Så fort jag fick se filmförslagen i fredags visste jag att jag var kär. Det var filmatiseringar av Jane Austen-verk. Jag ville gifta mig med alla tjejerna på en gång.Men så gör man ju inte.
Istället såg vi en av filmerna, åt godis, drack vin och pratade. Bland annat sa vi att dialogerna i filmerna (och böckerna) är så eleganta och att det är synd att man inte pratar så längre.
- Nej, idag är det snarare: "Äh, vafan, han vill vara kk"... (Självklart var det jag som sa så.)
Väntan på andra när man ska in på krogen kan bli lång, rentav förödande.
- Nej, nu får hon komma, annars blir jag nykter! utbrast en i sällskapet.
Helt plötsligt, inne på krogen, fick jag (och några av de andra) en lapp på axeln: Jag vill ligga med dig, ring mig. Om den gav resultat? Pff. Man är väl gentlekvinna.
Skönt sällskap. Batiksnubben och D:aren till trots, min favorit var ändå ormgrabben. Han pratade om tre ormar som åt på varandra och försvann i ett mörkt hål. Fortfarande förstår jag inget, men det spelar mindre roll. Vi är polers ändå, eftersom jag kan lyssna på Suede. Då diggar han mig. Nej, förlåt; han brinner för mig.
(Note to self: var inte med på "Jag har aldrig..."-leken. Det blir bara jobbigt när du får dricka massor av klunkar alldeles ensam.)
- Hennes ass ska hem till mig! ---> efterfest.
Efterfesten med goda drinkar och härligt sällskap varade till strax före åtta på morgonen. Sedan tog jag en solig promenad till Skägget. Varför inte, när man ändå är igång.
Jag är smått kär i alla som var med under fredagkvällen.
Ska nog fråga chans på alla. Till och med den där konstiga fransosen som försökte diskutera fransk musik med mig.
Nej, förresten. Lite måtta får det allt vara.
Och jag som bara skulle ta det lugnt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar