Är din pappa en tjockis?

Ska nog sluta lyssna på amerikansk radio över nätet.

Det var reklampaus nyss och jag lyssnade väl inte så helhjärtat.

"Is your dad getting bigger? Become free from bills..." tyckte jag att de sa, och kopplade genast detta till lågkonjunktur och ökat antal personer som lider av fetma. Vad genomtänkt och intressant! tänkte jag lyckligt.

Sedan vaknade två av mina tre hjärnceller, krockade med varann och producerade genom detta en tanke som faktiskt kunde räknas som något logisk;

"Jaha... 'Is your debt getting bigger?' sa de nog..."

Äsch då.

Att dela sysslor

Jag:

- Om du och jag skulle bli tillsammans, och jag flyttade in hos dig efter ett tag, så skulle du få laga maten och jag skulle diska.

Han:

- Men man kanske skulle kunna göra lite av varje? Hjälpas åt och turas om? Annars kan det nog bli tråkigt i längden.

Jaha. Men om du ville att det skulle bli rättvist, så kanske du skulle ha lagat en halvgod måltid istället.

Skyll dig själv.

Lever den eller är den helt bränd?

Fem små frågor uppstod i mitt huvud härom natten.

1. Vad är det som luktar?
2. Vad är det som har bränts?
3. Vad i helaste världen är det där?
4. Vem steker lever på en ugnsplåt klockan två en vardagsnatt?
5. Vad är det för människor jag bor med egentligen?
   
   

Inte så hemlig ändå

Han tittade så konstigt på mig.

Jag rodnade.

Det kändes lite pinsamt.

Trots allt är jag ju 27 år ung.

Vid det här laget borde jag kanske ha lagt av med sådana barnsligheter.

Badankan hade faktiskt solglasögon, tröstar jag mig med. Den var given för rollen.

Efter några minuters kvinnligt åh-det-här-är-så-underbart-suckande, några fler minuters njutning med slutna ögon och lite skrubbande i badet kom min lekfulla sida fram. Det brukar bli så för mig.

Inte kunde väl jag veta att han skulle komma in precis efter att ankan hade smugit upp ur vattnet och just då kikade över badkarskanten för att kolla läget.

Badankan hade faktiskt solglasögon. Då måste man ju faktiskt leka att den är hemlig agent...

Luggad

Nedrans lugg.

Fixar i ordning mig. Ska träffa en heting.

- Yo, luggen. Honom vill jag fråga chans på någon gång i framtiden. Ligg snyggt, tack.

- Visst, säger luggen.

- Fakk jo! säger ett litet hörn av luggen. Istället formar den sig till en snedlugg. Så moderiktig ville jag vara på skolfotot när jag gick i fyran. Tack så hemskt lite för att jag får till den nu.

- Eru helt snepippad eller?! skriker jag till sist till luggen, efter ett antal brottningsförsök.

- Näe, fnissar den fjortisaktigt.

- Nä, just det, och inte kommer du att bli det heller om du inte skärper dig!

Med lite hot kommer man långt.

Åh pojke

Jag är typ kär i den här.

Sjunger på den hela tiden.

Spexar till det ibland och sjunger på svenska.

"Åh pojke, du får mig att känna som åh pojke, du får mig att känna som ingen pojke" sjunger jag innan jag kommer på hur sjukt det måste låta.

Men spela allan. Låten är ju värsta lyckopillret.

Känner mig äggstra smart nu

Jag är verkligen usel på allt som har med teknik att göra. Det krävs ett par demonstrationer innan jag lär mig hur saker och ting fungerar.

Därför är det så tacksamt att ha vänner som är sämre på det.

Jag glömmer aldrig när jag fick springa ut och in hos kompisen/grannen J's för att han, som är ruskigt duktig på datorer, skulle kunna hjälpa min kompis P att klura ut varför det bara blev stora bokstäver när hon skrev.

Till sist kom jag på att jag borde fråga henne om hon möjligtvis hade tryckt på Caps Lock.

Problemet löst.

Plötsligt fick jag känna mig som ett datorgeni.

Nyligen fick jag höra av en annan kompis att en gemensam vän på allvar hade trott att det finns skrivare som kan färga ägg. Tio ägg samtidigt, dessutom.

Gulligt ändå.