I väntan på Godot... eller tåget.

En intressant konversation som jag hade för några dagar sedan:

- Heeey mfrfeft this country!
- Sorry...?
- You're a very cute woman.
- Thanks.
- So what are you doing?
- Studying.
- Ah, you're a smart girl, then?
- I sure hope so. So, what do you do?
- I travel around this country and get drunk.
- Ah. Someone's got to do that, too, I guess.
- You speak American?
- I don't think so. Never been there.
- What are you reading? Let's see! (Mannen tar tag i mina papper med smutsiga fingrar.) Read some for me!
- But it's in Swedish? And I need to learn this.
- No. You read, and I can give you comments.
(Han var väldigt bestämd, så jag läste ett litet stycke för honom. Om bokmänniskor och litteraturkritiker.)
- Continue. I liked it.
- Sorry... I have to study. And read this silently.
- Djupt.
- Pratar du svenska?
- Sööööderkille, sörru.
- Varför pratar du brittiska, då?
- Because I can. I sprechen Deutsch, too. (Ursäkta om det är felstavat. Jag pluggade franska i skolan.) Kan ge'rej kommentarer på texten på vilket språk du vill.
Lite småtjafs följde. Jag försökte övertyga honom om att jag måste få plugga ifred. Till sist skakade han min hand till farväl och började gå iväg.
- Försökte ju få dig att bli en avslappnad Norrköpingstjej, ju. Men då går jag väl hem och SOVER istället!
- Mm. Men tack för att du försökte.

Skönt att få pendla. Det är så roligt att möta människor på tågstationen.