Och han får gärna vara ett rovdjur i sängen

Jaha, dags att kasta sig ut på singelmarknaden igen.

Just nu vill jag gärna ha en okomplicerad kille, som vet vad han vill ha. Han får gärna smälta in i omgivningen men visa sig när det behövs. Lite kamouflerad sådär, så att han passar in i olika sammanhang och miljöer. Och den här gången ska han verkligen få jaga mig, jag ska inte ge efter så lätt.

Ska han vända mina känslor ut och in så de blottas för omvärlden, riva sönder dem och få mig att blöda, som mina ex hittills gjort, så kan han göra det på riktigt. Ska man göra det, så ska man göra det ordentligt, som det brukar sägas.

Lite som den här snubben, då. Rätt okej förebild måste jag säga.

KNFS

Tittade på mitt kvitto när jag kom hem från affären idag. Jag hade bland annat köpt en korg med plommon.

På kvittot stod det med som: "Frukt/Grönt KNFS".

Vad menas med det?

Är det ett dolt sätt att kritisera min fruktsmak? "KnasFruktSort!"

Eller är det möjligtvis så att kassörskan såg mitt hår och tänkte ge mig en varning i all välmening innan jag visade mig ute igen? "Obs KNULLRUFS" ville hon kanske egentligen skriva, men hon förkortade det till "KNFS" för att inte råka ut för otrevligheter ifall jag skulle komma och klaga på det senare.

Vem vet?

Spänningen är oliiiiidlig, folks.

Loofah!

Inte så kul för dig, kanske, J, eftersom din pojkvän tipsade mig om den här (vilket gör att jag alldeles själv utan någon hjälp från någon alls kommit fram till att du nog redan sett det här), men den är för bra för att inte dela med sig av.

Tjejkväll

Helkväll med tjejerna: middag på hg, förfest med dans till 90-tals-låtar, Strawberry Daiquiri, fuck the dealer, mer dans och sköj på hg.

Idag masserar jag nacken med jämna mellanrum eftersom vi också headbangade till Nirvana på förfesten. Klart värt det! Så himla rolig kväll!

Cravings

Småskrattandes läser jag om andra bloggares cravings. Allt från den senaste väskan från någon kändisdesigner till en inbjudan till någon cool fest. Någon har haft cravings efter glass också.

Förtjust väntade jag på min egen första craving sedan jag lärt mig att man ska skriva om det.

Gravad lax.

Jo, tyvärr. Min första craving kom alldeles nyss och jag vill absolut ha gravad lax. Oklart varför.

Varför kan jag aldrig vara normal?

Murder on the dancefloor

- Sitt inte och var ledsen över det här nu. Du förtjänar bättre. Och så frågar du A om ni inte ska gå på krogen och slå halsen av nå'n. Nej! Slå armarna om halsen menar jag ju!

Mamma har visst en bra metod att bota krossade hjärtan med.

Imorgon säger jag definitivt till pappa att inte låta henne se några kriminalserier på ett bra tag.

Herregud.

Dagens rätt

Krossad fiskbulle i förnedringssås.

Hjärta dig

Berättade för söstra mi vad som hänt.

- Betyder det att det finns en liten syster som behöver ompyssling just nu?

- Ja, men jag vet inte om jag är ett särskilt roligt sällskap för tillfället...

- Men du är aldrig särskilt roligt sällskap, gumman, så du behöver inte vara orolig ;)

Älskade, älskade syster. Du vet hur du ska få mig att le när jag mår dåligt! Vad skulle jag göra utan dig? <3

Enough is enough

Att se på skräckfilm är ett bra sätt att hålla sig alert på, tänkte jag igår kväll. Strunt samma att jag är så lättskrämd, hur jobbigt kan det vara när man sitter i sitt eget rum i lugn och ro ? Borde till och med jag klara.

Några minuter senare var jag fullt uppe i skräckfilmen. Satt vid datorn för att kunna chatta lite samtidigt som filmen rullade. Filmbelysningen var på för att ge rätt stämning (visst låter det helt fantastiskt? Är väl ingen som behöver veta att det innebär att släcka sjuttiotalslampan i taket till förmån för en trasig skrivbordslampa i ett hörn av rummet så att det blir lite mer dämpad belysning) och det var riktigt ruskigt.

Plötsligt rörde sig något under datorbordet och jag hoppade till och pep ynkligt.

Sedan såg jag vad det var.

Min fot.

Jag blev alltså rädd för min egen fot när jag bytte ställning i fåtöljen.

Snabbt ersattes skräckfilmen av Casper - det snälla spöket.

Bu - inte buhu

Mumien-maraton och fruktsmoothie.

Här ska inget krossat hjärta få ta över.

Så fanken heller.

Nu glömmer jag hjärtesorg för en stund.

Eriksgata

Jaha, just nu ska den skandinaviska grejen vara blonda killar som heter Erik.

Eric i True Blood.

Erik i Idol.

Han måste väl vara på gång för export?

Konstigt annars.

Mes!

Jösses. Jag måste öva upp mina fula ord igen. Efter ett tag hos mamma och pappa står det helt still när jag behöver säga något riktigt fult.

Som nu, till exempel. Min telefon är dum och låter mig inte ringa till folk (för då kanske jag har ett liv) utan bara ta emot samtal (så att alla telefonförsäljare kan göra sitt jobb, för det tycker den är viktigt). Då vill jag ju kunna svära till ordentligt när jag försökt ringa någon och möts av denna nonchalans från telefonen. Jag dunkar ner telefonen hårt i bordet (tänk er gärna att det görs i någon häftig film-manöver-anda) och utbrister i ett kraftigt:

- ÅÅH! Telefonmupps....telefon!

Men hallå? Som om det där är det värsta man kan kalla en bråkig telefon.

Här behövs fula ord-övning, märker jag.

På med actionrullarna.

Hello-ween

Här kommer man hem till korridoren och märker att man hade kunnat köra världens Halloween-grej. En av grannarna tittar ut från sitt rum, ser chockat på mig och utbrister:

- Ingeborg! You're alive! (Ja, ja, jag var visst borta ett tag.)

Hade ju kunnat se blek(-are) ut och och väst fram:

- Nooo I'm nooooot.... boooooooh!

Samtidigt som jag spärrar upp ögonen och går med sega, spökiga steg mot henne. Fatta skrämselmöjligheten!

Men jag är ganska snäll ändå, så jag bara log och bekräftade att jag var ett levande exemplar av Homo Sapiens Studentus fortfarande.

Jag menar, vem åker till Linköping, Sweden från Tyskland för att bli tjenis med svennisspöken.

Hade hon däremot sagt: "Ingeborg! You're an elk!" så hade jag kunnat vara bussig och imiterat en älg. Och skaffat fram ett älgbajsörhänge eller något annat exotisch åt henne.