Ett lustigt minne dyker upp i min avsomnade hjärna när jag tittar ut genom fönstret och ser kondensen på det.
Det handlar om en av mina före detta grannar, J.
Han berättade om när han var en oerfaren krograggare. Hans kompis introducerade några tjejer som han nyss träffat på vid baren.
Den ena tjejen sträcker fram handen, ler och säger:
- Hej. Camilla.
J är en uppfostrad typ och vet att man vid sådana tillfällen bör skaka personens hand och svara med sitt eget namn, gärna med ett matchande leende på läpparna.
Men han var nog lite nervös. När han fattade hennes hand och skulle säga sitt namn, något som är relativt enkelt att minnas ändå, så blev det fel.
Resultatet:
- Kondens.
Ingen av oss förstår vad som hände där.
Men så kan det gå.
Det handlar om en av mina före detta grannar, J.
Han berättade om när han var en oerfaren krograggare. Hans kompis introducerade några tjejer som han nyss träffat på vid baren.
Den ena tjejen sträcker fram handen, ler och säger:
- Hej. Camilla.
J är en uppfostrad typ och vet att man vid sådana tillfällen bör skaka personens hand och svara med sitt eget namn, gärna med ett matchande leende på läpparna.
Men han var nog lite nervös. När han fattade hennes hand och skulle säga sitt namn, något som är relativt enkelt att minnas ändå, så blev det fel.
Resultatet:
- Kondens.
Ingen av oss förstår vad som hände där.
Men så kan det gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar