I ett anfall av plötslig energi bestämde jag mig för att storstäda.Jag tillhör en liten, dessvärre krympande, skara som faktiskt gillar att städa. Många gånger har jag till och med fått städa hemma hos kompisar, för de vet att jag tycker om det.
Likt en hemmafru från femtiotalet nynnade jag lite medan jag dammade och fejade. Dags att hämta korridorsdammsugaren och köra hårt.
Problemet var att den inte startade, oavsett hur många gånger jag än försökte.
Eftersom jag varit bortrest väldigt mycket på sistone så har jag inte så stor koll på saker som hänt här i korridoren och därför bestämde jag mig för att ringa på hos M för att fråga om dammsugaren hade ett personligt problem med mig eller om det var så för alla.
- Ja, eeeh... jag har liksom inte städat så mycket... eeh... på ett bra tag... så jag vet faktiskt inte när dammsugaren gick sönder... du får inte titta in i mitt rum!
Mysigt.
Grinig och smidig som en elefant på anabola tvingades jag sopa mitt rum med kökskvasten.
Imorgon tänkte jag återgå ännu mer till mina rötter genom att hämta en hink och en gammal trasa och knäskura hela korridoren tills jag får skavsår, skurhänder och russinhud. (Är det vad man pratar om när man säger att någon ska ha, eller har, ett städat utseende?)
Or not.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar