Men du hör ju inte, men du lyssnar ju inte, men du höör ju inte

Ibland händer det för mycket på en gång. Som nu. Men jag försöker ta det med ro ändå.

Knaprar piller, som sagt, och sedan tänkte jag vara duktig och kolla upp varför jag hör så pass mycket sämre. Jag var öronbarn som liten och har alltid haft problem, så jag tänkte att det "bara" berodde på att min tinnitus förvärrats och att jag hade för mycket vax.

Öronläkaren dammsög öronen. Sedan fick jag sätta mig i tiotusenkronorsfrågan-båset och göra piptestet (ja, alltså, där man får hörlurar och en knappgrej att trycka på när man hör ljuden de sänder).

- Ingen kommer att vara i rummet för det går automatiskt med dator, förklarade läkaren.

Där satt jag i min egen lilla värld och tryckte när det pep. Visserligen var det tystare än jag mindes, men jag tänkte inte så mycket på det. Tills det kom in en sköterska som tittade på båset och sedan på den duktiga självgående datorn.

Pip. Tyst. Piip. Pip. Piiiip. Tyst.

Sköterska igen.

Resultatet: mitt högra öra kämpar på, men mitt vänstra har tagit semester.

Nu ska jag testas för borrelia, vilket nog var det sista jag kopplade nedsatt hörsel till. Alltid får man lära sig något.

Fördelen med sämre hörsel, har jag kommit på ikväll, är att jag kan skråla högt som sjutton till allsången och ingen får säga något om det för den stackaren hör ju så dåligt så hon hör säkert texten fel och dessutom vet hon inte vilken volym som gäller.

Mwahaha.

Hej, mammas och pappas grannar. Visst sjunger jag vackert? Va? Håll vaddå? Håll ty...? Håll käf...?

Nä, nu hör jag så dåligt igen... ;)