Har ni en olycksmånad? Alltså en månad på året då ni vet att ni brukar råka ut för en massa skit?
Så att ni går hemma och gottar er i godan ro, funderar på om ni ska äta slottsstek till middag eller bara beställa pizza, men det får ni ge blanka sjutton i för då kommer minsann Kronofogden och knackar på dörren med en delgivning för en räkning på 27.50 som ni glömt och som nu kommit upp i summan 856.88 kr plus ränta, och sedan kommer svärmor på besök för att sätta upp sina hemsydda gardiner med babian-och träskomotiv, strax följt av en rejäl orkan som blåser sönder taket och skrämmer hunden under sängen, och när ni lockat fram stackaren därifrån ser ni att han bajsat av skräck, rakt på er vinstlott som ni skulle lämna in för att den skulle ge någon tusenlapp i vinst, men den hade visst åkt in under sängen och nu är den oläslig, och när du med sammanbiten min försöker trösta hundstackaren och får bajs över hela pyjamasen, som var det enda du orkade dra på dig och du skiter i att den föreställer små dansande pingviner och att den är tretton år gammal, kommer minsann ett nyhetsteam från TV för att du ska kommentera skadorna på ditt hem, och där står du i bajsig pyjamas med håret åt alla håll, och det kommer naturligtvis dina chefer att se, i kombination med din oerhörda vältalighet där du mest mumlar fram obegripligheter, vilket gör att de flyttar upp dig på listan över folk som får sluta pga nedskärningar, så där blev du av med jobbet också, och din partner tycker att du är så pinsam att han/hon gör slut med omedelbar verkan.
Typ så.
Februari är min skitmånad. Uppenbarligen är det då jag blir dumpad.
Kan man få februari bortröstad ur kalendern? Behöver vi verkligen hela tolv månader? Verkar onödigt. Ta några sommarmånader, en höstmånad, lite vår och så slänger vi in cirka en månads julafton.
(Här under finns utrymme för era hyllnings- och bifallskommentarer. Jag är smått generös idag.)
Så att ni går hemma och gottar er i godan ro, funderar på om ni ska äta slottsstek till middag eller bara beställa pizza, men det får ni ge blanka sjutton i för då kommer minsann Kronofogden och knackar på dörren med en delgivning för en räkning på 27.50 som ni glömt och som nu kommit upp i summan 856.88 kr plus ränta, och sedan kommer svärmor på besök för att sätta upp sina hemsydda gardiner med babian-och träskomotiv, strax följt av en rejäl orkan som blåser sönder taket och skrämmer hunden under sängen, och när ni lockat fram stackaren därifrån ser ni att han bajsat av skräck, rakt på er vinstlott som ni skulle lämna in för att den skulle ge någon tusenlapp i vinst, men den hade visst åkt in under sängen och nu är den oläslig, och när du med sammanbiten min försöker trösta hundstackaren och får bajs över hela pyjamasen, som var det enda du orkade dra på dig och du skiter i att den föreställer små dansande pingviner och att den är tretton år gammal, kommer minsann ett nyhetsteam från TV för att du ska kommentera skadorna på ditt hem, och där står du i bajsig pyjamas med håret åt alla håll, och det kommer naturligtvis dina chefer att se, i kombination med din oerhörda vältalighet där du mest mumlar fram obegripligheter, vilket gör att de flyttar upp dig på listan över folk som får sluta pga nedskärningar, så där blev du av med jobbet också, och din partner tycker att du är så pinsam att han/hon gör slut med omedelbar verkan.
Typ så.
Februari är min skitmånad. Uppenbarligen är det då jag blir dumpad.
Kan man få februari bortröstad ur kalendern? Behöver vi verkligen hela tolv månader? Verkar onödigt. Ta några sommarmånader, en höstmånad, lite vår och så slänger vi in cirka en månads julafton.
(Här under finns utrymme för era hyllnings- och bifallskommentarer. Jag är smått generös idag.)
