tisdag 3 november 2009

Mes!

Jösses. Jag måste öva upp mina fula ord igen. Efter ett tag hos mamma och pappa står det helt still när jag behöver säga något riktigt fult.

Som nu, till exempel. Min telefon är dum och låter mig inte ringa till folk (för då kanske jag har ett liv) utan bara ta emot samtal (så att alla telefonförsäljare kan göra sitt jobb, för det tycker den är viktigt). Då vill jag ju kunna svära till ordentligt när jag försökt ringa någon och möts av denna nonchalans från telefonen. Jag dunkar ner telefonen hårt i bordet (tänk er gärna att det görs i någon häftig film-manöver-anda) och utbrister i ett kraftigt:

- ÅÅH! Telefonmupps....telefon!

Men hallå? Som om det där är det värsta man kan kalla en bråkig telefon.

Här behövs fula ord-övning, märker jag.

På med actionrullarna.

Inga kommentarer: