lördag 15 november 2008

Frånvaro av läraransvar?

Det här får mig att rysa. Av flera anledningar.

För det första: har det gått så långt i dagens samhälle att man måste skicka pedofilvarningar till föräldrar?

För det andra: hur kan det vara så att en lärare inte lägger märke till att en elev inte kommit till skolan förrän den andra dagen hon är borta? Speciellt efter att skolan skickat ut en sådan varning...

För det tredje: hur kommer det sig att läraren ringer först vid middagstid för att höra var eleven befinner sig, efter att hon fått information från de andra eleverna om att hon inte var i skolan dagen innan heller?

Låt mig förklara varför jag ryser.

Eftersom skolan skickat ut en varning om att en dömd pedofil rör sig i området och att föräldrarna därför borde prata med sina barn om att inte prata med främlingar bör man kunna anta att barnet ifråga är väldigt ungt. Låg- eller mellanstadieåldern, kanske.

Barnet lämnas i skolans vård. Skolan skickar ut en varning om pedofiler. Så långt allt väl, eftersom det visar att skolan bryr sig om sina elever som de har ansvaret för under skoltid.

Sedan börjar skolans kompetens halta lite, i mitt tycke (ja, skolan - läraren är anställd på skolan och alla anställda där fungerar som en enhet). En lärare ska ha koll på alla elevers närvaro. Dels för att läraren ska föra frånvarostatistik, dels för att läraren ska kunna se hur barnet mår (eventuella problem i hemmet och så vidare). Således är det inte alls okej att läraren upptäcker att eleven inte är i skolan förrän vid andra dagens frånvaro. Redan den första dagen ska läraren, om han eller hon inte fått in en sjuk- eller frånvaroanmälan, ringa till föräldrarna för att se vad frånvaron beror på. Det är ruskigt galet att läraren får höra av de andra eleverna att barnet inte varit i skolan dagen innan heller. Jag reagerar också på att läraren ringde vid middagstid, när barnen slutar skolan klockan ett. Nu vet jag ju i och för sig inte vid vilken tidpunkt frånvaron upptäcktes, och heller inte vilken tid som är middagstid för bloggskribenten, men såvitt jag vet är middagstid runt sen eftermiddag eller kväll. Borde läraren inte ha ringt tidigare än så?

Dessutom skriver den bekymrade föräldern att hon cyklat till skolan för att tala om för fröken vad hon kände när det gäller detta, men: "Kändes ändå inte riktigt som om hon fattade allvaret."

Fröken borde skämmas vid det laget och definitivt ha tagit föräldern på stort allvar. Här skickar skolan ut en seriös varning för pedofiler och så tar hon inte sin lärarroll och sitt ansvar i och med denna på större allvar än så. Ja, jag vet att jag inte var med vid mötet de hade. Men att föräldern får den här känslan efter samtalet är dåligt nog.

Inte nog med att det finns pedofiler (och mycket annat hemskt) som barnen kan råka ut för, nu kan man visst inte lita på att alla lärare håller koll på barnen de har ansvar för...

Törs jag verkligen skaffa barn...?

(Innan ni biter mig: ja, jag vet att man inte ska dra alla lärare över en kam och att det finns många kompetenta och ansvarskännande lärare. Jag vill bara inte bli förälder till det barn som råkar ut för konsekvenserna av läraren som är undantaget som bekräftar regeln, så att säga...)

fredag 14 november 2008

Blod, svett och tårar


Uh-oh...

Planen var att jag skulle bli klar med två uppgifter idag.

Kaxig som jag är, sa jag åt mamma att om jag inte var klar med dem när hon skulle höra av sig ikväll så fick hon tvinga i mig blodpudding (hat-päckel-mat nummer ett) nästa gång jag åker hem.

Jag misslyckades.

Nu svettas jag vid tanken på att få ner bara någon tugga av vidrigheten.

Tyck synd om mig!

onsdag 12 november 2008

Kärelikärkär


Nämen, hur ska det här gå?

Jag är sådär otroligt jättejättejätteförälskad. Sådär så det pirrar i hela kroppen (ursäkta mig, jag skulle gärna skriva att det pirrar i magen, men för mig är det så att om det pirrar i magen så är jag sketahungrig). Ja, ni vet säkert hur det är... Jag kan komma på mig själv med att sitta på bussen och tänka tillbaka på något vi gjort tillsammans, medan jag stirrar oseende rakt fram, bara drömmer mig bort... ända tills jag upptäcker att personen som sitter mitt emot mig ger mig en ganska skrämd och misstänksam blick för att han/hon undrar varför jag sitter och fixerar honom/henne med blicken samtidigt som jag fyrar av ett flinande, fånigt leende.

Varför älskar jag Minake?

För att han får mig att må så bra och gör mig galet lycklig. Det är det snabba svaret.

(Varning för riktigt förälskat babbel nedanför denna parentes. Nej, men allvarligt. Om du är singel och inte alls lycklig med att vara det, så ska du sluta läsa nu. Nu, sa jag ju! Okej, skyll dig själv. Kom inte och säg att jag inte varnade dig.)

(Sista chansen nu, även för er som faktiskt är en halva som tillhör en annan halva.)

(Nu är det på ert eget ansvar!)

För att han får mig att känna mig som en fullkomlig människa, en vacker kvinna, en söt person, en gullig tjej, en smart typ, en fin flickvän...

För att han är bäst på att få mig att skratta. Åt mig själv och annat.

För att han skryter om mig ibland, för saker jag själv inte alls tycker är så bra, men som efter hans omdöme gör att jag tänker annorlunda om mig själv.

För att han förstår tjejers oförklarliga chokladbehov och gör sig besväret att fixa chokladpudding åt mig. Pudding som jag kan äta utan att känna mig tjockisdum.

För att jag bara behöver känna hans armar om mig för att andas ut från resten av omvärlden.

För att han skickar de mest romantiska sms jag någonsin fått, och för att jag känner att han verkligen menar det.

För att han är så söt när jag smeker hans hår när vi sover, eftersom reaktionen blir att han ler och stönar lite lätt i sömnen.

För att han inte tycker att jag är dum när jag faktiskt är det, utan kommer med världens gulligaste ursäkter och förklaringar till att jag är det, så att jag inte ska känna mig dum eller obekväm.

För att han ger mig ärliga komplimanger.

För att han är så bra på så mycket, och läskigt allmänbildad, så det är en rolig utmaning att spela frågesportsspel med honom.

För att han är målmedveten och driven och satsar på att få det han vill ha.

För att han låter mig öva filmkyssar på honom.

För att han vill spela strip-Guitar Hero med mig.

För att han är mån om att få mig att känna mig älskad och riktigt uppskattad, och tillfreds med mig själv och med oss.

För att han gett mig den finaste och mest intelligenta komplimangen jag någonsin fått; att mina ögon är som nebulosor.

För att han kan säga: "Spela tv-spel ett tag nu, älskling, så går jag ut i köket och gör frukost åt oss." Och när frukosten är klar, så ser jag att han ansträngt sig för att göra en måltid jag kommer att gilla.

För att han vill hålla om mig och pussa på mig, och gärna låter mig göra pussattacker på honom när jag känner för det.

För att jag känner att jag är fem år lika mycket som tjugosex år i hans sällskap, och det på ett bra sätt.

För att han gjort att jag äntligen kan känna att det finns en anledning att tro på killar igen.

För att han ser på tjejfilm, utan att gnälla, med mig.

För att han får mig att känna att jag vill leva mitt liv med honom och ingen annan.

För att han och jag är lika knäppa.

För att han skrattar åt mina skämt. Och viktigast av allt: han gillar min blogg! ;)

För att han får mig att känna att han är stolt över att ha mig som flickvän, och för att jag är ruskigt stolt över att han valt mig.

För att jag varje dag är förvånad över att jag haft turen och lyckan att få träffa honom och ständigt förvånad över att han inte gav upp om att få mig när jag själv gett upp om mig och kärleken.

Oj, jag kan fortsätta för alltid...

Sa jag förresten att han är väldigt sexig, har fantastiska ögon som jag aldrig tröttnar på att titta in i, är bäst i sängen (inte bara på kuddkrig), är väldigt intelligent, grym på många olika spel, generös och godmodig, vänlig och öppensinnad, manlig på ett positivt sätt, social och omtyckt, helt enkelt allmänt bäst?

Sorry... men så är det faktiskt.

Förstår ni nu att jag undrar hur det här ska gå?

Jag kan ju liksom bara typ tänka på honom, asså. Tihihi. Tihihihihihihi.

Tihi.

torsdag 23 oktober 2008

Pangpang

Den som känner mig blir inte särskilt förvånad över att hitta en vattenpistol på min hatthylla.

Självklart ligger den alldeles intill mina snyggoväskor.

Var skulle den annars vara?

måndag 20 oktober 2008

Minake

"En kvinna gick i skogen när hon plötsligt snubblade över något, som vid närmare påseende visade sig vara en sån där gammaldags oljelampa. Och när hon gned den, så kom naturligtvis en ande fram.
- Får jag tre önskningar nu? frågade hon.
- Nej, svarade anden. På grund av de dåliga tiderna och devalvering och global konkurrens och sån skit så får man bara EN önskning nuförtiden. Nå, vad ska det vara?
- I så fall vill jag ha fred i Mellanöstern, sa kvinnan och halade fram en karta. Ser du kartan här? Jag vill att de här länderna ska sluta slåss med varandra.
Anden kastade ett öga på kartan och utbrast:
- Men jösses, damen! De där länderna har ju fajtats i tusentals år! Tror inte det går att göra något åt det. Jag är bra, men inte SÅ bra! Önska nåt annat.
Kvinnan tänkte en stund och sa sedan:
- Jag har aldrig lyckats träffa rätt man. En omtänksam och kärleksfull man, som är hänsynsfull, kan laga mat och som står för hälften av hushållsarbetet, som är trogen och en bra älskare och inte tittar på sport hela tiden. Kort sagt, en idealisk livskamrat.
Anden var tyst en stund och suckade sedan:
- Få se den där jävla kartan igen..."

Jag träffade rätt ande...

Minake :*

fredag 10 oktober 2008

Horoskop

Dagens österländska horoskop i Metro:

"Tuppen 1981: Du kan få tid att vila."

Tillåt mig småle.

Efter att ha jobbat 8.30-20 kom jag hem. Vila då, kanske?

Jag möttes av högljudd kinesisk karaokekväll i allrummet.

Vila, var det ja.

lördag 4 oktober 2008

Stopp vi skulle ha... tant Agda

"D: ja nej men jag kanske är lite äcklig. Farbror Gunnar med håriga öron och ull på bröstet. Sitt lammkött. Värmeljus och sexpack vid ICA. Äldre människor behöver också kärlek. Tant Agda med nitbälte om tuttarna för att vi är rock. Hänger och slänger hoppar och far. Peta in en pinne i brasan. Stopp vi skulle ha mer brännvin."

När jag festar och tycker att något vi säger eller gör är ovanligt lattjo så brukar jag anteckna det i mobilen för att kunna blogga om det senare.

Jag har inte kommit på vad ovanstående exempel betyder än.

Men det var en sjuttsingens rolig fest!