill jag ju inte) (tror jag)! Det är alltid kul att prova något nytt.

Sjukt

Det finns en oskriven regel: man ger sig aldrig någonsin på äldre människor, djur eller barn. Om man nu är så sjuk att man måste ge sig på någon över huvud taget.

Vanligtvis är jag ganska tolerant. Men jag säger såhär: kommer den här rånaren i närheten av mig, då får han problem.

Fega fanskap.

Parapapapapapa

HG lockade (skrek, bönföll, tjatade, mutade) och vi hörsammade. I lördags. Jag gick dit i sällskap med härliga tjejkompisar och hade en kanonkväll!

Redan i kön sjöngs "parapapapapapa" eftersom vi var på rejält festhumör. Första gången trodde jag att tjejerna började sjunga på den där hackspettsvisan i Kalle Anka-serien på julafton (som sagt, det är kul att ha dålig hörsel ibland) men det var ju Rap das armas. Silly me.

Ego

- Hur är läget?

- Har du inte läst hur jag har det på min blogg, eller? Just ja, du känner ju inte mig. Sorry.

För 346:e gången

En av väldigt få fördelar med att ha feber:

man kan bädda ner sig i sängen och ha Stolthet och fördom-maraton, utan att skämmas eller känna att man borde ta tag i något viktigt.

Mmmmm. Ljuvligt.

Tack så hemskt lite

Ni vet det där uttrycket "be careful what you wish for"?

Jag skulle inte ha önskat mig mer dramatik när jag befinner mig i Linköping. Nu har mina grannar berättat att de blivit bestulna och att mystiska män går omkring utanför vårt allrum och lyser in med ficklampor. Och så sitter jag här med feber och halsont (förhoppningsvis är det en vanlig förkylning och ingen okänd infektion).

Bra jobbat av mig. Verkligen.

I övermorgon

Tittade på The Day After Tomorrow med mamma och pappa.

Visst är det bra att de inte har direktöversatt titeln (även om det hade varit kul). Ärligt talat, hade du hyrt en film med titeln I övermorgon? Men varför inte försvenska det lite ändå?

- De kunde ju ha döpt om den till De hade i alla fall inte tur med vädret, föreslog jag.

Förslaget mottogs ljummet.

Idiotsäkert

Ett säkert sätt att känna sig som en idiot:

knacka på fönsterrutan och vinka lite fåraktigt, sådär smålustigt skojsigt, åt en person du känner. Känn dig som en idiot på riktigt när personen inte vinkar tillbaka så att du bara vinkat sådär lite skojsigt fånigt åt någon som framstår som en fullständig främling i alla andras ögon, där de tittar aningens frågande och misstänksamt på dig.

Kärringvarning

När jag hade barfotadebut i år fick jag känna mig ovanligt vuxen.

Jag kollade nämligen efter glasbitar, hund-, katt- och människobajs, spyor, däckade fyllon, gamla burkar, vassa grusbitar och pyttesmå barn innan jag satte ner fötterna.

Så gjorde jag ju aldrig förut.

Vilken trist tant jag har blivit nu då.

Mötet

Språkproblemet verkade oöverkomligt. Min danska är obefintlig, förutom några väl valda svordomar och allmänt fula ord, och de ville jag inte använda. Hon var så söt och oskyldig.

Dock var det inte svårt att förstå vad hon ville när hon bestämt ställde ner sin halvt urdruckna flaska bredvid mig. Jag skulle smaka. För att vara snäll låtsades jag smutta lite och gav tillbaka den. De följande sju, åtta gångerna tog jag bara flaskan och gav tillbaka den när hon tittade åt ett annat håll. Men hon var otroligt bestämd, måste jag säga, och accepterade inte ett nej, varken med svenskt eller danskt uttal.

När hon inte jobbade på att få mig att dricka hoppade hon ner på marken och grävde i den med ivriga händer. Bara hon kunde få smuts under naglarna, riva runt i marken med full energi och bli så lycklig över rätt träbitar som i hennes ögon var stenar. Hon fyllde mina händer med bitarna och väntade sig att jag skulle bli glad. Jag log och beundrade. Hon stoppade ner några bitar i syrrans väska, för att vi skulle ha dem som minne.

Jag hade flip flop-skor; blå, med stora, fina blommor och pärlor. Dem föll hon för. Hon gick iväg med dem och ville inte lämna tillbaka dem. Till sist fick jag dem ändå. Trots att jag inte kunde kräva tillbaka dem på danska.

Hon vinkade när hon gick. Trots språkbekymmer, skostöld och dryckestvång var det ett möte jag kommer att minnas och vårda ömt.

Det var den sötaste lilla treåriga danska jag sett.

Snoka rätt på lite underhållning

Sommaren är ju här, påstås det, så när jag är i Linköping förväntar jag mig lite dramatik.

En fönsterrunkare eller två, en konstig prins som vill bjuda med mig till sitt hemland, folk som leker apor på plåttaket ovanför cykelställena, operamannen, människor som röker och fnissar åt ingenting under mitt fönster, inbrottsförsök, påtända knarkare som kommer in och skriker, mystiska sjukdomar, stalkers... ja, sådant som jag brukar råka ut för.

Annars blir det väl ingen sommar?

Runkaren borde ju visa sig i alla fall, det är ju säsong för det. Kanske borde jag ha bett om hans nummer för framtida bruk senast, ifall jag får tråkigt när jag ska tvätta.

Det var snällt av honom att tänka på att jag säkert vill ha lite underhållning på väg till och från tvättstugan, men jag hade nog föredragit att se en bebisorm istället för hans lilla snok.

Förvaring av kärlek

Jag har, tyvärr, blivit vittne till hur syrran och K sitter i soffan och fjärtar loss. Nästan som om de är stolta över det, dessutom.

När jag frågade syrran varför de sitter och pruttar tillsammans i godan ro svarade hon:

- Vi älskar varandra så mycket så vi fiser tillsammans, för rökt kött räcker längre.

Deportees

Har ni hört de här?

Om nej: tackbrev, tacksamhetspresenter, blommor och dylikt går att skicka till mig när som.

Om ja: kom hit så jag får ge dig stryk för att du inte har tipsat mig!

Tar du röven på mig?

Jag hoppas på lite söt svensk-danska från min syster när jag är här. Det kan inte vara lätt att ha en besvärlig syster som envisas med att inte förstå danska (som hon talar flytande och givetvis använder varje dag) så att man måste växla mellan språken för att det ska funka. Ibland blir det lite blandade uttryck.

Detta fick jag höra senast jag var på besök:

- Ja, då kan vi konstatera en ting: om det inte är du som tar röven på mig, så spökar det.

Danskan verkar vara ett fascinerande språk.

Kotten

Kotten är namnet på min nya idol.

Min kusin har höns, tuppar och kycklingar (bland annat har han räddat burhöns som skulle slaktas, så han är en av mina hjältar).

Han bjöd hem mina föräldrar och mig för att träffa sötnäbbarna. Och jösses amalia!

Jag menar, kolla bara på punkarcoolingen Kotten! Blir man kär eller blir man kär?

(Ja, ja, bilden är inte världsbäst, för det är jag som har tagit den och han sprang omkring. Men ni kan skymta hans tuffa spretfjäderfrilla i alla fall. Klicka på bilden och förstora den så ser ni den ännu bättre.)

Skumt

Helgrapporten blev något försenad på grund av... nä, det har ni ju inte med att göra. Fast det berättar jag förmodligen någon gång ändå.

I alla fall. Här kommer den nu.

Trettioårsfest i lördags. Riktigt god middag, roligt spel, härliga människor. Hålligång från sex på kvällen till... till... tills jag lade mig när grannen gick upp för att koka morgonkaffe, när nu det var.

Mina söta vänner bestämde sig för att retas med mig. Nu när jag börjat bli mig själv igen och åter debuterat i sällskapslivet (till allas förskräckelse, jag vet) är jag visst riktigt lättlurad vad gäller alkoholeffekt och sunt förnuft.

När vi gick mot krogen förvånades jag över att se små, vita, fluffiga moln flyga omkring på vägen en bit fram. Sedan dök ett större moln upp också. Jag kunde för mitt liv inte förstå vad det var för något.

- Hörrni, vad är det där för nå't? frågade jag tjejerna och gav tillbaka flaskan med cider som vi delade på, för den händelse att jag snedtänt på något skumt vis.

- Vaddå?

- Jamen, de där vita grejerna på vägen. Ser ni inte dem?

- Vilka vita grejer?

(Här trodde jag att jag skulle vända på klacken och be båda att eskortera mig till sin arbetsplats, där de tar hand om människor som har problem, så att säga.)

- Men hallå, de där vita grejerna som flyger omkring på vägen! Är det bara jag som ser dem? Sluta nu, de där stora fluffsakerna! Kolla, där flyger det ett igen!

- Eeh... det finns inga vita grejer på vägen...

- Va?!! Ser ni inte den där stora mokkablängen som lattjar omkring på vägen som en dammtuss?! Är det bara jag?!

- Det är snö.

- Jaha, dåså... (Wait for it...) ... snö?! Men det är ju juli?

Vid det laget var jag övertygad om att någon hade spetsat vår cider rejält. Tills jag hörde hur de höll på att kissa på sig av skratt och till sist lyckades få fram att det var skum. Någon hade hällt skum i fontänen.

Där skulle tjejerna visa prov på sina lustigheter igen tyckte de, så de vände sig till en förbipasserande man och sade att det väl ändå inte kunde vara skum i fontänen?

- Nähähähähihi, kullarakkastoimannakkalustikolvahahahaha.

- Aaaaaallrighty then, svarade de och vi skyndade vidare.

Bara i Katrineholm, flickor och pojkar... bara i Katrineholm.

Helgens kommentar:

- Varför hade ni katten i frysen?!

- Ja, den var ju över arton år...

Yalla!

- Vänta på mig! ropar jag till min före detta bästis som skyndar framåt på Göteborgs gator för att hinna först i ett spontant lopp, men hon dundrar på på sin moppe och jagar araberna som skriker yalla! åt mig när jag trampar på på min rödvita trehjuling med flak och ett grönt och ett rött handtag, men hon väntar såklart inte, för vi ska vinna, och jag trampar på och hittar ingenstans och jag är ensam i Göteborg och hittar verkligen inte i dimman som helt plötsligt kryper på och hur ska jag kunna komma ikapp på en trehjuling när jag flåsar som en gammal rökare och har tokröda kinder av ansträngningen, gud så pinsamt, och hoppsan hejsan! där hamnade jag på en häst istället och jag rider fram i en rondell som är en sandstrand konstigt nog, men vad vet jag om hur kommunen tänker när de planerar sina rondeller där i Göteborg, och där vann jag visst loppet utan att ha sett de andra och araberna rusar fram och ska ge mig en miljard rupier för att jag vann, trots att de väl inte alls har infört rupier som valuta i landet de kommer ifrån, men tack för pengarna i alla fall, nu slipper jag cykla trehjuling och där vaknade jag helt plötsligt.

Erkänn att jag har mer spännande drömmar än vad ni har.

En olycka kommer sällan ensam

Har ni en olycksmånad? Alltså en månad på året då ni vet att ni brukar råka ut för en massa skit?

Så att ni går hemma och gottar er i godan ro, funderar på om ni ska äta slottsstek till middag eller bara beställa pizza, men det får ni ge blanka sjutton i för då kommer minsann Kronofogden och knackar på dörren med en delgivning för en räkning på 27.50 som ni glömt och som nu kommit upp i summan 856.88 kr plus ränta, och sedan kommer svärmor på besök för att sätta upp sina hemsydda gardiner med babian-och träskomotiv, strax följt av en rejäl orkan som blåser sönder taket och skrämmer hunden under sängen, och när ni lockat fram stackaren därifrån ser ni att han bajsat av skräck, rakt på er vinstlott som ni skulle lämna in för att den skulle ge någon tusenlapp i vinst, men den hade visst åkt in under sängen och nu är den oläslig, och när du med sammanbiten min försöker trösta hundstackaren och får bajs över hela pyjamasen, som var det enda du orkade dra på dig och du skiter i att den föreställer små dansande pingviner och att den är tretton år gammal, kommer minsann ett nyhetsteam från TV för att du ska kommentera skadorna på ditt hem, och där står du i bajsig pyjamas med håret åt alla håll, och det kommer naturligtvis dina chefer att se, i kombination med din oerhörda vältalighet där du mest mumlar fram obegripligheter, vilket gör att de flyttar upp dig på listan över folk som får sluta pga nedskärningar, så där blev du av med jobbet också, och din partner tycker att du är så pinsam att han/hon gör slut med omedelbar verkan.

Typ så.

Februari är min skitmånad. Uppenbarligen är det då jag blir dumpad.

Kan man få februari bortröstad ur kalendern? Behöver vi verkligen hela tolv månader? Verkar onödigt. Ta några sommarmånader, en höstmånad, lite vår och så slänger vi in cirka en månads julafton.

(Här under finns utrymme för era hyllnings- och bifallskommentarer. Jag är smått generös idag.)

Jag tog med mig ett par DNA-prover och en bukett rosor till dig

Förpassad till datorn.

Av mig själv.

Pappa älskar att se Mördarens profil. När någon utredare i programmet säger: "Det här var ett extra svårlöst fall eftersom våldtäktsmannen dolde sin identitet för offren", ja, då uppskattar nog han inte att jag genast kommenterar det såhär:

- Han vill väl inte bli avslöjad? Trodde hon att han skulle säga: "Hej, mitt namn är Erik Persson, mitt personnummer är 681222-XXXX och jag tänkte våldta dig ikväll. Just ja, jag tänker ta lite foton under själva akten och de tycker jag att du kan spara för ditt eget höga nöjes skull"?

Tydligen är det inte roligt att höra sådana kommentarer när man ser på sitt favoritprogram.

Asså jag fattar inte... åsså... mmm!

Såg den här hos Emil.

Snälla, snälla, säg att hon är ironisk.

Frågan smög upp på henne bakifrån, hon hade inte en chans

Undrar om man kanske ska sluta ställa upp på undersökningar...

Ouch?

När min fåtölj gick sönder, med mig i den, åkte jag bakåt och slog huvudet i bordet bakom mig.

Sedan låg jag på golvet, med armarna fortfarande på armstöden, tittade upp på bordet och fnissade.

Andra kanske hade svurit över att det gjorde ont i huvudet.

Jag försökte åla ur fåtöljen under bordet och rullade mig bekvämt ut.

Allt jag tänkte var:

Himla tur att jag redan kissat, annars hade jag nog pissat på mig av rädsla när jag ramlade.

Jag är nog inte som andra, nej.

Till grannarna

- Klockan är faktiskt över halv tio, varför är ingen död än?!

Detta högljudda uttalande bör tolkas som att en halvdöv fiskbulle tittar på Morden i Midsomer, inget annat.

Bara så att ni vet.

Ursäkta.

Men du hör ju inte, men du lyssnar ju inte, men du höör ju inte

Ibland händer det för mycket på en gång. Som nu. Men jag försöker ta det med ro ändå.

Knaprar piller, som sagt, och sedan tänkte jag vara duktig och kolla upp varför jag hör så pass mycket sämre. Jag var öronbarn som liten och har alltid haft problem, så jag tänkte att det "bara" berodde på att min tinnitus förvärrats och att jag hade för mycket vax.

Öronläkaren dammsög öronen. Sedan fick jag sätta mig i tiotusenkronorsfrågan-båset och göra piptestet (ja, alltså, där man får hörlurar och en knappgrej att trycka på när man hör ljuden de sänder).

- Ingen kommer att vara i rummet för det går automatiskt med dator, förklarade läkaren.

Där satt jag i min egen lilla värld och tryckte när det pep. Visserligen var det tystare än jag mindes, men jag tänkte inte så mycket på det. Tills det kom in en sköterska som tittade på båset och sedan på den duktiga självgående datorn.

Pip. Tyst. Piip. Pip. Piiiip. Tyst.

Sköterska igen.

Resultatet: mitt högra öra kämpar på, men mitt vänstra har tagit semester.

Nu ska jag testas för borrelia, vilket nog var det sista jag kopplade nedsatt hörsel till. Alltid får man lära sig något.

Fördelen med sämre hörsel, har jag kommit på ikväll, är att jag kan skråla högt som sjutton till allsången och ingen får säga något om det för den stackaren hör ju så dåligt så hon hör säkert texten fel och dessutom vet hon inte vilken volym som gäller.

Mwahaha.

Hej, mammas och pappas grannar. Visst sjunger jag vackert? Va? Håll vaddå? Håll ty...? Håll käf...?

Nä, nu hör jag så dåligt igen... ;)

You're just like a pill

Hämtade ut medicin idag. Nu såg jag att det står ganska fel på den fina klisterlappen på asken.

Medicin: korrekt. Dosering: korrekt. Anvisningar: korrekt. Läkare: korrekt. Födelsedatum: korrekt (de fyra sista är ju inte med). Namn: väldigt fel. För skojs skull sökte jag på namnet på hitta.se och fann tjejen.

När jag knaprat färdigt funderar jag på att höra av mig till den andra tjejen och höra om vi ska byta lite läkemedel med varann när jag ändå är igång.

Och i vinter ska jag absolut föreslå att vi slår samman vårt födelsedagsfirande.

Alltid lite uppkäftig

Ni är ju alldeles för snälla av er.

När jag lade upp bilden från Valborgsmässoafton hade jag väntat mig några bitska kommentarer. Jag hade ju till och med tänkt ut lite "jag bryr mig inte"-svar (fast egentligen hade jag ju brytt mig och gått och gråtit i ett hörn) (stryk det där, jag får inte plats i ett hörn och det känns väldigt opraktiskt att sitta där för då kan jag inte visa upp några dramatiska gråtscener). Det fanns nog faktiskt en anledning till att det stod: "Ingeborg, alltid lite uppkäftig" på min studentskylt. Nu har jag alltså väntat ända sedan början av maj på lite elaka kommentarer som jag kunde få bemöta men ni är ju så gulliga! <3

Ungefär såhär hade jag tänkt mig det hela:

- Men allvarligt talat, du ser ju ut som en kossa med vattkoppor, visar du dig bland folk när du är sådär osminkad, finnig och med en lugg som ser ut som jag vet inte vad?

- Svar ja.

- Helt allvarligt, du måste ha fått killen du dejtar intresserad genom något annat än ditt utseende...

- Nej. Du skulle bara höra när jag råmar. Då blir det fart på alla killar, må du tro. Eller inte. Jag är faktiskt sjukt snygg, du skulle bara veta.

Men så sitter ni där och är supersöta och tysta. Då får jag ju bara käfta vidare med mig själv och det är så tråkigt för jag vinner ju jämt. Utom när jag förlorar.

Ta det piano

En natt vaknade mamma av att någon spelade piano ute i vardagsrummet. Stel av skräck bad hon pappa att undersöka vem det var som bestämt sig för att underhålla dem med en konsert.

Pappa möttes av synen av en uppskrämd katt som satt på pianot med uppspärrade ögon. Kattstackaren förstod inte alls varför det lät så dant när han satte ner sina fina tassar.

Så tolkade vi det först, i alla fall. Men nu har jag sett den faktiska anledningen till att han såg så rädd ut. Naturligtvis var det nedanstående fenomen han bevittnade. Inte trodde han att han var Mozart, inte. (Åtminstone hoppas jag inte det, för han hade helt fel sorts tassar för att lyckas i branschen.)

Själv hade jag skrikit av skräck om jag såg pyttemänniskor som hoppade omkring på mitt piano.

See more funny videos and funny pictures at CollegeHumor.

Hattifnatt

- Ssh, prata inte om stolen, där sitter en krokofant med hatt.

Alltså... vem är det som komponerar mina drömmar egentligen?!

Queen Bojjan

När jag blir drottning i ett lämpligt land där monarkerna fortfarande har politisk makt så ska jag införa en ny lag.

"Småbarnsfamiljer skall bo i ljudisolerade hus. I alla fall om helgerna."

Klappa händerna när du är riktigt glad

Sitter hemma hos killen jag dejtar. Han är på jobbet. (Jag är kvar av helt självklara anledningar; jag är pirrig i honom, han har världens skönaste säng, jag är en bra kudde för honom när han ska sova, han har en dunk saft och jag kan utnyttja honom när han kommer hem.) Jag tittar på lite filmer och webb-tv.

Jösses, vilken tur att han inte är här, säger jag bara. Kom på mig själv med en pinsam grej. Osexigt.

Här skrattar jag åt roliga klipp. Det känns normalt.

Sedan sitter jag och klappar i händerna alldeles för mig själv, åt roliga klipp.

Det känns inte alls normalt.

Vem klappar i händerna åt roliga klipp i sin ensamhet?

Jo, jag, tydligen. Jag sitter som en flinande tok, frustskrattande (sexigt i sig) och bubblig av fniss, och så klappar jag i händerna när någon säger något roligt. Applåderar manusförfattarnas genialitet.

Som om de skulle höra det?

Herrejösses. Någon borde ta ett allvarligt snack med mig.

Nää

Blogga?

Nu?

Men jag är ju fullt upptagen med att fuldansa runt i hela rummet till bra låtar?

Ska vi träffas i Trosa imorgon?

Tur ändå att jag inte följde min första impuls och viftade med ett par trosor i nyllet på Securitas-vakten.

- Alltså, jag är inte en skummis, jag skulle bara hämta trosorna!

Vem som helst kan väl glömma tvättpåsen så att man måste gå tillbaka och hämta den igen. Vad trodde han att jag skulle göra för skumt i tvättstugan, eftersom han tittade så misstänksamt på mig? Skulle jag dra med mig en tvättmaskin på ryggen kanske?

Melonskalle

Ja, ursäkta att jag inte har bloggat.

Var bara tvungen att hämta mig efter tjejkvällen i lördags.

Och mitt förbonkade melonskämt. (Bilden är tagen strax efter. Ni kommer att förstå deras återhållsamma miner.)

Det fanns faktiskt två meloner på bordet. Övergivna.

Jag föreslog att vi skulle sätta på musik, ta melonerna i famnen, springa uppför yttertrappen och sedan säga "I carried a watermelon" när vi kom in, till närmsta snygging.

Tjejerna kollade på mig som om jag var helt galen.

Mer galen än vanligt alltså.

Men hallå! Hur skulle jag kunna veta att de inte sett Dirty Dancing på länge!

Jag är ett missförstått geni.

Förresten...

...har ni någonsin känt er som en hamburgare?

Nästan, nästa gång funkar det

Oroa er inte för att jag inte har något vettigt att göra om dagarna.

Just nu, till exempel.

Jag är fullt upptagen med att lägga en hårsnodd på näsan, skrynkla ner den så den fastnar mellan nästippen och underläppen, nicka ner den så den fastnar på underläppen och sedan, endast med hjälp av läpparna, lägga tillbaka den på näsan igen.

Och om igen.

Det är faktiskt sjukt svårt.

Och kommer att se grymt ut på mitt CV.

Så det så.

Här kommer lilla grannen

Det ringde på dörren.

En kille som bodde här för tre år sedan undrade ifall någon skulle vara här i korridoren över sommaren. Han vill att någon ska ta hand om hans blommor.

Det händer nog bara i korridorsboenden.

Kör på bara

Nä, om man skulle ta och skaffa sig körkort kanske.

Man får ju uppleva så mycket mer när man har bil, sägs det.


Monkey Goes For A Ride - Watch more Funny Videos

Chokladbollen

"Ingeborg, du är som en vit chokladboll - rund, söt, mjuk och god."

Den tänker jag på ibland när jag vill bli glad.

Vem är du, vem är jag

Jag skulle aldrig ha sagt att fyra personer läser min blogg.

Nu har andra läsare avslöjat sig.

Dessutom gjorde jag misstaget att gå in på min gamla blogg, för skojs skull, och se över besöksstatistiken.

Nu är jag paranoid.

Vilka är ni egentligen? Smygare där!

För tillfället pendlar jag mellan att vilja gå omkring i luvtröja och solglasögon och smyga mig ut på kvällarna när jag måste någonstans, som om jag vore B-kändis eller något, och att helt enkelt sluta blogga och radera bägge bloggarna. Jag känner mig naken. Jag har ingen aning om vem som googlat "nakenfoto+dödskalle+porrtroll+tandborste" (av alla kombinationer...) och hittat till mig, och vilka som (tydligen) varje dag googlar mitt namn och hittar till bloggarna.

Här sitter jag och skriver för mig själv, för att det är kul och för att jag ska minnas vad jag gjort (läs: för att jag är så ego och älskar att läsa vad jag skrivit), och tänker att det är väl kul om mina polare kan barmhärtiga sig över mig och läsa någon gång ibland, och vad ser jag?

Smygare!

Gillar ni att plåga mig? Vavava? Kanske tänker ni att det är jätteskoj att googla mig, läsa det jag skriver och strunta i att kommentera så att ni ger er tillkänna, eftersom det är precis rätt tortyr för en person som har närminne som en bajsnödig politiker och hälsar på nya bekantskaper fjorton gånger innan namnet fastnar (och därmed gör bort sig totalt varje fest, för att man antingen framstår som en hobbyalkis som jämt blir så full att man får minnesluckor, eller som en arrogant jäkel som anser sig vara för god för att lägga personen på minnet)?

Plåga mig bara. Straffa mig för att jag skriver, why don't you. Hur slutar det här? Kommer ni att dra mig skrikande till bålet och peta på mig med högafflar medan ni skriker "Jaså, du minns inte vilka vi är, haha, hur känns det nu då? Va? Nu kanske du kan komma ihåg att vi skickade kedjebrev med Emser-tablettaskar till dig i mars 1992, din gamla häxa! Vi har minsann googlat reda på dig! Ta ditt straff! Hah!".

Jag tror hellre på det än på tanken att eventuella lärare och/eller eventuellt blivande arbetsgivare googlar mig.

"Ja, just precis, här är mitt CV. Som du ser läste jag i Linköping. Jag har en termin pedagogik inbakat i utbildningen, därför tycker jag att jag skulle passa för tjänsten. Dessutom är jag van att hantera människor och att lösa problem efter mitt jobb som... ursäkta? Om det var jag som låg i badet och lekte att en anka var hemlig agent? Ja, det var nog dessvärre jag. Förlåt? Dörren är där, ja. Tack, tack. Jag hittar ut själv."

Men jag gillar ju verkligen att få korv

Undrar om jag är genomskinlig.

Jag ringde hem för att berätta att killen jag fallit för är underbart söt - håll i er nu, det här är äkta kärlek - för han köper prinskorv till mig, som jag kan äta när han är på jobbet.

(Eh... prinskorv är gott och jag tycker väääldigt mycket om det. Andra kvinnor charmas av choklad, vilket också är gott, men för mig är det prinskorv som gäller.)

(Jag skulle nog till och med kunna gå långt för att få prinskorv ifall det tog slut i affärerna. "Aha, ligga sa du? Sjuhundra spänn eller ett knippe prinskorv. Hosta fram det nu.")

När jag strålande hade berättat det fick jag höra:

- Vad gulligt! Och hur lång tid tog det innan du friade?

Alltså... nog för att jag kanske friar till folk lite för ofta och av konstiga anledningar, men det här...

En halv minut tog det. Om ni nu ska vara så nogräknade.

Frulle

Medan syrran och K tog fram muggar och skar upp bröd öppnade jag kylen för att ta ut min yoghurt. En outhärdlig stank spred sig i rummet.

Precis då jag vänt mig om för att föreslå att vi skulle rensa kylen efter frukosten fick jag syn på osten som K öppnat medan jag stod med ryggen till.

Och så blir jag retad för att jag inte äter starka ostar...

(Jag vill inte hänga ut oskyldiga ostar, så jag vill påpeka att jag inte minns exakt vilken sorts ost det var. Just denna förpackning som syns på bilden ska därför inte känna sig illaluktande bara för att den råkar vara dansk.)

En tjyyyyv

I lugn och ro stod jag i duschen. Sjöng lite svenska sånger högt så att grannarna skulle få njuta.

Då hörde jag ljud från vardagsrummet. Prassel och fnitter. Lite dämpat, men ändå tydligt. Jag frös till is i det varma vattnet. Snabbt drog jag en handduk om kroppen och klev ut.

Min blick fastnade på ett gäng människor som åt upp chipsen som fanns kvar på vardagsrumsbordet. Utan att skämmas tog de för sig. Jag blev riktigt chockad och tänkte att det kan inte vara sant, ingen bryter sig väl in genom balkongen hos någon bara för att få äta lite chirre!

Jag jagade bort dem och skrek att de var stygga danskar, riktigt stygga. De skrattade bara.

Chipstjuvar mitt på blanka dagen. Horribelt!

Nej, jag tror inte heller att min syster kommer att gå på den här historien. Men jag jobbar på det. Jag kan ju liksom inte säga att jag åt upp chipsen för henne när hon var på jobbet.

En tolkningsfråga

Konversation med min syster. Jag berättar att jag inte riktigt bestämt mig för om jag är glad eller besviken över att killen jag dejtar är bättre på att laga mat än vad jag är.

- I och för sig betyder det att jag kan sitta i soffan, se på film och koncentrera mig på att bli tjockare, sa jag.

- Och omtyckt, lade hon till.

- Ja, konstigt nog.

- Välanvänd.

- Ja, det blir jag väl också antar jag, sa jag och rodnade lite.

- Alltså... jag menade vispen jag använder...

Men snälla människa, du kan väl tala om när du byter ämne.

En praktisk vinst

Befinner mig i Köpenhamn och har firat syster hela helgen. Wohoo! :)

Innan jag åkte hann jag med att gå på en fin liten fest hos K. Hon hade precis flyttat till Ryd, för att få ingå i det fantastiska Rydsgänget såklart, och alla möbler var inte på plats. Därför hade hon och A lagt ut filtar och kuddar i allsköns färger på golvet, och ställt dit fat med levande ljus. Mysigt som sjutton och en riktig stämningshöjare!

Pizza och musiktävling blev det. Jag och C bildade laget "CI - mer än hundra" (romerska siffror). När vi började rätta ändrade vi snabbt namnet till "IC - inte helt hundra". Men vi kom på en hedrande andraplats!

Vinsten bestod av: en burk röda kidneybönor, två buntband (spännband), en påse med havregryn, en påse med ris och en snygg, hemmagjord brosch.

Jag fick bönorna, riset och spännbandet - tjejerna tyckte att jag skulle använda dem kreativt i sängen tillsammans med killen jag dejtar.

Min del av vinsten blev också till ett praktiskt hemlös-kit; man kan äta bönorna, riset sväller i magen och man kan använda spännbanden till att sätta fast maten någonstans och säkra den, eller att äta med.

Vinnande argument

Såhär vann jag en diskussion med pappa en gång:

- Du får faktiskt skylla dig själv! (Sades med väldigt bestämd röst och sur blick.)

- Vad menar du?

- Det är du som har gjort mig!

Martinis och rövsparkar

Hur firade ni Valborg då? (Ja, ja, det är flera dagar sedan, jag vet. Men jag är rebellisk och redogör för vad jag gjorde flera dagar efteråt. Så det så.)

Själv var jag med goda vänner (supersöta L och F) nere vid ån här i stan. Satt på en filt och tittade på folk. Lyssnade på en orkester som spelade fel, försökte lyssna på en manskör som hade problem med ljudtekniken. Smuttade Martini och surade över att vi blev bortkörda från den perfekta platsen vi satt vid först, för att de skulle smälla upp ett korvstånd precis just där.

(Eftersom jag är så mogen vill jag påpeka att det absolut inte alls var jag som sågs asgarva och skåla mot mannen som kört bort oss under oartiga former. Jag skulle ju såklart aldrig vara skadeglad bara för att han ramlade omkull och fick korvståndstaket över sig. Det var ju en av alla Bojjan-imitatörer, som springer omkring lite varstans, som satt där och hånskrattade som en fjortis.)

(L är också väldigt mogen och skålade absolut inte med mig när hon upptäckte vad jag skrattade åt. Skulle hon aldrig göra. Herregud, hon har ju en magisterexamen och är Vuxen.)

Vi fick plötsligt sällskap av en berusad man och hans kvinna. De bjöd på pizza. Mannen var lite fullare. Han småpratade lite med en kille som satt med oss.

- Är ni från Göteborg? frågade killen (logiskt nog, eftersom mannen hade en rejäl dialekt).
- Nä fö'fan, från pizzerian här borta, vettu.

Mannen var dessutom söt nog att ge mig en rejäl spark i röven när jag och L skulle gå och vattna buskar. Himla rart.

Natten avslutades hemma hos L och F med kortspel och mys. Jag fick gosa lite med Lemmy, som ni kan se på bilden. Han siktar alltid på mina boobies när jag håller honom. Den rackaren.

Let's go crazy!

- Du har inte skrivit om mig på din blogg än!

Jo, jag lovar.

Jag fick faktiskt den kommentaren.

Wohoo!

En läsare som vill omnämnas på bloggen!

Detta bådar gott.

Här ska firas med...

...med...

...snortande av tvättmedel är inte helt okej, eller hur?

Nähä, men då ska jag väl inte fira då.

Jag har visst ingen champagne liggande för sådana här tillfällen.

Inte ens en folköl.

Matjesillspad, kanske?

Jag återkommer.

Är din pappa en tjockis?

Ska nog sluta lyssna på amerikansk radio över nätet.

Det var reklampaus nyss och jag lyssnade väl inte så helhjärtat.

"Is your dad getting bigger? Become free from bills..." tyckte jag att de sa, och kopplade genast detta till lågkonjunktur och ökat antal personer som lider av fetma. Vad genomtänkt och intressant! tänkte jag lyckligt.

Sedan vaknade två av mina tre hjärnceller, krockade med varann och producerade genom detta en tanke som faktiskt kunde räknas som något logisk;

"Jaha... 'Is your debt getting bigger?' sa de nog..."

Äsch då.

Att dela sysslor

Jag:

- Om du och jag skulle bli tillsammans, och jag flyttade in hos dig efter ett tag, så skulle du få laga maten och jag skulle diska.

Han:

- Men man kanske skulle kunna göra lite av varje? Hjälpas åt och turas om? Annars kan det nog bli tråkigt i längden.

Jaha. Men om du ville att det skulle bli rättvist, så kanske du skulle ha lagat en halvgod måltid istället.

Skyll dig själv.

Lever den eller är den helt bränd?

Fem små frågor uppstod i mitt huvud härom natten.

1. Vad är det som luktar?
2. Vad är det som har bränts?
3. Vad i helaste världen är det där?
4. Vem steker lever på en ugnsplåt klockan två en vardagsnatt?
5. Vad är det för människor jag bor med egentligen?
   
   

Inte så hemlig ändå

Han tittade så konstigt på mig.

Jag rodnade.

Det kändes lite pinsamt.

Trots allt är jag ju 27 år ung.

Vid det här laget borde jag kanske ha lagt av med sådana barnsligheter.

Badankan hade faktiskt solglasögon, tröstar jag mig med. Den var given för rollen.

Efter några minuters kvinnligt åh-det-här-är-så-underbart-suckande, några fler minuters njutning med slutna ögon och lite skrubbande i badet kom min lekfulla sida fram. Det brukar bli så för mig.

Inte kunde väl jag veta att han skulle komma in precis efter att ankan hade smugit upp ur vattnet och just då kikade över badkarskanten för att kolla läget.

Badankan hade faktiskt solglasögon. Då måste man ju faktiskt leka att den är hemlig agent...

Luggad

Nedrans lugg.

Fixar i ordning mig. Ska träffa en heting.

- Yo, luggen. Honom vill jag fråga chans på någon gång i framtiden. Ligg snyggt, tack.

- Visst, säger luggen.

- Fakk jo! säger ett litet hörn av luggen. Istället formar den sig till en snedlugg. Så moderiktig ville jag vara på skolfotot när jag gick i fyran. Tack så hemskt lite för att jag får till den nu.

- Eru helt snepippad eller?! skriker jag till sist till luggen, efter ett antal brottningsförsök.

- Näe, fnissar den fjortisaktigt.

- Nä, just det, och inte kommer du att bli det heller om du inte skärper dig!

Med lite hot kommer man långt.

Åh pojke

Jag är typ kär i den här.

Sjunger på den hela tiden.

Spexar till det ibland och sjunger på svenska.

"Åh pojke, du får mig att känna som åh pojke, du får mig att känna som ingen pojke" sjunger jag innan jag kommer på hur sjukt det måste låta.

Men spela allan. Låten är ju värsta lyckopillret.

Känner mig äggstra smart nu

Jag är verkligen usel på allt som har med teknik att göra. Det krävs ett par demonstrationer innan jag lär mig hur saker och ting fungerar.

Därför är det så tacksamt att ha vänner som är sämre på det.

Jag glömmer aldrig när jag fick springa ut och in hos kompisen/grannen J's för att han, som är ruskigt duktig på datorer, skulle kunna hjälpa min kompis P att klura ut varför det bara blev stora bokstäver när hon skrev.

Till sist kom jag på att jag borde fråga henne om hon möjligtvis hade tryckt på Caps Lock.

Problemet löst.

Plötsligt fick jag känna mig som ett datorgeni.

Nyligen fick jag höra av en annan kompis att en gemensam vän på allvar hade trott att det finns skrivare som kan färga ägg. Tio ägg samtidigt, dessutom.

Gulligt ändå.

Fisförnämt samtal

Samtal med mamma. Helt plötsligt hör jag ett omisskännligt ljud.

- Haha, fjärtade du?
- Nähädå, det var golvet, det knarrar lite överallt här... himla mystiskt!
- Men sluta, du fjärtade visst!
- Skulle jag aldrig göra. Det har din mormor lärt mig.
- Jaha, har hon sagt att man ska skylla på golvet också? Har lite svårt att tänka mig mormor säga: "Skyll på golvet, flicka lilla, om du råkar fjärta ändå".
- Joo, visst har hon det. Och golvet knarrar faktiskt här (sagt med väldigt oskyldig röst). Snack i backen om något annat!
- Hahaha, jag dör av skratt här... det var väl en oväntad konsekvens av ditt pruttande? Att jag blir glad?
- Ja, är det allt som krävs så kan jag ringa dig varje gång jag är pruttnödig, minsann! När du hör en brakskit i telefonen så är det jag!

Jag älskar min mamma.

Quotes

Jag har en syndigt skön, stor säng, några favoritserier och en påse ostbågar som väntar på mig, så jag tänker inte göra en lång rapport om helgen. Istället får några väl valda citat illustrera den.

1. - Okej, gissa nu: de här kan man se igenom...
   - Bröst?
2. - Kom här lilla flicka så ska jag visa dig ett och annat...
3. - Det är nog inte alls ett ägg. Jag tror att det är en sexleksak som han alltid har med sig på krogen, utifall att. (Ursäkta, men jag trodde faktiskt att det var så.)
4. - Vänta nu, sa du att du kollade upp den knullhåriga vaktens röv för att den är upphajpad?!
5. - Jag har varit glassgubbe hela kvällen. Får jag din krokodilhatt?
6. - Jag har ett ärr på snoppen också. Om några öl får du se den, Ingeborg.
7. - Det är lugnt, det är inget annat än spyor mellan oss, jag lovar. (Jag igen. Borde kanske förklara den egentligen... men det vill jag nog inte.)
8. - Alltså, hon hade ju kissat på väggen intill toan, på något sätt. Så om du inte är sådan att du lutar huvudet mot väggen och sover medan du gör det du ska, så är det nog lugnt att använda den toan.
9. - Hah, du har till och med rött porrljus på rummet!
   - Jepp. Mitt rum är Red-light district, ditt är Green-light district, ditt fyllo.
10. - Jaha, jag tror i alla fall inte att du har några bra kort, din ballslickare.

Mig vara kreativ

Jaha, såhär tar visst jag av mig när jag kommer hem från krogen. Så tjusigt.

Ja - helgen har definitivt varit kalaskul.

Dubbelgångare

Testerna på Facebook är riktigt skojiga.

"Vem är din dubbelgångare?" gjorde jag. Jennifer Lopez, tydligen.

Absolut. Hon har en omtalad, snygg rumpa och jag tänker ju med röven.

Nej, vänta nu...

Sten-Åke?!

- Varför ligger det en rabarber i poolen?

- Jo, för att Sten-Åke spottade ut den där.

Ibland tror jag att jag har ett roligare liv i mina drömmar.

Alternativt att jag borde spärras in någonstans.

Skulle jag...?

Pappa retades. Då blir han kittlad. Det vet han.

- Nä, tänk på mitt hjärta! försökte han komma undan med. (Hjärtsjuka personer älskar att använda det som ursäkt.)

- Det skulle du ha tänkt på själv innan du busade, svarade jag skoningslöst.

- Aaah! Nää! Skriv något elakt om mig på bloggen istället! pep han till sist.

Men herregud, vad tror han egentligen? Att allt hamnar på min blogg?

Tss.

Top of the morning to you

Imorse smög jag försiktigt in i mammas och pappas sovrum för att sno... eh, låna... en tröja av pappa. Mamma var nyvaken och söt. Det tyckte jag i alla fall i fem minuter.

- Vad gör du på min sida av sängen? frågade hon med bestämd röst.

Jag tog genast till reträtt.

Kaffedrickare är livsfarliga innan de fått sitt morgonkaffe.

Nu tänkte jag bara fråga om jag kan få sitta på hennes halva av toasitsen när jag ska kissa, eller om jag måste sitta på bara en stjärthalva.

Kan bli tufft.