Mes!

Jösses. Jag måste öva upp mina fula ord igen. Efter ett tag hos mamma och pappa står det helt still när jag behöver säga något riktigt fult.

Som nu, till exempel. Min telefon är dum och låter mig inte ringa till folk (för då kanske jag har ett liv) utan bara ta emot samtal (så att alla telefonförsäljare kan göra sitt jobb, för det tycker den är viktigt). Då vill jag ju kunna svära till ordentligt när jag försökt ringa någon och möts av denna nonchalans från telefonen. Jag dunkar ner telefonen hårt i bordet (tänk er gärna att det görs i någon häftig film-manöver-anda) och utbrister i ett kraftigt:

- ÅÅH! Telefonmupps....telefon!

Men hallå? Som om det där är det värsta man kan kalla en bråkig telefon.

Här behövs fula ord-övning, märker jag.

På med actionrullarna.

Hello-ween

Här kommer man hem till korridoren och märker att man hade kunnat köra världens Halloween-grej. En av grannarna tittar ut från sitt rum, ser chockat på mig och utbrister:

- Ingeborg! You're alive! (Ja, ja, jag var visst borta ett tag.)

Hade ju kunnat se blek(-are) ut och och väst fram:

- Nooo I'm nooooot.... boooooooh!

Samtidigt som jag spärrar upp ögonen och går med sega, spökiga steg mot henne. Fatta skrämselmöjligheten!

Men jag är ganska snäll ändå, så jag bara log och bekräftade att jag var ett levande exemplar av Homo Sapiens Studentus fortfarande.

Jag menar, vem åker till Linköping, Sweden från Tyskland för att bli tjenis med svennisspöken.

Hade hon däremot sagt: "Ingeborg! You're an elk!" så hade jag kunnat vara bussig och imiterat en älg. Och skaffat fram ett älgbajsörhänge eller något annat exotisch åt henne.

Kladdig sport, det där

Pappa tittar på fotboll medan vi pratar i telefon.

- Oh! En bicycleta en decimeter ifrån mållinjen!

- Vem kleta' på mållinjen? frågar jag förvirrat.

Ursäkta, jag hör som jag gör.

Hur gammal påstår ni att jag är, sade ni?

Inom vissa aspekter blir jag aldrig helt mogen. (Ledsen, mamma och pappa.)

Jag säger till exempel fortfarande att jag ska äta fjärtsoppa när jag ämnar inmundiga ärtsoppa. (Ja, det var ett väldigt medvetet drag att använda sig av lite mer formell svenska där på slutet.) (Funkade det? Fick jag tillbaka lite respekt nu?)

Bordsskick lärde jag mig tidigt, liksom att kunna föra konversationer på olika nivåer i olika sammanhang. Skulle jag exempelvis bli serverad ärtsoppa på en något finare middag, så skulle jag givetvis inte ställa mig upp på bordet och dansa tango mellan tallrikarna och hojta "ro hit mer fjärtsoppa då, så lakanen fladdrar inatt!". Möjligtvis om jag fått i mig lite för mycket punsch till soppan. Nejdå. Då skulle jag självklart, med ett belevat tonfall på rösten, säga: "tack, jag tar gärna lite mer av den underbara ärtsoppan". Eventuellt skulle jag till och med artikulera tydligt, kanske med lite knorr på r:et för att visa att jag minsann kan föra mig.

När killen jag dejtar bjöd på ärtsoppa med punsch sade jag inte heller att jag gärna ville äta fjärtsoppa med honom. Jag vet inte vad ni tycker, men jag kände att det nog inte skulle vara särskilt attraktivt. Och jag ville ju gärna fortsätta dejta honom.

Fast... jag kan nog inte lova att jag slutar säga fjärtsoppa.

Det leder ju till det. Faktiskt. Man kan lika gärna slänga med konsekvensen av intagandet av maten när man nämner rätten.

Fjärtar man så fjärtar man, liksom. Alla vet att man gör det av ärtsoppa.

Fjärtsoppa. Hihi.

Men mina örhängen är ju blå?

- Röstade du i senaste valet?

- Ja.

- Får jag gissa vad du röstade på? Jag tror du röstade på Miljöpartiet.

- Hurså?

- Du har grönt på dig. Jag är skitbra på att gissa så'nt.

Ja. Mina grannar är ganska sköna ibland.

Jag är inte alltid snäll

Jag tycker att den här reklamen är lite elak, faktiskt.

Bara för att jag är stor måste jag väl inte vara snäll hela tiden?

Går jag omkring och säger "är man liten och svag måste man vara omtänksam"? Nä, just det.

It's not a pizza-ster

När vi hade beställt pizza härom kvällen fick pappa ett varsel. Plötsligt sade han:

- Ringde det inte på dörren?

Han gick till dörren och öppnade den. Samtidigt som han gjorde det kom pizzabudet in på gårdsplanen.

Andra människor får varsel om olyckor, dödsfall eller giftermål. Min pappa får varsel om att pizzan närmar sig.

Hoppas att jag ärver den förmågan.