tisdag 10 februari 2009

Dödlig kärlek


Seriöst...

Den absolut värsta tiden att bli dumpad på är precis innan Alla Hjärtans Dag.

När jag satte på radion samma kväll som det hänt, för att distraheras lite, spelades Love Hurts. Om jag hade varit som vanliga tjejer så hade jag hulkande skrikit: "Wooo-hu-hu-hu-oooouh love huuuu-hu-hu-hu-huuurts". Men jag är som jag är, så istället skrattade jag låten igenom och tänkte: "Ah, lysande timing! Ett utsökt skämt!". Först när låten smidigt övergick till romantiska kärlekshälsningar stängde jag av och kuddhånglade lite samtidigt som jag grät.

Sedan dess har jag översköljts av romantik och äckligt kära par överallt.

Hjärtegodis. Romantikkampanjer på tv. Förhållandetips i tidningarna. Röda färger var jag än går.

Ja, det hade ju varit trevligt om jag inte hade ett krossat hjärta, kanske. Tack för påminnelsen.

I ren protest har jag varit extra tydlig med att visa upp min Ed Hardy-väska var jag än gått. Love kills slowly, baby! Våga inte peppra mig med geléhjärtan och kärlekspropaganda!

Ikväll stängde jag av kärlekshysterin på mitt eget lilla sätt.

Jag smuttade på en cider och googlade kakrecept samtidigt som jag asgarvade åt domarna i America's Next Top Model när de sade åt en smal tjej att hon gått upp för mycket i vikt och måste tänka på vad hon äter och suga in magen på bilderna.

Aah. Världen är sned. Varför fokusera på förlorad kärlek då?

Sådärja.

Inga kommentarer: