Nollningen är i full gång. Självklart är det skoj att välkomna nya studenter till stan och till utbildningarna. Men det kan vara ganska jobbigt att bo i Ryd under den här tiden. Särskilt om man bor på nedre botten och det är fest i stort sett varje kväll. Folk går förbi mitt fönster och skriker och sjunger, någon ställer sig precis intill mitt fönster och hojtar på någon som bor på våningen ovanför (tack så hemskt lite), några ställer sig och röker i närheten... Phu.
Men härom dagen var jag väldigt, väldigt mycket kär i nolle-p.
Mitt på dagen hörde jag ståhej och när jag kollade ut genom fönstret skådade jag en grupp killar, enbart iförda kalsonger, som gick förbi och sjöng och skrålade. En av dem spelade gitarr och använde den som skydd för sina privata delar.
Jag trillade nästan ut ur fönstret när jag dreglande följde dem med blicken. Han hade en riktigt het rumpa... mmmm....
Välkommen till stan. Och till mig. När som helst.
Men härom dagen var jag väldigt, väldigt mycket kär i nolle-p.
Mitt på dagen hörde jag ståhej och när jag kollade ut genom fönstret skådade jag en grupp killar, enbart iförda kalsonger, som gick förbi och sjöng och skrålade. En av dem spelade gitarr och använde den som skydd för sina privata delar.
Jag trillade nästan ut ur fönstret när jag dreglande följde dem med blicken. Han hade en riktigt het rumpa... mmmm....
Välkommen till stan. Och till mig. När som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar