Normala saker när du bor i korridor

1. Spermaliknande kladd på vaskrensaren i det gemensamma köket.
2. Du vaknar 05.22 av att några efterfestare som raglar förbi utanför ditt fönster skriker "Me gusta, hola hola hoooooolaaaa" till någon på tredje våningen i huset mittemot.
3. När du har efterfest mitt i natten kommer plötsligt en total främling ut från ett av rummen och ber om en kondom.
4. Åldersuppfattningen raderas. Du kan hångla oskyldigt med någon på en korridorsfest bara för att upptäcka att han/hon inte kan följa med er till krogen för att han/hon inte har åldern inne än.
5. Efter varje helg är containrarna utanför huset fyllda av sönderknullade möbler.
6. Brandlarmet i ditt rum kan gå igång utan synbar anledning lite när som helst under nätterna.
   
7. Innerdörren är försvunnen, i köket blinkar epilepsiframkallande lysrör, soffan i allrummet är från sjuttiotalet och är lagad ett par gånger med spik och hålls i upprätt position med hjälp av gamla telefonkataloger, i förrådet kan man hitta ölburkar från sextiotalet och lappar från "korridorens husmor", från micron kan man plocka ihop en buffé för fem personer av matresterna, "urban legend"-berättelserna som cirkulerat kring en trettio år gammal ost i en ostkupa visar sig vara sanna, en oöppnad mjölkförpackning som ska fylla ett år står i tryggt förvar i ett av köksskåpen, silverfiskarna har sin egen koloni i grytskåpen, självlysande fläckar av okänt ursprung på väggarna i ditt rum ger dig bra nattorientering efter vilda utekvällar, någon galen granne använder sitt rum som kombinerad soptipp och försökslaboratorium...

...och du är galen nog att längta hem när du åker bort.

Förbannat också

Förbannelsen vilar över mig.

Be mig inte förklara vilken förbannelse det är. Jag har ingen aning.

Men ni som kan räkna ut saker: hur stor är chansen att någon kastar ut en medaljong från tredje våningen av ett hus så att den hamnar i mitt ansikte precis då jag går förbi på gatan nedanför?

(Jag säger ju att vissa saker bara händer mig.)

När ni kan svaret på det kan ni ge er i kast med det här räkneproblemet också: hur stor är chansen att jag viker upp persiennerna i mitt rum, halv fyra på morgonen, för att se vad allt oväsen som väckt mig beror på, precis samtidigt som mitt förbonkade ex promenerar förbi?

Va? Va? Va?

Förbannelse, I tell you.

Plingeling tycker om...

...att blåsa bubblor i ett glas med nyttig (!) chokladsmoothie.

Massa mycket.

Se

Jag betraktar stillsamt scenerna.

Kvinnan som med svårighet drar sin stora väska, gammal och ensam, märkt av livets alla vemodigheter och glädjeämnen. Hennes strumpa har hasat ner lite, som en symbol över hur hon själv sakta kanar nedför livets slutskede, sorgsamt betraktande de som fortfarande bubblar över av livsglädje.

Tonåringarna som springer mot tåget, fulla av livslust och övermod, på väg in i vuxenvärlden med stora steg. Liksom tåget de jagar för att hinna med, avgår tonårslivets sista skeden om någon minut, och de rusar fram utan att se tillbaka för att fånga det sista av det bästa.

Den lilla valpen som skuttar efter varje passerande människa, som fortfarande håller den oskuldsfulla lekfullheten och tron på människan inom sin lena lilla kropp.

Det äkta paret som kollar upp vilken vagn de ska åka med i tåget och ropar till varandra som om inget annat fanns i deras egen värld, där de drar interna skämt högljutt och kärleksfullt.

Den isolerade människospillran, sittandes på sin hårda bänk dag ut och dag in, med förhoppning att överleva natten, drogfylld in i sista blodåder för att dämpa de röster och syner som bara finns innanför hans egen dimtäckta blick. Han som ingen och alla ser.

Alla människor.

Allt liv.

Fem minuters tacksamhet över att jag får leva.

Oh I do wish

Någon som är korsordsexpert?

På "långt stånd" ville jag skriva "önskedröm" men det ska visst bara vara tre bokstäver.