Feed me

- So what was it tonight? Fish, pasta or pizza?
- Haha... pizza... and you? Salad and meat? French fries?
- No fries today! You realize that we are sad, pathetic people who make the same kind of food all the time?
- Yes. But it's all about imagination. Maybe you could put your meat on my pizza.
- Ah! And you can decorate it with pasta! And fish! And maybe we could put some lovely french fries on it, like a decoration, small towers!

Vi är inte bara patetiskt upprepande vid matlagning. Vi är dessutom äckliga.

Why don't you give me a call

Finns det inte telefonsvararfunktion på bloggarna? "Hej, du har kommit till Ingeborgs blogg. Jag är för tillfället upptagen med att se hur många gäspningar det tar innan käken går ur led, men lämna din kommentar så skriver jag så fort jag kan."

När jag ändå är inne på telefonsvarare kan jag ju säga att jag funderar på att byta meddelande på min. I mitt jobb kommer jag rätt ofta fram till relativt ordinära telefonsvararmeddelanden. Om man inte räknar paret som spelade in när de hade sex samtidigt som de flåsade fram att de inte kunde prata just nu...

En kille hade en rätt skön inställning. Han sade helt enkelt: "Hej, du har kommit till J. Jag är förmodligen inte inne just nu..." (sedan lade jag på för att ta nästa samtal så jag hörde inte resten). Den ska jag sno, känner jag.

"Hej, du har kommit till Ingeborg. Jag är förmodligen inte hemma just nu, och eftersom jag antagligen inte är det så borde du nog lämna ett meddelande som jag eventuellt svarar på. Om jag kommer hem. Och om det är jag."

O sole mio

Studentområden töms på folk under sommaren. På sätt och vis är det skönt att kunna sova mer eller mindre ostört om nätterna, men vissa saker saknar jag.

Var är Operamannen?

Jag har inte behövt några konserter eller spelningar. Han underhåller mer än gärna.

Akustiken mellan husen är förvånansvärt fantastisk, kan jag meddela.

Jag hade hört honom ett par gånger utan att ha sett honom, och jag trodde att han bara var en full student på väg hem från HG.

Ack, så jag misstog mig.

En skön vinterafton, då jag lutade mig ut genom fönstret och samtalade med någon som skulle komma att bli min pojkvän, gick Operamannen förbi. Obekymrad inför omvärlden drog han av en pojkbandslåt inför våra förvånade uppsyner. Sedan stannade han, vände sig mot oss och frågade: "Hörde ni någon sjunga?"
"Ja..."
"Undrar vem det kan ha varit? Skumt."
"Mm, helskumt."

Därefter vände han sig om och fortsatte sjunga.

Halleluja-moment.

<3

K säger: Tycker du kan flytta hem igen

Älskar dig, sötokusin.

Nu är det sommar (som ni ser på våra coola outfits, såklart)...

Lätt att jag vill leka med dig, hjärtat.

Håkan

Tillåt mig presentera en polare. Detta är Håkan.

Egentligen är han mest tjenis med mamma och pappa, för han bor i området kring deras hus, men jag inbillar mig att han gillar mig också när jag är hemma.

Pappa älskar sina vilda fåglar. Han matar dem med nyttigheter efter konstens alla regler året om och fixar fågelbad åt dem också. Ibland (läs: varje dag) tigger de till sig ostbitar, utöver de frön, bröd, äpplen och allt annat fågelgott som redan finns. De sätter sig vid köks- eller vardagsrumsfönstren, och knackar väldigt intensivt på rutan för att påkalla vår uppmärksamhet. Sedan tar de en ostbit ur handen när man öppnar dörren. Några av dem är lite blygare och behöver lite lockande.

Inte Håkan, inte.

Han sitter gärna kvar på handen och kikar lite på en innan han flyger iväg med sin ostbit. Ibland flyger han in genom den öppna dörren, när vi vädrar, för att hitta någon som kan mata. Pappa har berättat att han satt sig på kanten till datorskärmen och väntat på honom. Tydligen har han också flugit in i sovrummet och satt sig på mamma när hon vilade middag i lugn och ro. Han skämdes inte alls.

You go, Håkan. Jag gillar dig.

Mettucin

Att vara sjuk är inte alls roligt.

Jag har varit sjuk väldigt ofta, ända sedan jag var liten.

När jag hade problem med halsen, vilket jag hade i mååånga långa år, fick jag (läs: mina stackars föräldrar) diverse förslag på olika kurer.

En läkare rekommenderade att mina föräldrar skulle pallra upp sängen ordentligt och lägga upp mig på många kuddar så att jag kunde andas bättre. Innan jag fick en stoppkudde vid fötterna var det skojigt att glida neråt i sängen.

Någon annan tyckte att jag borde äta glass. Glass kyler ner halsen.

Den läkaren är fortfarande min favvodoktor. Någonsin.

Trots att jag egentligen borde äta rätt numera och fortsätta gå ner i vikt, känns det ändå fantastiskt bra när mamma säger: "Ät glass!". Jag är ju faktiskt ensam. Och sjuk. Visserligen bara förkyld, men ändå... och om mamma säger... och läkaren sade att...

Glass it is!

Tack, kära doktorn!

Nu: chokladglass i stora lass.

Måste ju kyla halsen.

Fast jag inte har ont i den.

Chokladglass är bra för hostan...?

Ja, dä ä dä!

Jag är inte den som är den.

Här bjuder jag på en idolbild (samlingen tillhör min kompis J, den lyckliga flickan!).

Notera den sexiga stilen i kombination med suget i blicken och den fyndiga titeln.

Åååh, Pugh.

Månne det rasslar i äggstockarna på kvinnfolket nu?

Hur man blir av med en kille på tio sekunder

En söt kille sade nyss att han har lust att åka till mig och ta hand om mig nu när jag är förkyld.

Bojjan säger: Det hade varit riktigt mysigt...
Bojjan säger: Men... men... då måste jag ju duscha! Och byta pyjamas! Det går ju inte! :S

Ja, hur var det nu med pojkvänsbristen?

Smiiidigt, Ingeborg. Smidigt.

One of those days...

Feber till och från, syndromkänningar, astmakänningar, hosta, söndersnuten näsa. Synd om mig. Jaa, väldigt syndigt om mig till och med.

Förbonkat också. Varför kan jag inte vara en romantisk drömkvinna i en tantsnuskroman? Blek (trots detta med hallonröda läppar, of course) men tapper. Liggandes på en bädd av sidenlakan, uppallrad på behagliga dunkuddar, iförd ett vitt spetsnattlinne, håret kammat till perfektion så det flyter ut som mjuka vågor från kuddarna. Med något vattnig blick klipper jag med ögonfransarna mot mina ömsinta beundrare som är redo att rida efter mer hjälp, badda min panna med sidennäsduken om det behövs, fläkta mig eller läsa högt för mig ur lämpligt verk (inte för uppskakande). Lite vatten sjunker varsamt ner mellan mina läppar, men föda - o, ve! - det tyar jag icke!

Inte då. Jag har ju för fasen inte ens lyckats skaffa mig en pojkvän som kan tycka synd om mig. Jag går minsann omkring själv med smutsig trollfrisyr av sjunde graden (d.v.s: folk skulle kunna få för sig att jag råkat ut för en smärre elchock) och piper som en felstämd orgel, hostar rakt ut och snyter näsan röd. Vatten hinkar jag i mig. Jag vill ha choklad! Och hungrig är jag fanken fortfarande. Tyvärr. Men eftersom ingen pojkvän finns i synfältet, redo att handla och laga mat åt mig, massera mig, fixa mjukisnäsdukar istället för Eldorado toapapper, mata mig med chokladglass och förse mig med skvallertidningar, så får jag gå till affären själv.

Precis då jag svurit fasansfullt kvinnligt över att vara singel vid ett tillfälle som detta och dragit på mig lämpliga kläder och skor (vad matchar en illröd näsa? Hallå, Blondinbella och alla andra trendiga bloggare, livsnödvändigt stylingtips, tack!) och dessutom lyckats ta mig utanför ytterdörren möter jag mitt ex. Mr "Jag vill flytta ihop med dig och ha en framtid tillsammans, fast nä, jag ångrade mig, vad fick dig att tro att jag älskade dig, jag har aldrig varit lycklig tillsammans med dig". Aaah, ödets ironi. Gnäller man över utebliven pojkvän så straffas man direkt. Uppenbarligen.

Och så fotbollen till på köpet.

Suck.

Det är en sådan dag idag.

Förkylt

Skulle börja på mitt nya jobb idag men det blev förkylt. Bokstavligt talat.

Samtliga bruttor som delade tält under festivalen blev förkylda. Och vi hånglade inte ens med varandra. Mina misstankar riktas mot mannen med megafonen, som klev omkring på campingen och gastade en hel natt. Han spred säkert diverse sjukdomar när han ändå var igång och störde nattfriden. Mm. För det kan inte bero på att A redan var smått förkyld och att det var iskallt när vi lade oss, och dessutom fuktigt.

Kändes som om jag inte borde gå till jobbet. Dels för att jag kunde smitta de andra, dels för att telefonförsäljare redan är hatade nog utan att jag måste ringa och snora och väsa fram med sexigt hes psychoröst: "Hej, bitt nabn är Igebog och jag ringer från X". Sympatisälj, kanske?

Njae.

Festival

Road trip, festival, festa, kanonmusik, snygga peops, sköna peops, festivalhångel, muuusiiik,
skönt sällskap, värsta grymma tjejgänget, vattenkrig, öl...

Eat this, hombres, nu drar jag till Hultan!

In your dreams, Freud

Skum dröm härom natten.

Jag hade en penis. Sedan blev jag visst upphetsad, med märkbart resultat. Det enda jag tänkte då var tydligen: "Ojdå, det stämmer visst att allt blod strömmar från hjärnan så man inte kan tänka normalt." Jag minns också att jag saknade min egen, vanliga, utrustning, för det var så tråkigt att bara sitta och dra.

Ledsen, Freud.

Penisavund är nog inget jag lider av.

Skål!

Woooooooh, bartömning!

Gör om den brudskålen om ni kan.

Blåsning

Här sitter jag i lugn och ro och kämpar med sista tentan... minding my own business (okej då, jag kanske lade näsan i blöt hos några andra också... men bara nästippen)...

Helt plötsligt knallar LiTHe Blås förbi med buller och bång. Mycket vacker marschmusik. Färgglada och granna. Jag lutade mig ut genom fönstret och njöt av upptåget.

LiTHe roligt var det faktiskt.

Teeväää

Följande uttalades av programledaren för Lyckochansen på TV 3 (när det hette så, nu är det visst något annat namn det går under):

”Nu har halva tiden gått... vilket betyder att halva tiden är kvar. Du kan bli den lyckliga vinnaren... eller vinnarinnan!”

Varför ser du på tv så ofta, Ingeborg?

För att det är så allmänbildande.

Öga för öga...

Jag vet att jag ligger hundra år efter alla andra, vissa gånger.

Idag såg jag att många kämpar för att hålla Michael Vick i fängelse. Jag kan inte säga annat än att jag är på deras sida. Först nu har jag hört talas om det här fallet och jag darrar i hela kroppen av ilska och upprördhet.

Varför ett vanligt fängelse, förresten? Jag är inte för dödsstraff. Men i det här fallet känner jag att jag är väldigt mycket för "öga för öga, tand för tand"-principen.

Stäng in honom tillsammans med andra djurplågare. Svält dem. Hetsa dem. Misshandla dem. Sedan kan vi ju hetsa dem mot varandra och låta dem slåss. Vi får väl se hur länge Mr Vick håller.

Om han överlever kan vi ju slå ut hans tänder och dra av hans naglar, kanske krossa käken också. Vi vill ju inte att han ska bita andra djurplågare när de vill bestiga honom.

Vädret says

För en kort tid sedan (närmare bestämt den sextonde maj) tvingades jag hämta ett par vantar att ha när jag satt vid en uteservering och drack öl. Det var så attans kallt så man frös händerna av sig när man höll i ölglaset.

Nu har tjejerna börjat ta fram sina tuttvisar-toppar.

Som sagt: fuck you, sade Vädret.

Om någon dag snöar det säkert.

I väntan på Godot... eller tåget.

En intressant konversation som jag hade för några dagar sedan:

- Heeey mfrfeft this country!
- Sorry...?
- You're a very cute woman.
- Thanks.
- So what are you doing?
- Studying.
- Ah, you're a smart girl, then?
- I sure hope so. So, what do you do?
- I travel around this country and get drunk.
- Ah. Someone's got to do that, too, I guess.
- You speak American?
- I don't think so. Never been there.
- What are you reading? Let's see! (Mannen tar tag i mina papper med smutsiga fingrar.) Read some for me!
- But it's in Swedish? And I need to learn this.
- No. You read, and I can give you comments.
(Han var väldigt bestämd, så jag läste ett litet stycke för honom. Om bokmänniskor och litteraturkritiker.)
- Continue. I liked it.
- Sorry... I have to study. And read this silently.
- Djupt.
- Pratar du svenska?
- Sööööderkille, sörru.
- Varför pratar du brittiska, då?
- Because I can. I sprechen Deutsch, too. (Ursäkta om det är felstavat. Jag pluggade franska i skolan.) Kan ge'rej kommentarer på texten på vilket språk du vill.
Lite småtjafs följde. Jag försökte övertyga honom om att jag måste få plugga ifred. Till sist skakade han min hand till farväl och började gå iväg.
- Försökte ju få dig att bli en avslappnad Norrköpingstjej, ju. Men då går jag väl hem och SOVER istället!
- Mm. Men tack för att du försökte.

Skönt att få pendla. Det är så roligt att möta människor på tågstationen.