Eyes on fire

Vissa dagar gäller bara den här.

Champagne, Gullan Bornemark, tv-spel och poker

Ja, så kan man sammanfatta gårdagen med L&F.

Typ.

Himla kul kväll! Man kan inte ha annat än skoj när man får ett champagneglas i handen så fort man kommit in, eller hur? :)

Kom bara ihåg, F: ollon mot ollon, så gills det inte. Då får du inga poäng.

Di kallar't romantik

"En del karlar liknar sina kvinnor vid blommor och sådant krafs. Jag vill likna henne vid en potatis, för det kan jag inte leva utan."

Tyvärr vet jag inte vem som står bakom de här underbara orden. Men det är så fint. Pastoral kärlek.

(Bilden är hittad på Flickr för ett bra tag sedan.)

En cola, en skvallertidning och ett liv, tack

Hur lyckas de stora bloggarna uppdatera varje dag?

Har de roligare liv än mig?

Jag tycker nämligen inte att jag gör tillräckligt intressanta saker varje dag för att berätta om dem.

Eller för den delen att jag själv är tillräckligt intressant.

Mest knäpp.

Alkemisten

På Facebook finns det ett spel kallat Castle Age. Det gillar jag skarpt.

Man kan bland annat utföra alkemi - och när man framställt något så kommer det upp ett publiceringsförslag, så att man tala om för alla sina facebookvänner att man lyckats. "Ingeborg just performed alchemy - she just...", följt av en beskrivning av vad man fått fram, kommer upp i rutan.

Jag misstänker att det har blivit lite för mycket spelande på sistone för min del. Det upptäckte jag nyss när jag skulle blanda saft i ett glas.

"Ingeborg just performed alchemy - she just made a glass of raspberry syrup" poppade upp i mitt huvud medan jag hällde i vatten i glaset.

Game over.

Ja, vad gör det?

Så sann. Så sann.

Nu sjönk den igen

Man vet att man har varit sjuk alldeles för länge (nu syftar jag på mörda-alla-sociala-kontakter-hostviruset jag har haft sedan nyårsdagen, inget annat) när man får "ooh, vad pågår nu, nämen så spännande"-rysningar bara av att se att någon går fram och tillbaka utanför ens fönster och pysslar med något snöaktigt.

Illa, my maties. Illa.

Jag trodde att lågpunkten kom när jag nästan kissade på mig av spänning när jag såg ett hus rulla förbi på en väg en bit bort. Allvarligt. Jag tittade på snöflingor och försökte komma på hur man kunnat räkna ut att alla snöflingor är olika (hade forskaren som tog reda på det ett liv? frågar jag mig varje vinter) när ett hus plötsligt körde förbi och sa hej. Och jag kissade som sagt nästan på mig.

Förut låg spänningen i att skriva en sjukligt bra tenta för att sedan gå ut och ta några shots med vännerna och spana efter killar med sexleksaker i fickorna, få reda på en främlings hela liv fram till denna punkt, hålla hårt i krokodilhatten och försöka hitta hem och förbi en affär morgonen efter efterfesten.

Nu ligger den alltså i att se en snubbe gå fram och tillbaka utanför ens fönster.

Wow.