Talk to me

Åh, vad jag var duktig på att prata danska när jag var hos syrran och hennes kille!

Antal "jag förstår inte vad du säger": 247. Okej, kanske lite mindre.

Jag var så stolt, så stolt!

- Jag tror jag börjar bli bättre på att förstå danska nu! sa jag glatt till syrran när vi var på shoppingtur. Jag förstår K nästan jämt!

- Ja... fast det kan ju bero på att han anpassar sig till dig... så han pratar försvenskad danska...

- Va? Men... nää...

- Eller snarare fördanskad svenska, skulle man kunna säga.

- ...

Holy cow!

Min utbildning har gett resultat.

Syrran och jag diskuterade Cow Parade, ett intressant projekt.

- Det är ju kor, målade på olika sätt... sa syrran. Så man kanske kan säga att de har olika skinn, men alla är ju av samma ras... som människor, att vi ser olika ut, men alla...

- ...men alla är vi kossor?

Sådärja. En klockren analys.

Moget

Syrrans dator är inte snäll mot mig.

Dels vill den inte redigera som jag vill. Konstnärlig frihet åberopar skrället dessutom. Mogna jag kan bara skrika fulheter tillbaka och har tappat alla intressanta och givande diskussioner om ämnet som jag deltagit i under mina studier.

Nu hämnas den igen.

Jag vill komma till min blogg lite snabbare och börjar skriva in "f..i" i adressfältet. Min söta dator hemma tycker att det räcker med de bokstäverna.

Syrrans dator säger att när man skriver "fis" så kommer man till min blogg.

Fis.

Vi är på den nivån med varann nu, alltså.

Tröst

Kan inte låta bli att lägga märke till att ingen (!) läsare har kommenterat det faktum att jag är dumpad. Antal tröstkommentarer = 0.

Ursäkta??

Jag som hade trott att jag skulle få en gosekram och så skulle jag få snyfta lite. Ni skulle räcka mig en näsduk.

- You know, the only people a girl can rely on are the readers of her excellent blog, skulle ni säga och klappa mig på kinden.

Sedan skulle vi räta till våra ponytails, snöra på oss skorna och skutta hand i hand till närmsta kafé för att blogga tillsammans.

Inte?

Nu tycker jag att ni är smått taskiga.

Royal pleasure

K har precis kommit hem.

Han hade köpt med sig öl.

En satte han i handen på mig.

Aaah.

Mercy

M säger:
fan va jobbigt synd att jag inte va i danmark hade jag gärna hjälpt dej
M säger:
hört man ska hjälpa en vän i nöd o vara sexfrustrerad bör ju va bland det jobbigaste som finns x)

Mitt första erbjudande om ett mercyfuck!

Lätt att det hamnar i dagboken ikväll.

Därför är jag rätt jobbig att vara med ibland

Mc Donald's-reklam på danska. Någon käck typ som rabblar "måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag söndag" (fast på danska) ett par gånger, varpå jag skriker ut "håll käften" (fast på svenska) (oj, det där var svenska).

- Vaddå? säger syrran käckt. Jag har väl aldrig sagt att den är bra? fortsätter hon fräckt.

- Jo. Jag tror att det var 1968... på hösten... ja, i oktober. Den tolfte. Klockan halv ett, har jag för mig.

- K? Kan du kittla henne?

- Nä, stolen är i vägen. Palla. (Fast på danska. Men vem har koll på vad "palla" heter på danska?)

- ...och vi hade bestämt en diskussion om murgröna. Javisst. Och du hade på dig en klänning. Den var röd. Visst drack vi ett glas vin också? Och det var ganska varmt vill jag minnas. Då sa du det. Det är jag helt säker på.

På kittlingsfronten för mycket nytt

Uppdatering:

jag sitter här i lugn och ro vid syrrans dator, följer bloggar som är massa mycket bättre än min, så jag får prestationsångest, och lyssnar på musik.

Då attackeras jag bakifrån. Syrran genomför en obarmhärtig kittlingsattack. Hennes kille sitter alldeles intill mig och ser bara på tv som om inget händer.

SOM OM INGET HÄNDER!

Skandal.

När hon äntligen går tillbaka till sin del av soffan och jag surmulet säger till hennes kille att han kittlar henne väldigt dåligt på hennes kittlingsdag... ja, det här är fruktansvärt...

- Hmmm? (Mitt inne i ett tråkigt informativt program på Discovery Channel)

- Jag sa: du kittlar henne för dåligt på hennes kittlingsdag!

- Mmmmmm...

Horribelt! Fruktansvärt! Hemskt!

Jag ser Aftonbladets rubrik klart och tydligt framför mig:

"Populär bloggare död efter massiv kittlingsattack - upprörd folkmassa invaderar Köpenhamn i jakt på hämnd"

Blir ni inte lite oroliga nu?

Oh noes!

Hela veckan har jag väntat.

Spänningen har stigit ju längre tiden framskridit.

Jag har ju ändå skiftet från måndag till lördag. Söndag lämnar jag över.

I lugn och ro vaknade jag. Sträckte lite på mig. Tänkte att idag behöver jag inte vara på helspänn, för det är inte min dag idag.

Då hoppade den illmarige dansken upp i sängen, satte sig på mina ben och började tokkittla mig. Det finns inget försvar, det är bara att försöka överleva tills han tröttnar.

- Men det är inte miin daaaag! Söndag är A's kittlingsdag juuu!

- Jo, jo. Nu har du inte varit här på över en månad. Då får jag jobba till och med på söndagen för att ta igen kittlingen jag missat.

Så går det när man vaknar och sjunger "Vad är det för en dag, är det en vanlig daaaag, nej det är ingen vanlig dag, för det är A's kittlingsdag, hurra hurra hurra".

Crap!!!

En liten fråga

Vilka är det egentligen som ligger bakom sajten Lexin? Att det är Språkrådet har jag redan lyckats lista ut. Men vem eller vilka har skrivit förklaringarna till orden?

Jag drabbades av lokalt hjärnsläpp och ville hitta synonymer till "laugh". Då tänkte jag slå upp det och jag började med Lexin.

Detta kom upp:

Svenskt uppslagsord
skrattar skrattade skrattat skratta(!) verb
ge ifrån sig skratt

Engelsk översättning
laugh

Exempel
de skrattade åt hennes göteborgska dialekt---they laughed at her Göteborg accent

Trevligt litet exempel. Det för inte alls tankarna till mobbing.

(Ironi /.../är en stilfigur som innebär att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas. Publiken skall även vara införstådd med detta. Ironi kan vara humoristisk, men behöver inte vara det. /.../) (För er som inte orkar, vill eller helt enkelt struntar i att klicka på länken: det där var hämtat från Wikipedia.)

Är det några stockholmare som tar tillfället i akt att driva den gamla striden mellan Stockholm och Göteborg vid ett nytt forum? Någon som vet? Jag bjussar på nybakta bullar om ni kan svara på det.

Shoppinglista

• 91:an
• Skinande, gröna äpplen
• Scan Falukorv
• Svennes Kaviar
• Typ nå't bra att läsa
• Typ nå't gott att dricka
  

Är det inte solklart att jag ska åka till Köpenhamn?

Dödlig kärlek

Seriöst...

Den absolut värsta tiden att bli dumpad på är precis innan Alla Hjärtans Dag.

När jag satte på radion samma kväll som det hänt, för att distraheras lite, spelades Love Hurts. Om jag hade varit som vanliga tjejer så hade jag hulkande skrikit: "Wooo-hu-hu-hu-oooouh love huuuu-hu-hu-hu-huuurts". Men jag är som jag är, så istället skrattade jag låten igenom och tänkte: "Ah, lysande timing! Ett utsökt skämt!". Först när låten smidigt övergick till romantiska kärlekshälsningar stängde jag av och kuddhånglade lite samtidigt som jag grät.

Sedan dess har jag översköljts av romantik och äckligt kära par överallt.

Hjärtegodis. Romantikkampanjer på tv. Förhållandetips i tidningarna. Röda färger var jag än går.

Ja, det hade ju varit trevligt om jag inte hade ett krossat hjärta, kanske. Tack för påminnelsen.

I ren protest har jag varit extra tydlig med att visa upp min Ed Hardy-väska var jag än gått. Love kills slowly, baby! Våga inte peppra mig med geléhjärtan och kärlekspropaganda!

Ikväll stängde jag av kärlekshysterin på mitt eget lilla sätt.

Jag smuttade på en cider och googlade kakrecept samtidigt som jag asgarvade åt domarna i America's Next Top Model när de sade åt en smal tjej att hon gått upp för mycket i vikt och måste tänka på vad hon äter och suga in magen på bilderna.

Aah. Världen är sned. Varför fokusera på förlorad kärlek då?

Sådärja.

Partir, c'est mourir un peu

Det är ungefär allt jag vill säga om att han gjorde slut.

(Fel. Egentligen har jag lust att säga en hel del om hans sätt att göra slut. Men det är privat. Och är det något jag lärt mig av tidigare bloggerfarenheter så är det att hålla käft om vissa saker.)

Sleeping beauty

Att snarka eller att inte snarka... synd att man inte kan styra det där. Jag är själv inte helt tyst när jag sover. Vad härligt det vore att vara mer prinsesslik, så att jag kunde ligga stilla och fint i en ställning hela natten, med lugna, tysta andetag och en oklanderlig look.

Visserligen är jag inte uppe i min pappas klass än, eftersom jag inte likt honom hållit grannhytterna vakna och sura hela nätterna igenom under mina resor med diverse Finlandsfärjor, men vem vet, det kanske kommer med åren? Säg inget till min pojkvän bara. (Eftersom han inte skulle höra det själv. Glöm bort att han läser min blogg också. Tack.)

Pojkvännen snarkar. Jag trodde att jag hade flytt undan snarkande karlar för gott när jag flyttade hemifrån, men tji fick jag. Vi snackar allt från lite försiktigare pipsnark till rejäla timmerlass.

Desto roligare är det när han pratar i sömnen. Härom natten väckte han mig genom att högt och tydligt klämma fram ett "okej!". Då var det bara att mumla fram "tack ska du ha för att du klargjorde det" och somna om igen.

Det slår inte när han lika högljutt lade fram:

- Det ska jag allt visa dig, I!

Jag satte mig upp. Såg på honom med sömniga ögon. Första tanken var "vad har jag med det att göra?".

Okej då. Ärligt talat; första tanken var snarare "gaaaah!".

Sedan tänkte jag "shitasså, nu kommer han med någon smart lösning på ett problem, bäst att jag lyssnar ordentligt på vad han har att visa I, jag kanske borde anteckna det någonstans också".

Jag väntade.

Han gnydde lite.

Och somnade om rätt rejält.

Då blev mina tankar inte lika sockersöta längre.

Reaktionen blev:

- Pruttpojkvän! Varför väcker du mig för det där! Gissa om du kommer att få göra ett ruskigt stort glas Oboy åt mig imorgon bitti. Och låta mig vinna över dig i Backpacker. Minst.

Allt medan pojkvännen lugnt sussade vidare.

Inspirerande inflyttningsfest

Igår hade sötnosen J en hejsan hoppsan inflyttningsfest minsann!

Hon utfordrade oss med rejält goda vegetariska pajer (ja, det är nu ni ska bli avundsjuka) och sedan lekte vi järnet... mwahaha!

Det var verkligen min typ av fest; härligt sällskap, öppna människor som kan släppa loss och leka och som inte tycker att fester bara är en ursäkt för att bli redlösa på.

Som jag sade igår: det finns inget bättre sätt att lära känna en ny människa på än att sätta näsan mot människans rumpa. Minsann.

Om ni undrar var det där kom ifrån så var det en av lekarna, där två personer får lappar som det står kroppsdelar på (t.ex. "hand mot rygg"), och så ska de sätta lappen mellan dessa kroppsdelar. Man vinner om man klarat flest lappar. Naturligtvis fick jag lära känna någon genom att sätta min panna mot hennes rumpa, men det hör ju till mina normala vanor, så det gick smidigt. ("Trevligt att träffas, härlig rumpa du har, förresten, vad var det du hette nu igen?") För övrigt äger jag och J.

En av de andra charmiga lekarna var lagcharader. Det är inte klokt hur vridet allt kan bli när man uppfattar saker på olika sätt!

N gjorde ett bra jobb när han skulle få fram att hans yrke var inseminatör. Fortfarande förstår jag inte var spankingen av den stackars kossan kommer in, men jag godtar hans fina förklaring:

- Men jag vet väl inte hur de jobbar!

Du har rätt, N. Om de stackarna ska tvingas till befruktning på ett så opersonligt sätt så förtjänar de åtminstone lite hanky panky. Eftersom du är en gentleman så skulle du säkert ha bjudit kossan på lite filfrukost efteråt också. Och ringt dagen efter. Som du lovat.

Jag hoppas att J tyckte att festen var rolig, för jag hade då verkligen skoj! Det måste vi göra om!