Feber till och från, syndromkänningar, astmakänningar, hosta, söndersnuten näsa. Synd om mig. Jaa, väldigt syndigt om mig till och med.
Förbonkat också. Varför kan jag inte vara en romantisk drömkvinna i en tantsnuskroman? Blek (trots detta med hallonröda läppar, of course) men tapper. Liggandes på en bädd av sidenlakan, uppallrad på behagliga dunkuddar, iförd ett vitt spetsnattlinne, håret kammat till perfektion så det flyter ut som mjuka vågor från kuddarna. Med något vattnig blick klipper jag med ögonfransarna mot mina ömsinta beundrare som är redo att rida efter mer hjälp, badda min panna med sidennäsduken om det behövs, fläkta mig eller läsa högt för mig ur lämpligt verk (inte för uppskakande). Lite vatten sjunker varsamt ner mellan mina läppar, men föda - o, ve! - det tyar jag icke!
Inte då. Jag har ju för fasen inte ens lyckats skaffa mig en pojkvän som kan tycka synd om mig. Jag går minsann omkring själv med smutsig trollfrisyr av sjunde graden (d.v.s: folk skulle kunna få för sig att jag råkat ut för en smärre elchock) och piper som en felstämd orgel, hostar rakt ut och snyter näsan röd. Vatten hinkar jag i mig. Jag vill ha choklad! Och hungrig är jag fanken fortfarande. Tyvärr. Men eftersom ingen pojkvän finns i synfältet, redo att handla och laga mat åt mig, massera mig, fixa mjukisnäsdukar istället för Eldorado toapapper, mata mig med chokladglass och förse mig med skvallertidningar, så får jag gå till affären själv.
Precis då jag svurit fasansfullt kvinnligt över att vara singel vid ett tillfälle som detta och dragit på mig lämpliga kläder och skor (vad matchar en illröd näsa? Hallå, Blondinbella och alla andra trendiga bloggare, livsnödvändigt stylingtips, tack!) och dessutom lyckats ta mig utanför ytterdörren möter jag mitt ex. Mr "Jag vill flytta ihop med dig och ha en framtid tillsammans, fast nä, jag ångrade mig, vad fick dig att tro att jag älskade dig, jag har aldrig varit lycklig tillsammans med dig". Aaah, ödets ironi. Gnäller man över utebliven pojkvän så straffas man direkt. Uppenbarligen.
Och så fotbollen till på köpet.
Suck.
Det är en sådan dag idag.
Förbonkat också. Varför kan jag inte vara en romantisk drömkvinna i en tantsnuskroman? Blek (trots detta med hallonröda läppar, of course) men tapper. Liggandes på en bädd av sidenlakan, uppallrad på behagliga dunkuddar, iförd ett vitt spetsnattlinne, håret kammat till perfektion så det flyter ut som mjuka vågor från kuddarna. Med något vattnig blick klipper jag med ögonfransarna mot mina ömsinta beundrare som är redo att rida efter mer hjälp, badda min panna med sidennäsduken om det behövs, fläkta mig eller läsa högt för mig ur lämpligt verk (inte för uppskakande). Lite vatten sjunker varsamt ner mellan mina läppar, men föda - o, ve! - det tyar jag icke!
Inte då. Jag har ju för fasen inte ens lyckats skaffa mig en pojkvän som kan tycka synd om mig. Jag går minsann omkring själv med smutsig trollfrisyr av sjunde graden (d.v.s: folk skulle kunna få för sig att jag råkat ut för en smärre elchock) och piper som en felstämd orgel, hostar rakt ut och snyter näsan röd. Vatten hinkar jag i mig. Jag vill ha choklad! Och hungrig är jag fanken fortfarande. Tyvärr. Men eftersom ingen pojkvän finns i synfältet, redo att handla och laga mat åt mig, massera mig, fixa mjukisnäsdukar istället för Eldorado toapapper, mata mig med chokladglass och förse mig med skvallertidningar, så får jag gå till affären själv.
Precis då jag svurit fasansfullt kvinnligt över att vara singel vid ett tillfälle som detta och dragit på mig lämpliga kläder och skor (vad matchar en illröd näsa? Hallå, Blondinbella och alla andra trendiga bloggare, livsnödvändigt stylingtips, tack!) och dessutom lyckats ta mig utanför ytterdörren möter jag mitt ex. Mr "Jag vill flytta ihop med dig och ha en framtid tillsammans, fast nä, jag ångrade mig, vad fick dig att tro att jag älskade dig, jag har aldrig varit lycklig tillsammans med dig". Aaah, ödets ironi. Gnäller man över utebliven pojkvän så straffas man direkt. Uppenbarligen.
Och så fotbollen till på köpet.
Suck.
Det är en sådan dag idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar