Cravings

Småskrattandes läser jag om andra bloggares cravings. Allt från den senaste väskan från någon kändisdesigner till en inbjudan till någon cool fest. Någon har haft cravings efter glass också.

Förtjust väntade jag på min egen första craving sedan jag lärt mig att man ska skriva om det.

Gravad lax.

Jo, tyvärr. Min första craving kom alldeles nyss och jag vill absolut ha gravad lax. Oklart varför.

Varför kan jag aldrig vara normal?

Murder on the dancefloor

- Sitt inte och var ledsen över det här nu. Du förtjänar bättre. Och så frågar du A om ni inte ska gå på krogen och slå halsen av nå'n. Nej! Slå armarna om halsen menar jag ju!

Mamma har visst en bra metod att bota krossade hjärtan med.

Imorgon säger jag definitivt till pappa att inte låta henne se några kriminalserier på ett bra tag.

Herregud.

Dagens rätt

Krossad fiskbulle i förnedringssås.

Hjärta dig

Berättade för söstra mi vad som hänt.

- Betyder det att det finns en liten syster som behöver ompyssling just nu?

- Ja, men jag vet inte om jag är ett särskilt roligt sällskap för tillfället...

- Men du är aldrig särskilt roligt sällskap, gumman, så du behöver inte vara orolig ;)

Älskade, älskade syster. Du vet hur du ska få mig att le när jag mår dåligt! Vad skulle jag göra utan dig? <3

Enough is enough

Att se på skräckfilm är ett bra sätt att hålla sig alert på, tänkte jag igår kväll. Strunt samma att jag är så lättskrämd, hur jobbigt kan det vara när man sitter i sitt eget rum i lugn och ro ? Borde till och med jag klara.

Några minuter senare var jag fullt uppe i skräckfilmen. Satt vid datorn för att kunna chatta lite samtidigt som filmen rullade. Filmbelysningen var på för att ge rätt stämning (visst låter det helt fantastiskt? Är väl ingen som behöver veta att det innebär att släcka sjuttiotalslampan i taket till förmån för en trasig skrivbordslampa i ett hörn av rummet så att det blir lite mer dämpad belysning) och det var riktigt ruskigt.

Plötsligt rörde sig något under datorbordet och jag hoppade till och pep ynkligt.

Sedan såg jag vad det var.

Min fot.

Jag blev alltså rädd för min egen fot när jag bytte ställning i fåtöljen.

Snabbt ersattes skräckfilmen av Casper - det snälla spöket.

Bu - inte buhu

Mumien-maraton och fruktsmoothie.

Här ska inget krossat hjärta få ta över.

Så fanken heller.

Nu glömmer jag hjärtesorg för en stund.

Eriksgata

Jaha, just nu ska den skandinaviska grejen vara blonda killar som heter Erik.

Eric i True Blood.

Erik i Idol.

Han måste väl vara på gång för export?

Konstigt annars.